Igår morse då jag kom till NICU och gick in i "vårt" rum hittade jag inte vår lilla Drakunge. Han hade flyttat under natten. Det hade kommit flera nya små till rummet och eftersom han var såpass stabil hade han fått byta rum. Idag låg han i ett ganska litet och trångt rum. Men vad gjorde det då det var idel goda nyheter som mötte mig. Först under ronden då man berättade att han varit stabil i andningen hela natten. Dessutom kunde man öka mjölken ytterligare ett par ml. Under hans lunch kunde jag även hålla honom. Så sittandes i en gungstol intill kuvösen hade jag honom i min famn länge. Och jag vet inte vem som njöt mest, han eller jag? Det enda lite läskiga som hände under de timmar jag var på NICU var att han en gång fick ett kort andningstillestånd. Det hela gick dock över fort. Sköterskan kom springandes och hon satte honom upp och då kom han själv igång att andas. Hon sa att det här andningsstilleståndet berott på att han legat med hakan för långt ner mot halsen. Om små preemisar ligger så kan det hända att de slutar andas. Det handlade endast om sekunder, men jag blev ändå lite skakig och satt sedan och kontrollerade hans bröst och mage länge för att se att han andades som han skulle. Men det gjorde han. Och till slut kände jag mig lite lugnare igen.
torsdag, mars 13, 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Jättefin bild på er två. Så glad att han är redan är starkare och börjat äta mer. En sann liten kämpe. Usch så läskigt med aningsuppehållet. Vilken tur att sköterskan upptäckte det hela så snabbt. Men visst förstår jag att det väcker oro och en olustig känsla som stannar kvar en bra stund. Hoppas innerligt att det inte händer igen. De verkar ha jättebra koll på de små på denna avdelning iallfall så han är i de bästa händer.
Kram!
Vilken lycka. Så¨fina. Mamma och son. Usch vad läskigt när han tog ett andningsuppehåll.. Vet vad du pratar om. Har varit med om det.
Men så bejbisar kan ju göra så annars också. "Hålla andan".
Kämpa nu med dina rädslor som finns i bakhuvudet. Bra om de lär dig hur du ska göra sen med en sån pytteliten med andningen och sånt.
Åh vad kul att han är så pigg. SÅ liten och så söt. Liknar dig tycker jag allt. men du och din man är lika så som kalla "äktenskapstycke eller ja du förstår. När man ser likdana ut som äktenskapslikhet.
Vad duktig han är. Så skönt att vara hos sin mamma.
Kram
/Susanne
Vilken underbar bild på mor och son. Förstår din oro över andningsuppehållet men skönt när man är på plats där det finns proffs. Det stabiliserar sig säkert undan för undan. Han är så ljuvlig ju!
Kram och ha en fin dag :)
Åh så fint kort på er, förstår din lycka över att få ha honom i famnen. =)
Läskigt med andningsuppehållet men bra att få veta att de kan få det om de har hakan mot halsen för länge.
Är fortfarande orolig över att min pojk ska få andningsstillestånd och då är han ändå 14 månader nu och han var inte prematur eller har haft något tidigare. Det och att sätta i halsen är fasan ska hända.
Ha det fortsatt mysigt med lille O.
Pernilla
Njuter av den fina bilden av mor och son.
KRAM!!
Så fin Bild av er två.OCH vad underbart att du får hålla i honom nu.
Så läskigt med andningsuppehållet, men du fick ju förklaringen. Inget mer sådant nu, tack! Nu hoppas jag att det bara ska bli lugn segling framöver. OCH han är ju på en sår bra avdelning.
Han är jättesöt och fin!!
Kram!!
Läskigt med andningsuppehållet men tur att du nu vet varför för då kan man ju undvika den positionen. Men det kommer nog ändå inte hända igen för han blir nog starkare för var dag och timme!
Lille plutten! All lycka till er!
KRAM Anna
Stort stort grattis till den lille prinsen!!
Underbar bild pa er!
Massor med kärlek och lycka till er!
Kramar
Så fin Bild på mor och son! Tänker så på er alla. Lilla gubben, så fin. Förstår att du blev skakig när andningsuppehållet hände. Tur att det var kort, att det fanns en naturlig förklaring.
Varm kram!
Vad härligt att äntligen få hålla honom. Lycka till nu.
Skicka en kommentar