söndag, juli 12, 2009

Tack!

Bloggosfären är verkligen helt underbar!
Jag vill verkligen TACKA alla er som engagerat er i min ilska och besvikelse. För råd, tips och framförallt för era fina uppmuntrande ord. Ja helt enkelt för allt Ert stöd!
Ni är underbara!
Tack för att ni finns och för att ni vill, orkar och tar er tid att skriva så fint i kommentarsfältet!

Jag kan även meddela att jag faktiskt har lyckats att ta det där första steget bort från det som hände. Att inte tänka alltför mycket på händelsen eller i varje fall inte lägga lika stor vikt vid den. Att fokusera på annat. Det började faktiskt redan igårkväll när jag genom slumpen råkade hamna i samma hiss som nedan nämnda person. Inte nog med det. Vi råkar bo nästan på samma ställe också vilket gjorde att vi hade i stort sett exakt samma promenadväg hem. Alltså "gick vi hem tillsammans". Och då var vi ju tvungna att prata lite också. Ingen nämnde på minsta vis det email som gjort mig så upprörd. Vi pratade helt enkelt jobb. På en ganska ytlig nivå. Men ändå. Jag var faktiskt riktigt stolt över mig själv efteråt. Att det gått så bra. Att jag lyckats föra ett normalt samtal utan att få ett utbrott. Och kanske framförallt att jag inte mådde dåligt av det hela. Nej, jag hade verkligen kommit till den nivån där jag hittat min egen styrka. Därför var hela situationen i sig nästan mest skrattretande. Att vi gick där bredvid varandra en underbar kväll i juli. Småpratandes. Ingen som såg oss skulle kunnat ana att personen bredivd mig dagen innan skickat ett i mitt tycke otroligt aggressivt email. Ingen skulle heller kunnat tro att jag på grund av detta email blivit både rosenrasande och totalbesviken. Det kändes lite som att gå på nattunn is. Ni vet sådan där is som frusit till över natten och är så tunn att den krasar lite under fötterna. man vet inte om den ska hålla eller ej. Självklart lite oroande. Men den höll. Och ja, efteråt kändes det hela faktiskt ganska bra. Jag klarade av att hantera situationen och jag känner mig styrkt av detta.

Jag insåg dessutom då att det som jag hela tiden misstänkt kan vara sant. Nämligen att denna person inte själv inser hur dennes sätt att kommunicera uppfattas av andra. På något vis tror jag att de ordval och det oerhört "passivt aggressiva" sätt som personen använder sig av, främst i skriftlig form,  är något som personen inte alls kanske upplever som något opassande eller oproffessionellt? Eller iallafall inte i den grad som jag tycker att det är.
Kanske har vi helt olika nivåer? Helt olika standarder?
En sak är iallafall säkert och det är att vi är nästan så olika som två personer kan bli. I vår syn på vad som är viktigt här i livet. Och i vår syn på hur man kan och bör behandla sina medmänniskor. 

Jag hoppas att jag nu när denna insikt faktiskt sjunkit in i mitt medvetande, ska kunna hantera det som hänt. Och framförallt att jag ska kunna hantera eventuella framtida händelser på ett hyfsat bra sätt. För tyvärr tror jag att detta kommer att komma att upprepas. Kanske snart. Kanske inte förrän om länge. Men jag vill tro att jag när det än kommer att ske, ska vara hjälpt av min insikt och min erfarenhet från denna gången. Det är faktiskt inte mig det är synd om.
Jag vet vad jag kan och vad jag står. 
Jag vet att jag i detta fallet inte gjort något fel.
Jag vet nu även att jag klarar av att svälja lite skit och ändå le.
Det senare kan säkert ses som tecken till svaghet. Själv ser jag det just nu som tecken på mognad. Och mod. Att lyckades att inte låta mig sjunka ner på samma låga nivå.
Jag står med ryggen rak.

Om det är ett krig vi utkämpar måste jag nog ändå tillåta mig att se detta som en liten seger.
Fast kanske inte över personen ifråga egentligen.
Utan främst över maktmissbruk, uppblåsthet och självupptagenhet. I allmänhet.
Jag har utkämpat ett slag i Livets hårda skola och vunnit en verktygslåda med verktyg som jag förhoppningsvis ska kunna använda nästa gång något liknande händer. 
Men jag hoppas det dröjer lite.
Nu vill jag återigen fokusera på det goda här i livet.


12 kommentarer:

Marianne sa...

Du är BÄST Saltis! Det är ett tydligt tecken på en klok och mogen person det du klarade av!

Och du kan ha rätt om det där med språket. I synnerhet om personen har engelska som andraspråk. Jag har varit med om det (fast inte i samma dignitet), en fransyska på huvudkontoret som var ganska brysk och otrevlig i sin korrespondens, men visade sig vara hur mjuk och trevlig som helst IRL. Det var en språkfråga. Så man kan ju hoppas att det är så i ditt fall!

Hoppas att du inte ska behöva använda den där verktygslådan alltför ofta!

STORA KRAMAR!

Jemayá sa...

Du är verkligen ett fint exempel på hur man kan vända en svår situation och se "läxorna" i den. Förstod inte att det handlade om jobb - då blir det ju ännu känsligare :(. Hoppas att det skulle finnas "utvecklingssamtal" där det på ett icke-aggressivt sätt kunde komma fram att du (och kanske andra) tar illa upp av tonen. Sen är det ju oftast så att om man vill undvika någon/något så dyker den/t upp hela tiden - om du hört om "Secret" så stämmer det ju väl in här - det man tänker på, dras till en s.a.s. (mycket förenklat). varm kram till dig!

Emmama sa...

Helt otroligt skön inställning!! En av mina chefer har också en skriftspråk som jag kan reagera på men där gäller samma sak, jag har lärt mig att det inte betyder något för det är hennes sätt att uttrycka sig på.

Ha en skön och GLAD söndag!

Kram!

Saltistjejen sa...

Marianne,
tyvärr kan personen inte skylla på att engelskan inte är bra. Det handlar nämligen om en engelsman. Så engelska är modersmålet även om det ej handlar on en amerikan.
I detta fall är det tyvärr en personlighetsläggning tror jag. Att inte våga vara ärlig mot en person när man tycker att det finns problem, utan att man istället "gömmer sig" bakom email där det är så mycket "lättare" att ge små verbala tjuvnyp. Utan att då behöva se personen i ögonen.
Men som sagt, jag är itne säker på att dessa tjuvnyp var riktigt så illa menade som jag uppfattade dem. Att det var fråga om kritik mot mig har jag dock inga som helst tvivel om. Det var det. Och det jag blev mest upprörd över var inte att någon kan vilja kritisera mig eller det jag gör, utan detta att man inte vågar ta det via en ärlig dialog. Där jag skulle kunnat få förklara min sida av saken. Istället väljer man att göra detta på ett passivt aggressivt sätt där jag inte riktigt kan bemöta kritiken.
Men men, jag tror som sagt att personen inte riktigt har förstått vidden av hur illa denna typ av kommunikation kan uppfattas av andra. och därför försöker jag trösta mig med att jag själv aldrig skulle göra på liknande sätt. Och därmed inte heller besvara tjuvnypen...
Kramar!!!!!


Jemayá,
Jo det är fråga om jobbet. På gott och ont då. Jag tar ju faktiskt hellre något sådant här från jobbet än från någon som står mig nära. Även om det i detta fall är lite mer komplicerat eftersom det handlar om en person som befinner sig i chefsposition vilket gör det lite tricky för mig.
Haha, jo det kan vara så att de man minst vill träffa de dyker upp hela tiden runtomkring en. Konstigt!
Tack och kram!!!


Emmama,
i detta fall var det nog (som jag skrev i svaret till marianne ovan) så att personen verkligen hade kritik som riktades mot mig. Det var alltså inte enbart fråga om skriftspråk som itne stämmer överens med talande kommunikationen. Tyvärr. Personen ifråga kan även ibland uttrycka sig på liknande sätt (om än inte alls lika starkt) i talform också. Men jag tror som sagt att det kasnke även handlar om olika sätt att använda ord. Jag tror att vissa använder språket på ett sådant vis att de gärna ger antydningar och pikar istället för att kommunicera direkt. Jag tror även att vissa använder starkare uttryck än vad de kanske egentligen menar, och att omgivningen då kan uppfatta detta på ett sätt som personen ifråga kanske inte menat. MEN i detta fall är jag som sagt helt säker på att det var "inlindad" kritik. Eller snarare oinlindad sådan.... Och jag tog illa vid mig för att det framfördes på vad jag tycker är ett fegt vis. Att inte kunna konfrontera mig direkt så man kan lösa ev problem, utan istället skicka denna typ av kränkande insinuationer är något jag har mycket svårt att förstå och acceptera. Men jag tycker ändå att min inställning just nu känns bra. Och det är skönt att veta att jag iallafall för tillfället kan klara av att hantera det hela.
Stor kram!!!

olgakatt sa...

Herregud så fegt att skicka ett mejl när vederbörande kunde bett dig komma till ett annat rum eller själv gått till dig och pratat direkt!
Strongt att du kunde "keep a stiff upper lip".
Det är inte alltid tekniken tjänar goda syften - allt kan missbrukas.Men berget i ditt bröst har i alla fall krympt ordentligt, hoppas det smälter bort helt kvickt!
Kram!

Suzesan sa...

Varsågod det var så lite så och Tack så mycket.

YOU DID IT. Vilken vänding och så bra du tänker. Helt rätt!

Bra jobbat. Nu skrev du så där himla bra igen. IGEN! Så man bara sjunker in i texten.

Tänk om denne din nyvunna vän/fiende kunde lära sig skriva så där, då skulle ju det vara lätt som en plätt. Tänk att behöva stå i en hiss med den människan och vilken slump.

Ett tips... "Du ska ha dina fiender ovänner nära dig intill dig om du kan" OM de finns vilket nu tydligen kan vara så. Då har du koll på dem:)Så du vet var du har dem. Då kan du hantera deras knep bättre. Är du inte "nära dem" kan de agera helt fritt.

Samla nu kraft igen så du kan ta OM det skulle komma nåt mer. Hoppas inte.

Det är en lärare i argumenationsteknik som lärde oss/mig. En duktig.

Bra att det inte nämndes om själva händelsen.

Om det var ett "planerat tjuvnyp" så måste det ju svida när du inte visat att du var arg eller ledsen eller upprörd.

Starkt gjort! Grattis.

Ha en bra kväll nu Saltis och dansa lite krigsdans:)Så som indianerna gör haha.

Kram
/Susanne

Susanna sa...

Har varit på en liten skärgårdsö i Västerbotten och inte läst din blogg förrän nu...

Usch, vad jobbigt med mailet du fick! Även om jag inte vet några detaljer kan jag bara föreställa mig hur starkt det påverkar dig. Tänk att man kan komma åt någons inre genom att skicka ett mail. Och medan solen skiner ute och himlen fortfarande är blå känner man sig förtvivlad och obehaglig till mods.

Skönt att det verkar gå åt rätt håll ändå!

Heja!

Kram på dig!

Anna, Fair and True sa...

Vad skönt att höra att det har gått ett steg framåt även om inget är löst ännu. Du är oerhörd stark som kunde hantera den situationen. Men kändes det ändå inte konstigt att liksom låtsas om att inget hänt? Vad är nästa steg i detta? Ska ni ändå inte prata om det formellt så att säga?
Kram!

Fia sa...

Oj, vad vuxenpoäng du samlade på dig under den promenaden!! Jag läste ditt inlägg igår, ber om ursäkt att jag inte kommenterade, var lite ur gängorna. Men jag tänkte på dig. En hel del. Du har ju kommit så långt i det du gör, och är en sån stark person, och DÄRFÖR gjorde nog detta extra ont. ATt bli orättvist anklagad för ngt man inte gjort gör ju bara så himla ont. Jag är likadan.

Ovasett. Så "vann" ju inte denna person. Det är ju hela poängen med det hela.

Du har ju M. och Snorpan. Bättre support kan du ju inte ha, eller hur?

Nu har ju några dagar gått sedan detta hände, du har fått bra stöd via bloggen och säkert några extra krmar från M. Helgen har varit en skön uppladdningstid, och det tror jag du behövt.

Ibland är ju de som är svagast de som är elakast i mailform. Det kan vara bra att ta med sig i bagaget också. Kanske, kanske är du "för" bra på det du gör och då blir du ju ett "hot" för de som inte är helt bekväma i sina roller.

Hursomehelst, du är bäst i min lilla bok, om nu det betyder något, så bamsekram till dig från ett regnigt Gerogia.
Fia

Saltistjejen sa...

olgakatt,
jo det är just det som jag tycker känns så bakvänt. och som gjorde mig mer än lovligt upprörd. Att man är så feg att man inte vågar ta en öppen konflikt utan måste gömma sig bakom email.
Jaja, jag är glad att jag för tillfälllet klarar av att inte gräva ner mig i detta mer.
Kraaam!


Suzesan,
Haha! :-)
Jag vet inte ifall personen ifråga är min fiende riktigt...? Kanske? Fast på ngt vis tror jag att ens fiender ska vilja en ännu mer ont. Jag tror inte att denna person egentligen ville mig riktigt ont, utan mer att det handlar om att vara kongflikträdd och att inte riktigt förstå vad och hur man bör kommunicera med kollegor och särskilt de man är chef över.
Men jag ska minnas ditt råd ändå! :-)
Tack!
Kramar!!!


Susanna,
å det låter hräligt emd en skrägårdsö i västerbotten! :-)
Jo det var jobbigt, men nu känner jag att jag kan gå vidare ändå.
Jättetack för din sympati!
kramar!!


Anna Fair and True,
jo det är skönt att känna att man kan lämna detta bakom sig. Särksilt utan att "ha gjort samma fel" som eprsonen ifråga. Och ja, det kändes otroligt konstigt och i mitt tycke helt "fel" att låstsas som ingenting. MEN jag tror i detta fallet att det är enda vettiga lösningen på allt. Annars kommer det bara bli än värre. Men om det upprepas får jag se hur jag kommer reagera och känna. Allt beror nog på rådande situation då.
Kramar!!


Fia,
hahaha vuxenpoäng... haha! Ja jag vet inte jag... kanske det?
Tyckte snarare att detta var det enda sätt jag kunde hantera hela situationen utan att göra det värre och utan att använda samma knep som personen ifråga.
Och du, inte ska du be om ursäkt för att du inte kommenterade häromdagn! Himmel!!!!
JAG tänker varje dag på DIG ska du veta!!!!! Även när jag inte kommenterar på din blogg.
Bamsekramar!!!!!!!!!

Kiddan sa...

Hej, har följt din blogg i år nu men skriver nästan aldrig inlägg. Vill bara berömma dej för ditt agerande och din analytiska förmåga. Du är en klok kvinna och jag är imponerad av hur du klarar av att förändras och utvecklas! Imponerande!

Saltistjejen sa...

Kiddan,
oj TACK!!! Vilka fina ord!!! Hm, nu blir jag lite röd om kinderna här...
Roligt att du tycker om att följa bloggen också! Jätteskoj. :-)
Kram!!