måndag, mars 17, 2014

Söndag på NICU

Igår söndag tog några av våra vänner hand om Lill-Skruttan under dagen. Det är en av hennes allra bästa vänner här vars föräldrar erbjöd sig att ha henne under någon dag under helgen så att vi skulle få mer tid att vara tillsammans med vår lilla Drakunge på sjukhuset. De åkte till IKEA och Lill-Skruttan var oerhört exalterad över att få leka i bollhavet med sin kompis. Själva gick vi till sjukhuset och kunde spendera större delen av söndagen där tillsammans hos Lillebror vilket kändes väldigt fint. Särskilt för M tror jag som ju hittills inte kunnat tillbringa lika mycket tid med Lillebror som jag kunnat. 

Liten hos pappa

Nöjd

Nu har vi även börjat att försöka ge honom flaska. Men det går sisådär ska jag säga. Han är lite för liten än och förstår inte riktigt vad det är man ska göra med den där saken som stoppas in i munnen. Dessutom är det ju hur svårt och jobbigt som helst att suga...


Han fick i sig ett par ml igår och ungefär 2 ml i morse samt 1 ml vid eftermiddagsmatningen idag. Minns att det tog ett tag för Lill-Skruttan också, så vi är inte oroliga. Men det är ju detta som är en av de kriterier de måste uppfylla innan de får gå hem. De måste kunna äta från flaska eller bröst. Så vi tränar vidare.


Sedan blev det lite "känguruande"


Myyys




När vi sedan hämtade Lill-Skruttan på kvällen var det en mycket mycket trött tjej. Men kul verkade de ha haft iallafall. Kan även meddela att den här mamman hon var också helt slut. Känns som om jag efter att ha varit rätt okej i nästan två veckor nu, plötsligt känner en enorm trötthet. Kanske är det den minskade sömnen som gör sig påmind. Tillsammans med allt annat som kommer i efterhand? Jag vet inte, men igår slocknade jag före Lill-Skruttan och orkade bara upp en enda gång under natten för att pumpa. Men dagen har gått bra. Tillbringade den på sjukhuset från 9-tiden i morse till halv fyratiden nu på eftermiddagen. Sedan hem en stund för att äta lite mellanmål (jag blir ooooooerhört hungrig av allt pumpande!) och snart ska jag gå iväg och hämta Lill-Skruttan.

På något vis går dagarna så fort nu. Jag tänker alltid att jag ska hinna vila lite. Sedan. Efter sjukhuset. Kanske fixa lite här hemma också. Men när jag kommer hem från sjukhuset är klockan nästan alltid en bra bit efter tre eller ibland närmare fyra. Och då är det dags att börja tänka på kvällen. Middag. Lite allmänt plock. Och sedan på kvällen ska man ju försöka hinna och orka med att vara mamma till Lill-Skruttan också. Det är helt klart annorlunda att ha en liten på NICU denna gången jämfört med då Lill-Skruttan låg där. Då kunde vi ju helt fokusera på henne. Sedan kunde man vila. Eller ordna med praktiska saker. Nu är det ofta full fart fram till sänggången. Men det är väl bara att vänja sig för det är ju detta som är en del av att ha fler barn än ett. Det som gör det lite extra kruxigt är ju det här att vi har det ena barnet på sjukhuset. Jag längtar så tills att vi får ha dem båda två här hemma. För även om det här tvåbarnsföräldraskapet kommer att bli annorlunda än det vi upplevt hittills med enbart Lill-Skruttan, så kommer det ändå bli så mycket enklare när vi har dem båda hemma här hos oss. När vi alla kommer vara en hel familj. Tillsammans. Alla. En del av varandras vardag. Med allt vad det innebär. Ja, jag längtar.

14 kommentarer:

Miss Marie sa...

Vilken liten en! Sötis! Klart det tar ett tag för honom att börja amma, låt det ta tid! Bra av dig att orka pumpa så mycket som du gör! Heja, heja!

Jess sa...

Fin bild på Mats och lille Oskar!
Skönt att ha vänner som kan ge Ella tid just nu när ni själva behöver tid för lille draken.
Jag hoppas att ni snart är en enad familj.
Oskar är så vacker!
Kram på er!

eastcoastmom sa...

Så fina bilder på er och Oskar! Visst blir det tufft med alla hemma också, men ändå enklare, du har så rätt.

Desiree sa...

Det är verkligen tuffa tider ni går igenom nu med att både hinna och orka med allt. Underbart att du och M fick chansen att på tu man hand tillbringa större delen av dagen hos lillebror. Så liiiten och så söt han är som sagt. Jag hoppas och håller tummarna för att ni snart får vara tillsammas och bo under samma tak.
Kram!

Anna, Fair and True sa...

Så söt! Hoppas han börja fatta det här med suga snart!

Suzesan sa...

Pytteliten ÄR så söt. Så liten. Tänk att en bejbi kan vara så liten.

Oskar ser så nöjd ut. Så snällt att hjälpa er med Lill-Skruttan och hon fick annat att tänka på. Så himla fin bild på pappa och son. På dig och lillen med. Tack för du visar allt. Glöm inte bort dig själv så du kollapsar. Ta dig tid att komma ikapp. -TÄNK allt du varit med om ta dig tid att sova och ät massor-. GLÖM inte dricka och oj där kom mamman fram i mig. Tänk på tänk på tänk på typiskt mig.
Men dricka är lätt att glömma och vätskebrist är aldrig bra. ÅH SÅN liten nappflaska. Han läör sig snart. han vill hem- tillsammans- :)
Pytteliten är så SÖT.
Kram
/Susanne

Suzesan sa...

Min förra grannes små barn de vägde flicka 500g och pojke 900g när de föddes så förvänta dig full fart sen på pytteliten. De är fem och två år nu.

Kram
/Susanne

Sahra sa...

Fina ni är. Hela familjen. Bir alldeles rörd. Så liten. Kram

Coolaannna sa...

Det är något speciellt med kort på såna små! Alltså den kärleken.

Skönt med såna vänner som hjälper till. Underbart.

Förstår att du längtar efter att ha alla hemma.

Kram på Er!

Pratglad sa...

jaa, det där med att leva i väntan på nästa steg är segt. Heja lilla Oskar!!
Och tvåbarnssnurren är ganska konstig, men jag tycker oftast att det är bra att det är lite ålderskillnad så att man kan prata och förklara saker för den äldre. Heja er!!

Annika sa...

Så fin han är. SÅ lik M, tycker jag!!
Jättefin liten pojke.
Så fint att ni bägge kunde vara där.
Klart att du längtar efter att få hem din lille Oskar-pojke.
Snart, ska vi tro, snart.
Som alltid, tänker på er däruppe i staden lite längre norrut.
Kramar!!

Therese sa...

Så fin han är!!! Kramar

Emma sa...

Han är så fin! Fina bilder. En av bilderna på M och O (när han försöker ge flaska)visade extra tydligt hans litenhet. Och du: klart att du längtar efter det som ska vara ert nya liv med allt vad det innebär, tillsammans.

Kan även meddela att du gjort det igen: snyft!

Trillingnöten sa...

Javisst är det en omställning när man blir fyra plötsligt och inte kan slappna av på samma sätt som innan :) Och det är svårt när familjen är på flera ställen och inte samlad. Men det kommer! SNart! Det går ju snabbt ändå känns det som! Hoppas ni kan slappna av lite då och då i alla fall. Prioritera sömn och sånt. Städningen kommer för mig alltid i sista hand :p SÖmn, sömn, sömn...SNart så! Snart får ni hem lilla Draksemlan!