För mig som svensk är det även en annan händelse jag minns idag. Mordet på Anna Lindh. Liksom jag minns exakt var jag var och vad jag gjorde då de två planen flög in i tvillingtornen, lika exakt minns jag var jag var och vad jag gjorde då jag fick veta att Anna Lindh blivit knivskuren i Stockholm. Och jag minns hur jag och mina kollegor samlades i lunchrummet senare för att följa nyheterna på TVn där. Och dagen efter. Morgonen den 11 september. Då var vi återigen i lunchrummet. Då vi alla hade förtått hur allvarligt skadad hon faktiskt var. Att hon kämpade för sitt liv. Endast ett fåtal meter från oss, i en operationssal. Närheten rent fysiskt gjorde det hela på något vis ännu starkare. Polisbilarna vi såg utanför fönstren. Cirklande journalister. Och jag minns staden efteråt. Jag minns alla vita affischer som lyste mot oss Stockholmare. Från busshållplatser, längs med gator och på husväggar. Vita affischer där förut Anna Lindhs leende ansikte lett mot alla. Ena dagen där. Andra dagen borta med endast en vit tom yta lämnad efter sig. En sådan otroligt tydlig symbolik. Livet. Döden. Då liksom senare gick mina tankar och tårar främst till hennes efterlämnade pojkar. Då så otroligt unga.
Ja, idag är en speciell dag. För amerikaner liksom för svenskar. En dag som för tanken till ord som demokrati och trygghet. Men också till funderingar kring vad de här orden verkligen betyder. För oss alla. För jag har insett att olika personer kan lägga in väldigt olika värderingar i de här orden.
Inlägg
3 kommentarer:
Ja, detta datum är ett dystert sådant. Även årsdag för Chile som inledde sin förfärliga juntatid den 11 september för 40 år sedan. Jag hade länge en arbetskamrat som satt fången på den idrottsstadion där man samlade ihop såna man inte gillade. Hans berättelser skickade rysningar genom märg och ben. Men han var i alla fall vid liv.
Jag tänkte mycket på op-laget som försökte rädda Anna Lindh också. Vet ju precis vad dom hade att tackla.
Och hennes söner miste sedan sin far också medan de var alldeles för unga.
Det ena tornet i New York har jag ju varit på toppen av....
Jag vet inte hur manga tragiska och sorgliga händelser som har hänt den 11 september?! Men det är verkligen ingen bra dag. Inte nagot ar verkar det som.
Stora kramar
Olgakatt,
ja det där att Anna Lindh's söner sedan förlorade sin pappa också tycker jag är så fruktansvärt sorgligt. och jag hoppas så att det gått bra för dem i livet trots sina föräldrars tragiska bortgång.
Och visst är det hemskt det som skedde i Chile. Jag kände till det och jag vet att det ofta togs upp som ett exempel på att vissa saker som händer i världen inte får samma "genomslagskraft" i nyhetsflödet som andra (när 9/11 skedde vet jag att vissa pratade om Chile och att datumet redan var förknippat med denna hemska händelse men att många inte längre kände till den).
Oavsett är det ett datum som många har tankar och känslor kring och det har defintivt blivit ett datum i vår moderna historia. Jag hoppas dock att vi ska slippa så många fler liknande datum. Tyvärr har ju 22 juli också blivit ett "nyare" sådant även om det för mig och Mats i första hand är vår bröllopsdag.
Martina,
ja det är ett datum de flesta har en relation till av en eller flera anledningar. :-(
Kram!
Skicka en kommentar