Hur gick det med Kalkonen då?

Jodå, det gick finfint med kalkonen.

Jag har ju inte alls hunit med att visa några bilder från Thanksgiving, men här kommer en del från vårt firande i år. Vi firade tillsammans med våra vänner U & M, vilka vi firat Thanksgiving med ett år tidigare, och vars Gluhwein Party vi var bjudna till nyligen.

Thanksgiving (som alltid är en torsdag) bjöd på strålande vackert väder. Så vi tog en promenad och njöt i Central Park under dagen.

Liten tjej.

På kvällen var vi bjudna till våra vänner M & U på Thanksgivingmiddag. De bodde tidigare i vårt hus men har sedan ungefär ett år tillbaks flyttat till en, med Manhattanmått mätt, Gigantisk lägenhet.

Med på festen hade vi inte enbart Lill-Skruttan utan även den nye jättetrevliga svenska(!) post-docen O som just börjat i M´s labb.

M förbereder kalkonen innan middagen.

Vacker dukning.

På tallriken: kalkon, rödkål, brysselkål & lök, potatismos, cranberrysauce, sallad samt någon form av squasch tror jag det var. Otroligt gott!

Lill-Skruttan tinade upp efter en stund och tyckte det var riktigt livat.

Här har vi just satt oss till bords.

Bus.

U med den yngste gästen G i knät. Till höger G´s mamma D.

Jag & M

Lek med kullvält pall.

Kvällen var mycket lyckad. Vi kände en del men inte alla gäster vilket var skoj. Även denna gång var det blandad kompott vad gäller nationalitet. Under kvällen hördes tyska, franska, österrikiska (tja tyska i mina öron då...), spanska och svenska.

Vi stannade inte lika länge som på gluehwein partyt eftersom Lill-Skruttan under kvällen lyckades med konststycket att vakna två gånge och ensam komma pallrande från sovrummet där vi lagt henne. Inte förrän hon fick syn på mig och M vid bordet började hon gråta. Båda gångerna likadant. Andra gången fick hon stanna uppe men hon var så trött att vi efter ett tag beslutade att åka hem. Delade taxi med svenska O som bor ett par våningar ovanför oss. Vi bestämde mer eller mindre att träffas igen under den långa Thanksgivinghelgen.

Jag har verkligen lärt mig att uppskatta och tycka om Thanksgiving sedan vi flyttade hit. Inte på det sätt som en amerikan känner. Inte på långa vägar. Inte heller som en svensk känner inför julen. Men det har blivit en högtid jag ser fram emot. En högtid att umgås och njuta av extra ledighet. En högtid utan några speciella krav vilket jag ofta tycker att mer traditionsbundna högtider som t ex julen för med sig. Iallafall till oss som har julen med oss sedan barnsben. Men Thanksgiving kan vi mera "bara vara" vilket är exakt det man kan behöva ibland. Ett avbrott i den annars ganska jäktiga och inrutade vardagen. Lite tid för eftertanke och lugn. Ladda batterierna inför den årliga slutspurten i december och jul- o nyårsrushen. Ett välkommet inslag när den mörka årstiden smygit sig på.