Idag fick jag äntligen äntligen äntligen hålla min lilla Drakunge. Känna hans värme i mina armar. Hans fjäderlätta tyngd i min famn. Min son. Med de mjukaste fjuniga kinder. Att kunna se hur snabbt skiftningarna drar över hans ansikte. Som en sommarbris över vattenytan på en sommarsjö. Och när han sekundsnabbt plötsligt öppnar sina mörka ögon, ser rakt in i mina och sedan ler. Rakt mot mig. Rakt IN i MIG. Då känner jag hur tårarna vill leta sig ner längs mina kinder. Kärlekstårar. Varma. Salta. Och jag, jag kan inte sluta att le.
Och mitt hjärta. Det slår så fort och så starkt. Du är här nu. Hos mig. Och jag vill aldrig aldrig släppa dig. Någonsin. Drakungen min.
I de där små små små händerna håller du nu mitt hjärta. För alltid.
måndag, mars 10, 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
19 kommentarer:
så underbart att ni äntligen fick en stund tillsammans! åh, det är så vackert allt du beskriver och du gör det så fint!
KRAM
Lycka
Så härligt med denna lyckokänsla. Kram till er!
Sa vackert!!! Far ocksa tarar nar jag laser.
Kram!!!!!
Så underbart härligt att ni äntligen fick vara nära varandra. Vilken lycka!
Kram Linda
Så fint så fint! Underbart att du äntligen fått hålla honom! Gläds med dig.
Stora kramar
Ååååh så glad för din skull. Så vackert skrivet.
Stor kram!
Underbart. Känslan att vara nära sitt barn.
Kramar
Sa vackert skrivet. Underbart att du fick halla honom!!!
Kramar, Lisa
Tack alla ni för era fina kommentarer!! Jag läser dem och blir varm, glad och rörd. Tyvärr har jag inte så mycket tid och ork att svara alla individuellt.
Kramar till er alla!!!
åh, så härligt! :)
Äntligen! Hoppas du får hålla honom mer och mer varje dag!
Åh. Har bara läst bloggar via mobilen sen lillebror valde att komma till världen. Och min mobil trilskas och låter mig inte kommentera från den...
Men nu så!
Och ja, jag vill väl bara som alla andra skicka en kram och ett litet grattis. Och säga att jag tänker på hela lilla familjen och håller tummarna för att allt ska få flyta på fint! (:
Nej men nu sitter jag har pa jobbet och lipar. Sa fint du skriver! Maste vara sa tufft att inte fa halla honom sa mycket som du skulle vilja (typ hela tiden gissar jag...). Underbar ar den dock, den dar karleken man har till sina barn. Sa stark att den ar lite laskig nastan... Kram!
Nu fick du äntligen hålla i honom.
ÅÅÅÅ!!!
Massor, massor, massor med kramar och tankar!!
Tack Saltis för du delar med dig av det du skriver om, DET var nog det vackraste jag läst på mannaminne. Åhh och- pytteliten- log mot dig. Han sa" -"Hej mamma jag vet allt att det är du. Jag bara rävsover" WAY to go..! Jag gråter så fint var det du skrev. Gödjetårar dock.
ATT du fick hålla honom äntligen. Ååååååååååååååååå jag blev så glad. och ååååååå kolla så små händer. Formade mina fingrar för att tänka efter. Tänk att pytteliten Drakunge kan vara så små!!
Kram
/Susanne
Så fint! Det måste ha varit en stor frustration att inte få hålla i honom, han som varit så efterängtad. och en fantastisk känsla att äntligen få hålla honom!
Hela mitt hjärta bubblar och jag känner tårar i halsen! Dina ord beskriver det största som finns. Kärleken till sitt barn! Lycka❤
KRAM Anna
Åh så mysigt och alldeles underbart ❤️ Kram
Skicka en kommentar