Söndag på NICU

Igår söndag tog några av våra vänner hand om Lill-Skruttan under dagen. Det är en av hennes allra bästa vänner här vars föräldrar erbjöd sig att ha henne under någon dag under helgen så att vi skulle få mer tid att vara tillsammans med vår lilla Drakunge på sjukhuset. De åkte till IKEA och Lill-Skruttan var oerhört exalterad över att få leka i bollhavet med sin kompis. Själva gick vi till sjukhuset och kunde spendera större delen av söndagen där tillsammans hos Lillebror vilket kändes väldigt fint. Särskilt för M tror jag som ju hittills inte kunnat tillbringa lika mycket tid med Lillebror som jag kunnat. 

Liten hos pappa

Nöjd

Nu har vi även börjat att försöka ge honom flaska. Men det går sisådär ska jag säga. Han är lite för liten än och förstår inte riktigt vad det är man ska göra med den där saken som stoppas in i munnen. Dessutom är det ju hur svårt och jobbigt som helst att suga...

Han fick i sig ett par ml igår och ungefär 2 ml i morse samt 1 ml vid eftermiddagsmatningen idag. Minns att det tog ett tag för Lill-Skruttan också, så vi är inte oroliga. Men det är ju detta som är en av de kriterier de måste uppfylla innan de får gå hem. De måste kunna äta från flaska eller bröst. Så vi tränar vidare.

Sedan blev det lite "känguruande"

Myyys

När vi sedan hämtade Lill-Skruttan på kvällen var det en mycket mycket trött tjej. Men kul verkade de ha haft iallafall. Kan även meddela att den här mamman hon var också helt slut. Känns som om jag efter att ha varit rätt okej i nästan två veckor nu, plötsligt känner en enorm trötthet. Kanske är det den minskade sömnen som gör sig påmind. Tillsammans med allt annat som kommer i efterhand? Jag vet inte, men igår slocknade jag före Lill-Skruttan och orkade bara upp en enda gång under natten för att pumpa. Men dagen har gått bra. Tillbringade den på sjukhuset från 9-tiden i morse till halv fyratiden nu på eftermiddagen. Sedan hem en stund för att äta lite mellanmål (jag blir ooooooerhört hungrig av allt pumpande!) och snart ska jag gå iväg och hämta Lill-Skruttan.

På något vis går dagarna så fort nu. Jag tänker alltid att jag ska hinna vila lite. Sedan. Efter sjukhuset. Kanske fixa lite här hemma också. Men när jag kommer hem från sjukhuset är klockan nästan alltid en bra bit efter tre eller ibland närmare fyra. Och då är det dags att börja tänka på kvällen. Middag. Lite allmänt plock. Och sedan på kvällen ska man ju försöka hinna och orka med att vara mamma till Lill-Skruttan också. Det är helt klart annorlunda att ha en liten på NICU denna gången jämfört med då Lill-Skruttan låg där. Då kunde vi ju helt fokusera på henne. Sedan kunde man vila. Eller ordna med praktiska saker. Nu är det ofta full fart fram till sänggången. Men det är väl bara att vänja sig för det är ju detta som är en del av att ha fler barn än ett. Det som gör det lite extra kruxigt är ju det här att vi har det ena barnet på sjukhuset. Jag längtar så tills att vi får ha dem båda två här hemma. För även om det här tvåbarnsföräldraskapet kommer att bli annorlunda än det vi upplevt hittills med enbart Lill-Skruttan, så kommer det ändå bli så mycket enklare när vi har dem båda hemma här hos oss. När vi alla kommer vara en hel familj. Tillsammans. Alla. En del av varandras vardag. Med allt vad det innebär. Ja, jag längtar.