måndag, juli 06, 2009

Sömnkrypare

Vi har fått en liten Sömnkrypare i familjen.
Varje natt runt 4-tiden kommer den lille Sömnkryparen fram. Det brukar börja med lite gråt. Lite gnäll. Lite grymtanden. Sedan mer gråt. 
När man går upp för att titta till den lilla Sömnkryparen så står hon inte alltför sällan på alla fyra. Eller är på väg upp. Hon kryper några "steg". Sedan ner på magen igen. Rullar kanske ett varv eller två beroende på utrymmet. Gråter lite igen. Så upp. På händer och knän. Kryper vidare tills huvudet körs in i bumpern.
Ofta försöker man då dra ner Sömnkryparen mot fotändan av sängen. Stoppa in en napp och hoppas att Sömnkryparen i-och-med detta ska återvända till drömmarnas land. Tyvärr är Sömnkryparen en envis rackare och kommer oftast tillbaks. Inom loppet av 2-10 minuter. Ofta så väl timat att man precis har hunnit tillbaks till sin egen säng och lagt ner huvudet på kudden. Då. Grymt, gråt, gnöl. Sömnkryparen är tillbaks!

Det hela brukar sluta med att Sömnkryparen blir upplyft ur sin säng och nerstoppad mellan M och mig. Där brukar Sömnkryparen sedan böka omkring. Rulla ett par varv åt ena hållet och sedan åt andra. Sparka lite. Vifta med armar och ben. Gråta. Krypa tills huvudet slår i sänggaveln med ett pang. Men inte vaknar Sömnkryparen för det inte. Nejdå, men lite mer gråt blir det. Man försöker lugna. Trösta. Till och med väcka för att Sömnkryparen ska somna om och då förhoppningsvis hamna i en annan Dröm. En där det är lite mer vilsamt. Men oftast är det dömt att misslyckas. Ibland kan Sömnkryparen dock få lite ro. En liten stund. Då oftast liggandes ovanpå mitt eller M´s huvud, hals eller ibland överkropp. Men ganska snart är det dags för Sömnkryparen att vakna till liv igen. Sömnkryparen ångar vidare genom natten. Och sängen.

Puh, det är ganska svårsovet nu när Sömkryparen tagit över vårt sovrum om nätterna.
Man är lite lätt mosig i huvudet på morgonen.
Mosighet som inte riktigt vill släppa taget.
Mycket kaffe blir det.
Hoppas att Sömnkryparen bara är här på kort besök och sedan kryper vidare. Till någon annans sovrum. Någon annans säng. 
Finns det möjligtvis  Sömnkryparexorcister?????



*) eftersom Sömkryparen är rätt stor och ibland även gärna ställer sig upp har M i helgen ändrat sängen så att madrassen nu är på lägsta möjliga nivå (vilket kan ses på bilden ovan). Detta för att förhindra eventuella svanhopp ner på golvet...

21 kommentarer:

olgakatt sa...

Å, så frustrerande att inte kunna avbryta den dröm som gör "krypet" så ledsen. Man får trösta sig med N´s stridsrop: Kris är utveckling!
Ni ska veta att Ellas öden och äventyr är mumma för N och "klimpen" K. Då fattar N att hon inte är ensam i hela världen med en bebis som inte alltid går att trösta eller som kräver 150% uppmärksamhet - HELA TIDEN! I morgon ska han få det - han lämnas in här kl 08.30 när mamma N ska på viktigt möte.
Kram!

Suzesan sa...

Åhh lilla gumman. Undrar vad hon drömmer om.


Hoppas hon snart kan sova igen.

Hahaha sömnkryparexorcister..hahaha.

Roligt inlägg. Men inte så roligt när ni inte får sova och Lill-Skruttan är orolig i sömnen.

Kram
/Susanne

Saltistjejen sa...

olgakatt,
ja det är rätt jobbigt när man itne ens lyckas väcka henne för att hon ska kunna somna om och kanske kanske sova lite lugnare...
Vi tror också detta är ngn ny utvecklingsfas. Jag tror det har med hennes "gående" att göra. hon håller på och klurar ut det nnu och antagligen är det mycket som snurrar i huvudet på henne även om natten.
Du får hälsa N att hon definitvt inte är ensam! tror alla småbarnsföräldrar kan skriva under på det, haha!
Hoppas du får en fin dag med K imorgon!
Kramar!!


Suzesan,
ja du den som det visste. Vad hon drömmer om alltså. Jag udnrar ofta vad hon tänker på och vad hon drömmer om...
Nu tror jag hon håller på och försöker processa detta med att gå. för det gör hon mycket på dagarna. Så jag gissar att nätterna också går i detta tecken.
Vi klarar oss alltid. Men visst vissa perioder är det ju lite jobbigt med småbarn det måste man ju erkänna. Men det är verkligen underbart också! Men allt detta känner du ju redan till!
kramar!!!!

Marianne sa...

Åh, nej! Ja vi får hoppas att det är som du tror, för då kan ju de här jobbiga drömmarna snart gå över när hon kan gå ordentligt.

Om du hittar en sömnkryparexorcist, kan du fråga den om det också finns en brinna-upp-mitt-i-natten-exorcist? Här är det av och på med täcket tio gånger per natt ... AC, pytt, inte hjälper det inte!

Då är vi ungefär lika trötta du och jag nu då!
KRAM!

Saltistjejen sa...

Marianne,
oj har du det så hett!!!! Inte skoj. Här har vi ACn på en hel del men det hjälper iallafall!
och inatt sov hon jättebra och Sömnkryparen höll sig borta så jag kände mig oförskämt pigg när jag vaknade!
Hoppas det snart blir något svalare hos er.
Kramar!!

Taina sa...

Hahahahahaha! Ursäkta att jag skrattar men det är ju SÅ bra skrivet och jag kan se henne framför mig där hon "bökar" runt. Lilla gumman då. Tids nog hittar hon sin rytm. Det kan ta si så där 11 år ibland!!! Sant! Bella bökade så länge. Inte för att jag behövde lyfta men blev ändå väckt. Det blir en vana till slut...Men de är som små värmekaminer och det kan ju vara skönt om det är kallt i sovrummet ;)
Stora kramen!

Saltistjejen sa...

Taina,
jaha så detta kan alltså mer eller mindre pågå i ca 10 år till.... nice.... ;-)
Fast inatt sov hon jättefint faktiskt. Så det var så skönt så!
Jag hoppas att det iallafall är i perioder. Man kan klara en del dåliga nätter ett tag om man sedan kan få sova några nätter ett tag igen. så det hoppas vi på.
Och just nu är det nog inte en kamin man helst vill ha i sängen här utan snarare ett litet kylaggregat...haha!
Kramar!!

mammigranten sa...

Den perioden är så tråkig, men den kommer gå över så snart hon vant sig vid att hon kan ta sig fram. De vill ju så mycket i den åldern och det mesta strul brukar försvinna när de lärt sig gå.
Hon behöver ju bearbeta vad som händer på dagarna och då kommer ju det på nätterna.
Så gå-öva mycket med henne så kommer nog sömnen bli bättre.

KRam

Saltistjejen sa...

Mammigranten,
ja det är lite småslitigt att inte få sova ordentligt. Plus att hon själv ju blir tröttare och därmed gnälligare även dagtid. tyvärr. Men här övas det mycket på att gå. Hon övar ju mycket på dagis också! Vi tror att "bara" hon hittar balansen så kommer hon snart att gå själv. Rent tekniskt så tar hon väldigt "fina steg" nu, men det är balansen som saknas. Hon har dock börjat att stå själv lite kort. Utan att hålla i sig. Så kasnke börjar hon få koll på tyngdpunkten i kroppen??
Kram!!

Desiree sa...

Det är iallfall en väldigt söt liten sömnkrypare du har. Det är nog ett staduium alla små går igenom. Hoppas dock att ni får sova lite för jag förstår verkligen att det blir jobbigt i längden att dels gå upp kl04 och hämta sömnkryparen och sedan ha den lilla sömnkyparen i sängen vilket också gör att ni inte får sova ostörda. Jättesöt liten mobil hon har hängade över sin säng. Superfin. Det är inte lätt med de små, tur att de är så söta och att man älskar dem så för annars skulle det vara riktigt kämpigt.

Kram

Saltistjejen sa...

Desiree,
Jovisst är det så. Hur jobbigt det än kan vara ibland så älskar man dem ju ändå. Denna natt var också riktigt bra så kanske kanske är det över för denna gången. men det varierar så mycket hit och dit att jag inte riktigt vågar hoppas än.
Mobilen fick hon i julklapp av vänner i Sverige. Den spelar också om man drar i stjärnan och är himla mysig.
Kram!!

Marianne sa...

Hahahaha, nej, det är inte SÅ hett här, det är jag som är i den åldern. Jag som ALLTID frös förut och tyckte det var perfekt när det var så där 35-40 grader, nu håller jag på att svettas ihjäl bara för att det är 24! Samtidigt som Klas ligger med täcket ordentligt omstoppat runt sig, ligger jag där och kastar av mig eländet 18 gånger per natt. Så det är mest därför jag håller på med mina isvattenflaskor som jag både har runt omkring mig och häller i mig : D

SKÖNT att hon har sovit i natt, hoppas det håller!

KRAM!

Saltistjejen sa...

Marianne,
aha!!! hm, men ni har det ju rätt varmt ute också har jag förstått. Hoppas verkligen att dina vattenflaskor hjälper lite. Det är ju annars svårt att fixa till temperaturen när den kommer inifrån en själv...
Kramar!

Emmama sa...

Usch alla dessa drömmar de har i perioder, inte lätt att lösa men det går ju så småningom över. Hoppas snart!

Kram!

Saltistjejen sa...

Emmama,
jo det man tröstar sig med är ju att det antagligen är fråga om ngn utvecklingsfas och att de faktiskt måste gå igenom dem för att ta ett steg till framåt.
Men visst kan det vara jobbigt medan det pågår.
Kram!

Jemayá sa...

Kan det möjligen också vara tänder på gång? Man gissar ena och man gissar andra, finns så många alternativ till nattoro, men förr eller senare går det om (tills nästa "någonting" börjar...lite pessimist, har ju haft det i några år nu...). Lessamt att jobba som trött, vi får hoppas att hon ändå snabbt jobbar sig igenom faserna! kram

Saltistjejen sa...

Jemayá,
jovisst är det så. Den ena fasen avlöser den andra. Just nu vet vi inte riktigt. Kan vara tänder. Kan vara annat. Jag tror att det kan bero på detta med att hon försöker lära sig gå och även hantera språket lite. Men som sagt man vet inte. Man får helt enkelt bara glädja sig åt de nätter med bra sömn som man får.
Kram!!

Anna, Fair and True sa...

Snart dags för riktig säng t o m kanske. En del barn börjar klättra ur spjälsängen tidigt. Men hoppas i alla fall för er skull att hon börjar sova bättre snart.

Saltistjejen sa...

Anna Fair and True,
jo det blir riktig säng till hösten. Denna har vi fått låna av en jobbarkompis till M och den ska vi lämna tillbaka nu i höst. Så då blir det "riktig" säng, d vs ngn form av barnsäng. Vi funderar mest bara på hur en sådan ska kunna rymmas i vårt sovrum....?!? ;-)

Anna, Fair and True sa...

Ja, det lär ju bli trångt... Finns det någon chans att byta till lite större lägenhet? Eller har ni någon klädkammare ni kan inreda till barnkammare? Det gör ju folk ibland, t ex tar bort dörren och hänger draperi och gör lite fint.

Saltistjejen sa...

Anna Fair and True,
njae stärre lägenhet har vi verkligen funderat på emn det blir helt enkelt för dyrt. Och någon klädkammare har vi inte. Haha, tror knappt det finns här om man inte är snorrik... ;-)
Här är ju alla kvadratmeter sååå kostsamma att om man inte har rejält mycket pengar och en stor våning så har man oftast inga "extraytor" alls. Vi är glada att det ändå finns garderober, hahah! :-)
Så nej, man får nog försöka vara kreativ med den lilla yta vi har. Ska fundera lite mer på olika lösningar i slutet av somamren.
Kram!