En tanke till en fantastiskt fin tjej som jag lärt känna via bloggen. Hennes egen. Och min. Vi har endast träffats en gång, och det var för ett par år sedan. Då hon och hennes familj var på besök i NYC. Då bodde de fortfarande i Montreal. Men i somras flyttade de tillbaka till Europa.
Trots att vi inte setts mer än en gång känner jag att jag ändå fått lära känna både henne och hennes familj via bloggen. Och även då och då via något email som flugit genom cyberrymden. Följt deras med- och motgångar i livet.
I morse möttes jag av en uppdatering på FB som gjorde mig oändligt sorgsen. På sin egen blogg skriver hon såhär.
Emma, idag går mina tankar till dig och din familj!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vad fint Saltis, du anar inte hur mycket dina ord betyder. Stor, stor kram!
Kära Emma,
Jag tänker så mycket på er och hur ni har det. Ord är inte tillräckliga när sådana här saker inträffar.
Varm Kram!
Åh så härligt!
Skicka en kommentar