tisdag, juli 28, 2009

Utvecklingsamtal

Tack alla för era omtänksamma och gulliga kommentarer nedan!
Självklart känner jag mig ju allra allra mest ledsen och sorgsen över min vän och hennes familjs förlust. Jag vet allt för väl vad de går igenom just nu. Att förlora någon närstående är verkligen just så hemskt och ofattbart som man inte ens kan tänka sig innan man upplevt det. Tyvärr.
Trösten för oss som genomlevt sorg på detta viset är väl att man vet att man kommer ut på andra sidan. Levande. Och man blir glad igen. Srogen kommer så småningom att blekna. Men saknaden kommer att leva kvar sida vid sida om de minnen man har kvar.

För vår del tickar annars vardagen på som vanligt.
Igår var det både utvecklingsamtal samt knytkalas på dagis. Det första på förmiddagen och det sista på kvällen.
Utvecklingsamtalet var det som blev uppskjutet för ett par veckor sedan. Nu fick vi dock veta att vår lilla tjej "has gone a long long way from sleeping in the bouncing seat":
- Hon har en klar vilja och visar den gärna både i "ord" och kroppspråk. Hon talar med andra ord om när hon inte är nöjd. Och hon är en bestämd liten dam.
- Hon kämpar hårt med de saker hon vill lära sig (som att krypa, gå etc) och är envis. Blir inte superfrustrerad när det inte går utan försöker igen och igen. Tills hon helt enkelt inser att det inte kommer bli bättre denna gången heller och då går hon glatt över till något annat som är roligare.
- Hon pratar mer och mer. Mest babbel men tydligen har hon börjat säga fler riktiga ord också.
- Hon har börjat interagera mer med de andra barnen nu vilket överraskande nog för oss visar sig bl a i att hon gärna agerar lite "polis". Alltså när hon ser eller hör att det är något "bråk" på gång så kryper hon gladeligen dit och ska "medla", vilket i hennes fall oftast mest innebär att hon säger "no no no...!" till det barn som gör något det inte ska/får. Detta är tydligen (förståeligt nog) mindre uppskattat av de inblandade parterna och resulterar alltså rätt ofta i att hon får en knuff eller liknande. Men enligt läraren så lär hon sig nu att hon kanske inte alltid ska blanda sig i.

Haha, både M och jag tyckte det här sista var lite lustigt att höra. För det är ändå lite svårt att tänka sig att ens dotter som nyss fyllde 1 kan agera på det sättet. Att hon förstår när barnen har någon dispyt och att hon då gärna vill lägga sin lilla näsa i blöt. Rätta till. Ojojoj, hur ska det bli i framtiden? Ska hon bli en liten " Fröken-jag-vet-bäst" som blir ordförande i elevrådet kanske? Eller en liten Besserwisser som alltid ska rätta andra och tala om vad de får eller inte får göra? Hm, förhoppningsvis kommer hon att inse att just den typen av "veta-bäst" inte är den allra bästa egenskapen, men däremot att ha känsla för vad som är rätt och fel. Likaså att försöka hjälpa de inbandade om de vill detta. Liksom att ha modet att faktiskt ingripa om det skulle behövas. Men som sagt, än är hon inte ens 14 månader så det är ju mycket som kommer hända innan hon ens är redo för skolstarten. Men jag fascineras nog mest av att så små barn faktiskt redan kan ha utvecklat en sådan lyhördhet för sin omgivning. Ganska fantastiskt!

Andra saker vi diskuterade under utvecklingssamtalet var av mer praktisk natur som mat. När gruppen flyttas upp och blir en "toddler group" istället för en "infant group" nu i september så kommer t ex matandet att vara annorlunda. De matar inte barnen på samma vis då. Inte på det så som de gör här. Däremot kommer de att "assist with spoon feeding" men det är tänkt att barnen mer eller mindre ska veta hur man äter och klara av detta själva. Kanske inte helt med sked men med händerna (s.k finger feed). Det kan Lill-Skruttan, men nu övar vi mer med skeden också. Dessutom ska vi nu försöka ge henne sådan mat som hon kan äta helt själv med fingrarna. För att även öva detta och få henne att mer eller mindre äta helt på egen hand. Detta tränas alltså fr o m nu även hemma. Det blir rätt kladdigt men hon är så otroligt glad över att få äta helt själv att det är riktigt roligt att se! Och katterna blir ju glada för de äter gärna det som hamnar på golvet...






8 kommentarer:

Anna, Fair and True sa...

Låter som hon utvecklas och frodas som hon ska! Kanske FN nästa för Ella!! En ny Kofi Annan! :)

De är ganska otroligt faktiskt vad små barn kan! På svenska förskolor börjar ju som sagt barnen inte förrän de är minst 1 år och då får de ganska snart öva sig på att äta själva. Så snart ser man barn som är knappt fyllda 2 år hälla upp mjölk till sig själva!

Kul det ska bli att få träffa er snart! Kram!

Saltistjejen sa...

Anna Fair and True,
ja man har bara lite svårt att hänga med i utvecklingen tycker jag...! ;-)
Själv tycker man ju oftast att de är så små, men så visar det sig att de kan och förstår så otroligt mycket emr än vad man ens skulle kunna drömma om.
Japp det ska bli sååå kul att ses!
Kram!!!

Anonym sa...

Helt otroligt att ni redan har haft utvecklingssamtal. Ni verkar ha haft tur med dagiset, det känns inte som "barnsilo" utan att fröknarna verkligen engagerar sig i barnen och det mesta fungerar så väl!

Nu har jag i för sig inte så extremt bra koll på svenska dagis, men jag har nog inte hört så positiva saker.

Kul med Ellas utveckling! Förresten, när det gäller tvåspråkiga barns språkutveckling, bli inte så jätteorolig om det tar tid. Det KAN ta längre tid för de att börja prata, men när de väl gör det så har de faktiskt stenkoll på de olika språken.

Själv så funderar jag på att lära Ozzy polska! ;-)

/A

S w e F l o sa...

Det går ju så oerhört snabbt alltihopa, man hinne rnästan inte med i svängarna ibland! Sarah har alltid varit en liten ordningspolis med, alltid kommit och sagt till om någon gör nått som man inte ska, hon gillar orning och reda och regler. Ska bli intresant att se vad det blir av det i tonåren!

Saltistjejen sa...

A,
hahaha ja prova du att lära Ozzy polska! DET hade varit något. OM han börjar prata polska så bara MÅSTE du filma det och lägga ut på Youtube! :-)
Vi är supernöjda med dagiset so far och det känns himla bra. Har också dålig koll på svenska dagsi och jag gissar att kvaliteten varierar mycket beroede på dagis och personal. men så är det ju här också. vårt dagis som vi har fått plats på är dock känt för att vara helt otroligt bra. Vilket vi också tycker såklart. Trots att vi inte ens har ngt att jämföra med.
Kram!!


Sweflo,
så Sarah är också en sådan där ordningspolis! haha! Ja man får väl se hur allt blir. Gissar att de hinner ändra sig tusen gånger innan de är "vuxna" och det lär vafa många olika faser man kommer att få följa dem igenom.
Skoj!
Kramar!

Desiree sa...

Söta lilla Ella. Jag tycker det låter bra att hon tar för sig av livet och bra att hon är bestämd och har gott självförtroende. Det verkar vara som hon har fått en fin trygghet och känner sig bekväm med sig själv och sin omgivning. Jag tror att Ella kommer att klara sig finfint här i livet. Så underbar liten go tjej som hon är. Stackars din vän som mist någon man håller så kär och som betyder så mycket för en som ens mor. Jag förstår att sorgen är både stor och hemsk jobbig. Du är en fin vän och jag tror nog att din vän kommer att kunna få stöd från dig och det är sådant som behövs när det känns som jobbigast. Sköt om dig och ha det bra och njut av härliga söta Ella.

Marianne sa...

Så sött att så små redan kan se när det är käbbel på gång och vilja medla! Och vad bra av "fröknarna" att se utvecklingen och lärdomarna i att få sig en knuff, i stället för att se det som ytterligare bråk.

Vilken bra egenskap också det där med att inte bli superfrustrerad utan göra någonting annat en stund för att sedan träna igen. Många barn blir ju superilskna och skriker i högan sky när de inte kan göra som de vill. Ella tar en paus och testar igen, DET är smart!

Hihi, kan tänka mig att kissarna uppskattar det där med att träna med maten : D

KRAM!

Saltistjejen sa...

Desiree,
å tack vad fina ord! :-)
Jag hoppas ju såklart att hon känner sig trygg men hitlls så tror jag det. Hon verkar ha en grundtrygghet och det känns väldigt bra.
Ja det är sorgligt med min väns mamma. Usch, jag tänker ganska mycket på henne och hennes familj. Det är en svår tid de har framför sig nu.
Stor kram!


Marianne,
ja det är rätt otroligt att de kan förstå och vilja trösta, medla eller bara "agera polis" redan vid så späd ålder! Det hade jag aldrig trott faktiskt.
Och katterna ja, de är ofta framme när det är matdags, haha! Det är ok att de äter från golvet, däremot inte ok när de försöker att norpa maten från hennes tallrik! Då vå man vara snabb och vifta bort dem! ;-)
Kramar!