fredag, mars 21, 2014

Raketbränsle i tutorna

Det går framåt. Vår lilla Drakunge har under de senaste dagarna gjort stora framsteg. För Ungefär fem dagar sedan åt han ordentligt från flaska för första gången. Ett stort steg. Detta eftersom man har koll på hur ofta och mycket han kan "äta själv" utan sonden. När han klarar av att äta 100% (alltså allt som han får) via flaska eller amning så är han redo för att komma ur kuvösen och istället ligga i en öppen säng. Då ska man se om han klarar av att hålla kroppstemperaturen uppe. Och då han kan det får han komma hem. Det är alltså dessa två kriterier vi väntar på att han ska uppfylla. Äta själv och klara av att hålla sig varm i vanlig rumstemperatur.

För tre dagar sedan (då han ätit ur flaska vid flera tillfällen under två dagar) ville sköterskan dessutom att jag skulle försöka att amma. Jag var helt inställd på att det inte skulle fungera. Framförallt från min erfarenhet av Lill-Skruttan då hon låg på NICU och inte alls tog bröstet. Jag fick ju aldrig amningen att fungera med henne utan pumpade och flaskmatade i ca 7 månader vilket var ett rätt drygt jobb. Men med Lillebror var det tvärtom. Han tog bröstet redan första gången vi försökte och sedan har det bara gått bättre och bättre. Så nu försöker jag vara på sjukhuset så att jag kan amma honom två eller tre gånger under dagen. De får ju mat efter schema där. Var tredje timme. Så jag försöker vara där på morgonmatningen vid halv nio och sedan en eller två till.

Vi har fått till en hyfsad snits nu även om det finns stort utrymme för förbättring. Finslipning av tekniken och så.


Något som känns väldigt bra är dessutom att jag har en helt otrolig mjölkproduktion. Minst sagt. Det var likadant med Lill-Skruttan. Det formligen sprutar mjölk ur öronen på mig.... Vår frys här hemma börjar bli helt full av pumpad mjölk. Och ja, den verkar vara rena raketbränslet för idag fick vi veta att vår Drakunge gått upp drygt 150 gram sedan igår! Otroligt. Nu väger han 2340 gram så han växer så det knakar. Det gillar vi. 

Pappa har bytt blöja och kollar sedan
 temperaturen

Gääääsp

Man undrar så vad han tänker på den här lille killen

På eftermiddagen försökte jag och M börja rensa, organisera och fixa lite här hemma. Inför Lillebrors hemkomst. Det har vi ju inte alls hunnit. Det var ju det jag tänkt göra efter att jag inte längre jobbade, men eftersom Lillebror hade så bråttom ut hanns det inte med alls. Vi hann med en del, men det är fortfarande mycket kvar att göra. Jag hoppas vi ska hinna lite till i helgen.

På kvällen när jag hämtade Lill-Skruttan fick jag veta att hon varit lite ledsen och längtat efter mig. Den här situationen är helt klart väldigt jobbig för henne också. Det är stora humörsvängningar nu. Pendlingar mellan gråt och skratt. Ilska, tårar, utbrott. Men också kramar, mys och kärleksförklaringar. Som sagt, det är inte helt lätt att bli Storasyster, och särskilt inte under sådana här lite mer komplicerade förhållanden. Så nu ikväll försökte vi ha en myskväll. Det blev pannkakor till middag (en av hennes älsklingsrätter). Sedan bakade vi en chokladkladdkaka. Och så tittade vi på film. "De 101 dalmatinerna". Det blev en riktigt lyckad kväll.

Hon älskar att baka

Imorgon är det lördag och på eftermiddagen/kvällen kommer Olgakatt på besök. Hon kommer dock inte bo hos oss utan bos vänner ett par våningar upp i huset. Det ska bli roligt att ses, och hon kommer naturligtvis att få träffa Lillebror också. Någongång under den dryga vecka hon är här.

11 kommentarer:

Pettas sa...

Det är så fint att följa med er på bloggen, så fint att se att lilla drakungen har så mycket go i sig. Jag har inte kommenterat mycket alls här men tittar in nu och då. Hälsa Olgakatt så mycket när hon kommer och ha det innerligen bra. Snart är ni alla fyra hemma tillsammans

Karin

Martina sa...

Sa liten. Men gud sa fin han är den lille prinsen.
Och vad skönt att allting gar sakta men säkert framat.

Klart att det inte är sa lätt för E att första och infinna sig i denna nya situation. Men du ska se att hon kommer att bli en jättebra storasyster!
Massor med kramar

Pia sa...

Han ar sa vacker och harligt att det gar sa bra framat! Ni ar sa fina tillsammans!!
Sjalvklart ar det en omstallning for Lill-Skruttan och sarskilt da du maste forsvinna bort en stund. Men det kommer att ordna sig, sadar upplevde vi det ocksa aven under "normala" omstandigheter. Tyckte det var sa fint av henne att kopa en pyjamas till lillebror, sa omtanksam hon ar!!
Kram!!!

myhrans sa...

Skönt att det går åt rätt håll! Hoppas han får komma hem snart. ♡

frokenanki sa...

Fantastiskt! Å så härligt att amningen går bra. Det är verkligen raketbränsle det där, heja dig!! Håller tummarna för att han snart ska få komma hem. Han är så fin, precis som sin storasyster. Känner igen det där att det inte är helt lätt att få syskon, humörsvängningarna pågår för fullt här också. Och han kan ju inte riktigt än sätta ord på sina känslor så det blir väldigt mycket tolkning för oss. Och det blir inte alltid rätt.

Mysigt att ni fick till en så fin kväll tillsammans, och kul att få släkten på besök. Ha en riktigt fin helg!
Många kramar

eastcoastmom sa...

Så himla glad för alla framsteg!

Och storasyster, hon är väl runt 6 snart kanske? Lilla tonåren är inte att leka med... och så bli storasyster på det...

Charlotte sa...

Så underbart att läsa!

Jag blir nyfiken på hur man tänker kring anknytning och närhet för barnen som ligger på NICU? Jag förstår att fri amning blir svårt i ett sådant läge, men att amma/mata var tredje timme är ju rätt lite? Hur mycket fysisk kontakt med föräldrarna har de i övrigt?
Är genuint nyfiken eftersom det finns oerhört mycket forskning på området.

Suzesan sa...

Åh så duktig han är pytteliten Oskar. Blir så glad av att läsa om det. Hurra. Så bra att du är en "mjölkfabrik" nu så finns det alltid mat. Stackars Lill- Skruttan. Så mycket som rör sig i hennes tänk.Vad duktig hon är. Kanske hon blir bäbis sen med när Lille- Bror kommer hem.

Men kanske kanske om Oskar fortsätter att vara duktig så får de snart ses. Jag tycker allt han liknar pappa den lille sötingen. Fast som jag sagt förut. Ni två är lika.

Fina barn ni har. Kan tänka mig vilken lycka att han äter själv. Han ser väldig bestämd och finurlig ut.

Kram
/Susanne

Trillingnöten sa...

Åh vad glad jag blir att amningen funkar bättre och bättre! Du kämpade på så bra med 7 månader pumpande! Jag som tycker att det är så tråkigt att pumpa ut nån gång ibland om jag måste liksom... :) Amningen är min favorit måste jag säga. Man kommer så nära barnet och får en speciell relation till varandra. Jag älskar det! Oavsett om det är lite jobbigare att det alltid är jag som måste mata. Men så tänker jag, speciellt nu med andra barnet och kanske det sista, att tiden går så snabbt ändå. Snart är han ju 3 år, 7 år och 18 år...det där första året med amning och nattning och allt som kommer, det året kommer aldrig igen...Jag ger gärna upp lite sömn och tid för att amma (vi samsover också)...
Så underbart att det går bra för lillen! Han är stark och envis! Tänker på er! kram!

Therese sa...

Underbart att läsa att lillkillen gör sådana fantastiska framsteg. Heja honom!!
Stor kram till hela familjen

Ingrid sa...

STORT STORT GRATTIS till ny familjemedlem!!!
Jag förstår hur otroligt länge sedan det är jag tittade förbi här när jag ser att ni hunnit få barn utan att jag ens vetat att du var gravid :) . Det här är Ingrid som tidigare bodde i London, men nu är vi ju hemma i Sverige och jag har både slutat blogga själv och hinna läsa andras bloggar. Väldigt trist, men jag får inte till det med mer än fulltidsjobb och tre glada aktiva barn (trots glad och hjälpsam man dessutom).
Det enda sköna när jag läser här är att jag ser att det inte riktigt gick som planerat och nu är jag otroligt glad att jag sluppit bära den oro som jag förstår att ni gått igenom och istället kan läsa om hur fantastiskt bra allt gått och går.
Hoppas ni nu kan njuta och slappna av med båda era fina barn.
Stort lycka till med ert nya spännande liv!!!
Kramar Ingrid