Vad vi vill med detta möte? Ja, egentligen mest höra mer med lärarna om dels hur illa det är, om de kanske eventuellt märkt någon förbättring den senaste tiden och framförallt hur vi gemensamt ska kunna försöka angripa problemet. Mötet är inget akutmöte som lärarna direkt kallat oss till. Inte heller något vi krävt att få till. Men efter att både vi och lärarna sett Lill-Skruttans framfart i Orange Room morgon efter morgon så kände vi nog alla att det kunde vara bra att göra gemensam sak av det hela. Försöka sig på någon form av enad front. Min förhoppning är att vi kanske ska kunna använda samma ord och formuleringar när hon slår. Att om hon hör exakt samma sak från lärarna och av oss lättare ska inte bara inse utan också "känna mer reflexmässigt" att det hon gör är fel fel fel. Jag vet i-och-för-sig att hon redan vet att det hon gör är fel. Men jag hoppas som sagt ändå att ett mer gemensamt och kanske genomtänkt sätt att kommunicera med henne gällande detta ska kunna hjälpa.Vi får se.
I grund och botten har jag ju redan min egen teori om varför hon slår.
Jag tror att hon fortfarande sörjer att hon inte längre får vara tillsammans med sina gamla vänner. Sin "dagliga familj". Att hon känner en viss vanmakt inför detta och detta tar sig uttryck i fysisk aggression. Mycket därför att hon inte ännu har tillräckligt utvecklat språk för att kunna sätta ord på sina känslor. Detta är ju nya känslor för henne och trots att hon har är bra på att kommunicera för sin ålder så inser jag att abstrakta saker är tusen gånger svårare att sätta ord på än praktiska. Så är det ju även för oss vuxna. Och Lill-Skruttan är ju ändå bara drygt 2 år.
Vad jag är glad för är att lärarna verkar så tillmötesgående. Att de faktiskt öppnade upp för detta samtal men mer som en fråga om "vi ville" än att "de krävde". Sådant gillar jag. Det visar att de ser problemet, att de är villiga att försöka hitta en lösning och att de helst vill ha med oss föräldrar på det tåget. De vill gärna höra hur vi tycker och tänker kring detta. Och de tar sig tid. Precis så som jag tycker att en bra dialog mellan föräldrar och personal på skola och/eller dagis ska se ut.
Inlägg
17 kommentarer:
Det är så bra om man kan arbeta tillsammans istället för att "skylla" på varandra som jag tycker att det kan bli lite här i Sverige. Lite mer som att lärarna säger att "ditt barn slåss och knuffas hela tiden, se till å gör nåt!". Samtidigt spenderar barnen så mycket tid på förskolan att man måste jobba gemensamt och komma underfund med det bakomliggande problemet. Jättebra att ni har en dialog! Det är säkert något som går över så småningom med lite vägledning från er sida och lärarnas sida! Kram
Jättebra att lärarna är så tillmötesgående! Hoppas ni får ett bra möte! kramar
Jättebra initiativ Saltis! Jag tror som du, att det är vanmakten och att hon inte kan sätta ord på det. Lilla gumman då. Tänk om man kunde kliva in i deras tankar och "se" vad de tänker.
Jag är övertygad om att Lill-Skruttan kommer att göra stora positiva framsteg nu när ni tillsammans tar er an "problemet". Hon kommer att känna igen bemötandet varje gång hon gör "fel". Hon är ju trots allt bara 2 år. Ge henne en bautakram från Liisa!!!
Kramar!!
Visst, jag är också säker på att det är vanmakt och besvikelse som ligger bakom. Lilla Ellan...
SÅ bra att ni ska tala om det hela idag. Bara det ATT ni talat om det kommer att kännas bättre, och göra skillnad.
Återigen, vilket bra dagis ni har fått, med fina lärare. OCH, sen ska vi inte förglömma att NI är SÅ BRA fldrar också.
Lycka till idag, Saltis och M!!
Kramar i massor från mig!!
Trillingnöten,
ja jag tycker att det är så himla bra att det inte är någon "vi föräldrar - ni lärare-stämning". Allt handlar ju om att göra de bästa för barnen. Både vår lilla tjej och de andra i rummet. Att man tillsammans ska kunna försöka få bukt med problemet och skapa en bra miljö samt hjälpa barnen.
Kram!
Stef,
tack!
Taina,
ja det är svårt när man inte ritkgit vet vad som försiggår i deras inre... Men jag hoppas att vi tillsammans med lärarna ska kunna ge henne det sorts stöd hon behöver för att sluta med det här beteendet.
Stor Kram tillbaks till Liisa!!!!!
Annika,
tack!! Ja jag hoppas att kunna få lite mer info också nu under mötet. Att få se lite mer hur lärarna ser på det hela. De som faktiskt är med henne hela dagarna. Och jag känner att det är bra att vi kan ha en sådan öppen dialog. Tror verkligen att alla vinner på sådant i längden.
Kramar!
Hej hej!
Det låter som en bra plan att försöka jobba på samma sätt hemma som på dagis!
Jag tror att det kommer att vända snart och din teori om varför det blivit så här tycker jag låter väldigt trolig!
Jag vill bara berätta för dig om min lilla A, han är tre år. Vi flyttad till USA för några månader sedan. Han slutade på sitt dagis i Sverige och började en Pre Kindergarden-klass här. Han kunde ingen engelska när han kom dit och han saknade sitt gamla dagis. Första tiden var han ledsen när jag lämnade honom, men det här övergick snabbt i ilska. han blev arg på andra barn, kastade jord på dem när de var ute, han slog till och med sin fröken osv...För någon vecka sedan vände det helt plötsligt över en natt! Han hade varit hemma sju ett par dagar och när han sedan gick tillbaka till skolan var han som en solstråle. jag vet inte vad som hände, han kanske hade landat i allt det nya och kände att det var rätt ok ändå. Vi hade också pratat mycket om hur man ska vara med sin fröken och kompisar, kanske det hjälpte lite också.
Det jag ville säga med det här är bara att jag har sett att sådant beteende kan vända jättesnabbt!! Jag hoppas det ordnar sig för Lill-Skruttan snart, det måste ju vara väldigt jobbigt för henne att gå runt och känna så här!
Kram
Hej! Det låter jättebra med ett möte. De är proffsen och ni engagerade föräldrar. Jag tror precis som Malin ovan att det kan sluta helt plötsligt och eftersom hon inte är fysiskt mot barn i andra sammanhang tror jag inte ni behöver vara så oroliga (även om det självklart inte är ok att hon gör så mot kompisarna på dagis).
Lycka till! Kram.
Malin,
tack för att du tog dig tid att skriva en så detaljerad kommentar! Det känns alltid skönt att höra om folk som varit i samma eller liknande situation och som fått "ordning" på den. :-)
Jag hoppas ju såklart också att det här beteendet ska gå över snart och att det ju handlar om hur lång tid hon behöver för att verkligen "sörja färdigt" och att acceptera sina nya vänner och miljö.
Vad skönt för er att er lilla A numera fungerar så bra på sitt nya dagis. För hans del var det dock än mycket större omställning än för vår lilla tjej ju. Ni har ju bytt miljö helt.
Tack igen!
Kram!!
Ingrid,
ja vi är inte superoroliga utan vill mer försöka få bukt med det här innan det går för långt.
Kram!!!
Håller tummarna att det reder sig snart! Beter sig R på liknande vis? Han har ju också flyttat samtidigt med Ella och uppenbarligen den ende hon gillar för närvarande.
Olgakatt,
tack! ja R är likadan men han har varit mer fysisk redan tidigare så jag tror att skillnaden är mycket mindre jmfrt med Lill-Skruttan. För R´s del har det snarare gått åt det bättre hållet och jag tror att det delvis beror på att han har blivit bättre på att prata och kommunicera med ord och inte längre behöver vara lika fysisk som han var tidigare. Mn som sagt för Lill-Skruttans del har det ju gått lite "bakåt".
Kram!
Hej igen! Jag funderade lite på det du skrev om att Lilla A's förändring är större än Lill-Skruttans. Det är den ju helt klart, det kan man inte säga så mycket om. Men det jag tänkte är att i Lill-Skruttans värld kanske den förändringen KÄNNS lika stor för henne som den Lilla A har haft. Hon är ju dessutom yngre än honom om jag inte minns fel och då är det ju ännu svårare att förklara varför hon behövde byta avdelning.
Ja, det är i alla fall kämpigt när man inte riktigt vet hur man ska bete sig för att göra saker bättre. Håller tummarna för att mötet blir bra och att det blir bättre snart!!
Kram
Malin,
visst har du så rätt så rätt. I så små barns ögon handlar det inte om relativa känslor utan just som du beskriver VAD de känner just NU. De har ju inte tillräcklig vare sig mognad eller erfarenhet för att kunna jämföra med tidigare erfarenheter.
Så visst kan denna förändring för Lill-Skruttan upplevas minst lika stor som för er lilla A.
Tack för din fina omtanke!
Kram!!!
Vad bra det verkar vara, att ni träffas för att lösa det ihop utan att ni känner att det är ni som ska fixa det. Är det bara där hon gör så så är det ju säkert också pga av något där och din teori är säkert rätt för ni känner henne bäst! Läser nu att det blev ett bra möte, skönt! Kan tänka mig att det känns lite jobbigt just nu men så där kan det vara, det kommer liksom i föräldrakittet... :)
Stor kram!
Emmama,
ja det är otroligt bra att vi har så bra dialog mellan oss och personalen tycker jag. och vi hoppas och tror att det kommer gå över hyfsat snart ändå. Jag tror attt vi ska försöka träffa en eller ett par av de "nya" barnen utanför dagis så att hon lär känna dem lite bättre. Det kan säkert hjälpa.
Kram!
Hoppas mötet gick bra! (läser vidare... )
Anna Fair and True,
det gjorde det...!
Skicka en kommentar