Gårdagen försvann verkligen. Vet inte riktigt vad som hände men klockan gick extremt fort igår. Hann med en del bl a ett födelsedagskalas för en av Lill-Skruttans dagiskompisar (bilder nedan) men var under hela dagen ganska trött och hängig. När det var dags för Lill-Skruttan att nattas gjorde jag detta trots att det egentligen var M´s "tur". Vi försöker natta varannan kväll. Men igårkväll var jag helt slut och tänkte att det kunde vara skönt att ligga i sängen och natta Lill-Skruttan en stund, men jag somnade som en stock och orkade inte vakna på riktigt när M kom in för att väcka mig lite senare. Så jag somnade helt enkelt med mina kläder på och med oborstade tänder.
På väg till kalaset med presenten hårt i famnen.
En av överraskningarna var att Bari Koral, barnens musikpedagog var ditbjuden för att sjunga med barnen. Något de alla älskar.
Maraccas.
Scarves.
Sedan var det såklart mycket fri lek också.
Alla barnen fick dessutom ett trätåg som de fick måla där och sedan ta med sig hem efter kalaset.
Det tyckte Lill-Skruttan var jätteroligt.
Och av Bari fick alla som ville en "Hey Ducky tatuering".
Vaknade i morse med en rygg som kändes som om den vridits ett halvt varv åt fel håll. Det är vanligt för min del eftersom Lill-Skruttan ofta puttar iväg mig åt kanten när vi sover så jag ofta vaknar upp halvt i hennes lilla säng. Dagen gick till en början i "flitens tecken" med tvätt, städ och plock. Men Lill-Skruttan ville inte alls komma till ro så till slut tog jag henne i vagnen och gick en promenad. Då somnade hon men sov endast en knapp halvtimme. På eftermiddagen hade vi planerat att träffa en av de "nya" dagiskompisarna eftersom vi så gärna vill att Lill-Skrutan ska få en bättre kontakt med dem. Lilla C och hennes mamma kom hem till oss för en s.k "playdate". Det gick okej ska jag säga. Varken mer eller mindre. Först var Lill-Skruttan oerhört avig och ville inte alls att C skulle komma och hälsa på. När det sedan ringde på dörren och C kom var Lill-Skruttan inte särskilt glad och välkomnade henne med att säga "No C! Go away!" Sedan gick hon fram och slog till C för att lilla C börjat titta på Lill-Skruttans pussel som vi just lagt på golvet. Jag sa ifrån men det hela upprepades två gånger till under loppet av de första 10 minuterna. Då blev jag arg och tog jag henne till sovrummet där jag försökte säga till henne att hon verkligen inte får slåss. Efter en stund började hon gråta och vi gick tillbaka ut till de andra. Hon var arg och sur men slog iallafall inte igen.
I sådana här stunder är det jobbigt att vara förälder. Man skäms så mycket inför den/de andra föräldrarna. För allt man vill är ju att ens barn ska vara lika glatt och öppet nyfiket på deras barn som det barnet är inför mitt. Men som sagt, med vår lilla Skrutta fungerar det inte riktigt så. Hon verkar ha en väldigt lång "startsträcka". Att lära känna någon ordentligt innan hon känner sig bekväm med personen ifråga tar lång tid. Vi försöker självklart att ge henne det stöd hon behöver men man kan lätt känna sig lite maktlös inför hennes känslor och framförallt beteenden. Blyghet är en sak, men i vårt fall så slår hon ju när hon känner sig trängd. Det är just detta beteende vi måste jobba mer med att få bort, och det är naturligtvis även detta beteende man som förälder tycker känns mest genant inför andra föräldrar. Trösten är att jag vet att hon var precis likadan med sin vän E i början. Hon hade noll intresse av att lära känna E. När vi sågs var det ofta negativa känslor som visades i både ord och kroppsspråk. Det tog oss åtskilliga gånger innan hon kände sig såpass bekväm med E att hon verkligen själv ville träffa henne, men nu är de ju väldigt bra kompisar så jag hoppas det ska gå bättre med C också så småningom. Det positiva med den här träffen var att Lill-Skruttan och C ändå lekte rätt bra en stund i slutet. Så jag hoppas som sagt att det ska gå bättre och bättre med tiden.
Under kvällen har hon sedan varit den goaste goa gullunge. Så mysig och härlig. Tillsammans med oss är hon just nu inne i en fas då det mesta känns bara fint. Hon pratar mycket, berättar vad hon tänker och ibland även lite vad hon känner. Så roligt! Man önskar ju bara att fler skulle få ta del av den här sidan hos vår Goaste Lill-Skrutta.
Inlägg
14 kommentarer:
Vad bra att dom ändå lekte lite till slut. Det visar ju att hon är intresserad och vill leka, men att hon kanske är lite osäker och inte vet hur hon ska uttrycka det i början. Många kramar
Stef,
ja det är bra men jag tror ändå tyvärr att det kommer att ta många gånger innan hon verkligen kommer att leka bra med den här flickan. Och jag tror det gäller andra barn också. Men man får försöka skynda långsamt.
Kram!
Hopps det känns bättre med ryggen idag. Ja de små har väl olika dagar då de känner olika och ibland för att leka och ibland inte. Men nog är hon go eran lilla E och i en härlig ålder då hon berättar mycket om vad hon tänker och upplever och delar med sig av det mesta.
KRam!
Desiree,
Jo ryggen är bättre. Nu. Det brukar ofta gå över rätt fort. Vad gäller Lill-Skruttan så är hon verkligen mysig nu, men har helt klart svårt för nya personer, miljöer och förändringar i stort.
Kram!
Hon har i alla fall integritet och vet vad hon vill, låter sig inte luras in i vad som helst. Det kan ju vara en trygghet för framtiden, kanske? Men visst är det jobbigt att hon har lite extra svårt för nya barn. Jag tror det kommer att gå över med åldern, det är bra i alla fall att ni är så medvetna och jobbar på att lära henne på ett bra sätt!
Skönt att ryggen är bättre i alla fall, och att mötet gick så bra!
KRAM!
Skönt att det löste sig till slut med C och E...i alla fall något! Bra att ni tog tag i det och träffades utanför dagis också...det kanske underlättar senare. Det är faktiskt en förälders mardröm att ens barn ska börja slåss...jag tänker på sånt hela tiden :) Men som förälder tror jag man har mer förståelse för hur barn beter sig... .)
Marianne,
ja vi hoppas såklart att det ska bli bättre med äldern. Att hon kan överkomma en del av sin reserverade inställning och känna att hon har lite mer kontroll över situationen och därmed känna större trygghet även i nya situationer och med "nya" barn.
Kram!
Trillingnöten,
nej visst är det just detta med de fysiska aggressionerna som är extra jobbigt. Jag hoppas det är en fas och att det kommer bli bättre med tiden.
Kram!
Ojoj, vilken välfylld helg! Kul med allt som händer förstås men jag förstår att du känner dig trött nu. HOppas att du får sova bättre de kommande nätterna.
Ja det där med barn och att lära känna nya personer är inte lätt. Hur ska man kunna hjälpa dom med det. Det är ju inte lätt alltid som vuxen!
Hoppas att det snart går lättare med den nya kompisen.
Ha en fin vecka.
kram
Var försiktig med ryggen! J hade ont i veckor eftersom han ignorerade smärtan i början. Hoppas det känns lite bättre nu.
Visst är det konstigt att vi "skäms" när barnen agerar annorlunda än vi tänkt oss. Jag tror det är naturligt.
Vi VET att Lill-Skruttan är den goaste lilla tjej!!
KRAM!
Fröken Anki,
ja det är som vanligt på helgerna haha! ;-)
Det är inte alltid lätt det här med barn och nya bekantskaper nej. Kanske är det ngt lättare för M att förstå och känna igen sig eftersom han var blyg som liten. Själv var jag aldrig särskilt blyg och har lite svårt att förstå hur det känns.
Kram!
Taina,
ja det är inte sååå farligt. Mest att jag kan vara väldigt trött i ryggen när jag vaknar upp efter attt ha legat helt snedvriden på något skumt vis med halva kroppen i Lill-Skruttans säng...
Tack också för din goa kommentar om Lill-Skruttan! :-)
Kram!
Vad skönt att det blev bra till slut. Förhoppningsvis så är de andra föräldrarna förstående och ser att ni försöker hantera det, t ex genom att prata med E i ett annat rum. Alla barn är ju olika.
Anna Fair and True,
ja jag tror att de flesta småbarnsföräldrar förstår och så länge man själv ser att föräldrarna till det barn som är lite väl fysiskt faktiskt gör vad man kan för att få barnet att sluta så tycker man det är ok. Det handlar mycket om att alla eller majoriteten iallafall av barnen i den här åldern slår eller är "fysiska" med sina lekkamrater. MEN man måste stoppa det hela och få dem att förstå att de inte kan göra så. Vi har varit på "båda sidor" som föräldrar. Både sett andra barn ge sig på vår lilla tjej och nu se henne göra det mot andra barn. Så man förstår att barnen inte gör detta av "elakhet" utan för att de inte kan kontrollera sina känslor och handlingar på det sättet man kan som äldre. Men just därför är det ju så viktigt att man LÄR dem hur de ska kunna kontrollera sig.
Kram!
Ja, det är ju en ganska naturlig del av barns utveckling. Det är ju inte ovanligt att barn knuffas och slåss under en period, just för att de inte vet hur de annars ska uttrycka sina känslor.
Anna Fair and True,
nej det verkar vara en väldigt allmän fas i just den här åldern. Tycker dock det verkar gå bättre och bättre i Orange Room nu vilket är skönt.
Skicka en kommentar