Kängurulunch

Vår lilla Drakunge verkar helt klart ha en otrolig vilja att ta sig an världen. Först ut tidigt, och nu ta sig från klarhet till klarhet vad gäller alla milstolpar här på NICU. Jag tror minsann han vill komma hem till sin familj snart. Träffa Storasyster. Få spana in katterna. Kolla in utsikten från artonde våningen.

Idag hade vi lite Kängurutid tillsammans då jag var och hälsade på. Både före och under lunchen. Så otroligt mysigt. Känna hans hud mot min. Hans andetag mot mitt bröst. Snabba men ändå lugna. Lille söte. Du och Jag. Som i en kokong. Tiden försvinner på något vis. Man går in i något slags meditativt tillstånd. Jag och Du. Här och Nu.

Och i morse på ronden hade de inget "nytt" att säga. Allt var strålande bra. Stabil andning. Bajsar bra. Verkar gå upp i vikt så extrakalorierna (fortifier) de satte till mjölken under gårdagsdygnet behövdes inte idag. Så återigen endast bröstmjölk. Enligt läkarteamet är det nu bara att vänta. På att han ska börja "äta själv" Alltså suga. Så han kan ta flaska och/eller bröst. Än är det en bra bit kvar dit. Sondmatning lär det alltså bli ett tag till. Och växa. Innan sådana här små når en viss vikt klarar de nämligen inte av att hålla sin egen kroppstemperatur uppe (37 C grader). Vilket de ju måste för att kunna vistas en längre stund utanför kuvösen. Men vi är glada för alla de stora framsteg han gjort de här 10 dagarna sedan han kom. Och imorgon blir han exakt lika gammal som hans syster var då hon kom. 33 veckor och 3 dagar. Och hennes vistelse på NICU handlade ju i stort sett enbart om just detta med tillväxt och att kunna äta själv. Så rent utvecklingsmässigt verkar han ju följa helt i hennes spår. Heja Lillebror!