Lite prat om prat

Gårdagskvällen (torsdag) med Lill-Skruttan var himla mysig. M och jag fixade middag innan han skulle iväg med sitt jobb och fira sin chef. Under tiden puttrade Lill-Skruttan på här hemma. Det pratas mycket mycket mycket nu. Om än det ena än det andra. Hon berättar hela tiden vad hon gör, vad hon tänker göra och så undrar hon ofta "vad hänne?" när något inte går som hon tänkt sig. Dessutom vill hon ha koll på oss så man får väldigt ofta frågan "VagörDU?" när man pysslar med något. Som jag redan tjatat om en hel del den senaste tiden så är hennes språk just nu inne i en explosionsartad fas. Det forsar ut nya ord och uttryck nästan hela tiden, och jag häpnar ofta ofta ofta över att hon säger nya saker. Kanske inte speciellt svåra eller konstiga uttryck eller ord, utan mer så att hon själv börjar sätta ihop ord och uttryck samt att använda dem på ett sätt så att man förstår att hon faktiskt har en viss förståelse för lite mer abstrakta saker.

Hon pratar såklart fortfarande mest om väldigt "basala" saker. Det mesta är naturligtvis självbaserat på så vis att hon gör som vi alla gör - utgår från oss själva och våra erfarenheter och kunskaper. Det är därför ofta ofta så att hon berättar att hennes docka, björn, hund, Alfons eller Lilla Anna ska:
- sitta och vänta på tåget som ska komma
- vänta på att Ella och hennes vänner ska komma och hämta dem
- vänta på sin mamma och pappa och dricka lite melk (hon uttalar det som en blandning mellan mjölk och milk) och titta på Svamp-Bob eller Bamse eller Laban...
- är lessna och gråter
- ska sova
- ska äta lite lunsss
- måste byta böja (blöja)
- ska kissa eller bajsa
- ska gå till supermarket och köpa frukt eller broccobi (broccoli) eller glassss
- vill ha cupcakes
- fyller år och ska äta tårta och blåsa ljusen
- har fått en booboo (slagit sig helt enkelt) och måste ha en plåster

Här är en liten filmsnutt från igårkväll när vi lekte med hennes djur:

Ja, sådär håller det på. Andra saker hon pratar mycket om nu är saker hon är rädd för. Som spindlar, krokodiler, lejon, monster och ibland dammsugaren. Samt den "stora sälen" i ett av Pinguavsnitten. Hon berättar även om att hon har läskiga drömmar ibland. Som gör henne rädd och ledsen.

Sedan är hon självklart mycket "polis" också. Det handlar om vad man får och inte får göra. Hon säger ofta till Lipton att han inte får gå ut. "Lipton, inte gå UT!!!" Igårkväll sa hon till mig att jag inte fick busa med M. "Mamma, inte busa pappa!!!" Jag fick däremot pussa honom. Snällt! Hon säger även ofta till sina mjukdjur eller dockor att de inte får bitas. "No biting! That´s NOT ok!"

Hon talar även givetvis om när hon inte gillar saker man ska göra med henne. Det är en hel del:
- Inte pilla min håret!
- Inte tvätta håret!
- Inte kamma!
- inte byta blöja!
- inte ha mat!

Ja just den här "intelistan" skulle kunna göras oändlig men det tänker jag inte göra. Ni kan bara tänka er att det mesta som man överhuvudtaget kan göra kan man även sätta ett inte framför....

Det var främst två samtal jag blev mest förvånad över igårkväll:
Lill-Skruttan ville känna på mina tänder. Hon stod i soffan och lutade sig mot ryggstödet. På det viset har hon huvudet vänt mot mig som stod i köket. Hon sträckte ut sin ena arm och viftade med spetsen av sitt pekfinger mot mig.
"Mamma! Jag vill känna dina tänder mamma!"
Jag gapar då mot henne och säger "Aaaaaaah"
"Nej mamma, du är för långt bort!! Jag kan inte känna dina tänder. Jag når inte. Du måste komma!"

Jag vet inte riktigt varför men just denna lilla konversion gjorde mig så snopen. Att hon talar om för mig att hon är för långt bort och inte når. Det har jag aldrig hört förut. Då har det mest varit "nej kom hiiit!" som gällt. Nu berättade hon plötsligt varför hon ville att jag skulle komma. Och att hon förstod detta med rummet och att vi var för långt ifrån varandra för att hon skulle kunna göra det hon nu ville göra med mig. Och sedan uttrycka detta. Det kändes nytt och på något vis stort.

Nästa samtal vi hade under gårdagskvällen och som gjorde att jag ytterligare kände att hon har blivit bättre på att klä sina känslor i ord var detta:
Vi sitter båda två tillsammans i soffan och tittar på bilder av djur. Lill-Skruttan pekar på bilden av en krokodil och säger "Jag är lite rädd för krokodilen." "Ja, det förstår jag" säger jag. "Mamma skulle också bli jätterädd om jag träffade en krokodil ute. Men här där vi bor finns iallafall inga krokodiler." Då säger hon "Jag är lite rädd för krokodilen när jag har nappen och ska sova". "Drömmer du om krokodiler ibland?" undrar jag då lite försiktigt. "Ja jag drömmer ibland om krokodilen och då är jag rädd och lite lessen. När jag har nappen och ska sova. Drömmen läskig."

Helt otroligt tyckte jag att hon kunde uttrycka sin rädsla såpass bra! Vi pratade en stund om det här med läskiga drömmar. Och att alla kan drömma läskigt ibland. Framförallt ville jag ju få henne att förstå att så fort hon drömmer läskigt soch vaknar och är rädd så finns ju alltid mamma och/eller pappa här och kan trösta. Hon är just nu inne i en fas där det tar längre tid än förut att natta henne. Hon har svårt för att slappna av och somna. Sedan sover hon mer oroligt. Drömmer mycket. Pratar och gråter en hel del i sömnen. Vaknar också oftast upp minst ett par gånger per natt och är ledsen. Jag tror att hon går igenom en fas där hon drömmer enormt mycket och att många av hennes drömmar säkert är mardrömmar. Har hört att barn just i 2,5-års åldern ofta ofta går igenom en sådan här fas då de drömmer hiskeliga mardrömmar. På något vis har deras fantasi verkligen kommit igång i den här åldern och det brukar tydligen visa sig i oroligare nattsömn. För min del känns det dock otroligt bra att Lill-Skruttan verkar kunna prata lite om detta med oss ändå. Jag tror att det är bra om man kan sätta ord på sina rädslor oavsett vad de gäller. Kanske kan de bli lite mindre skrämmande då? Många troll spricker ju i solen.

Här är ytterligare en liten filmsnutt från igårkväll:

Ikväll när hon badade börjde hon sjunga "My potty my potty". En egen text till en sång de sjunger på dagis. Men så rätt som det var tittade hon upp på mig och ändrade det hela till "Min potta, min potta" och lite senare till "Min toalett min toalett". Ytterligare något som gläder mig. Det att hon numera i stort sett automatiskt och med lätthet kan glida mellan språken. Ytterligare ett sådant exempel är från ett par månader sedan i somras, då vi hade vänner på besök. Hon tittade då på en svensk film på M´s iPad när våra vänner kom. Filmen var såklart på svenska, men när den ena av gästerna frågade vad filmen handlade om började hon förklara för honom. På engelska. Så häftigt! Först och främst att hon överhuvudtaget förstod att hon var tvungen att översätta för honom. Och sedan att hon faktiskt kunde göra det. Helt på eget initiativ. Vi var alla väldigt förvånade när vi hörde henne. Och imponerade. Detta med flerspråkighet är verkligen helt fantastiskt!