lördag, april 19, 2008

Guds sändebud

Så har man spärrat av gator, ändrat trafiken, ställt ut hur många mil som helst med kravallstaket runt stadens gator och trottoarer. Ja man ser dem faktiskt även här i korsningen nedanför vårt hus. Jag kan se kravallstaketen om jag tittar ut genom vårt fönster ner på gatan. Fler poliser än vanligt (vilket är mååånga!) patrullerar stadens gator, pratar högt i sina walkie-talkies och hänvisar och tillrättavisar folk runtomkring dem. Ett enormt säkerhetspådrag.
Varför??
Jo vi har fått celebert besök. Påven Benedict XVI är i stan!
Första besöket i USA. Som påve då.

På mitt jobb, i mitt labb har, vi två personer som är "aktiva katoliker". Dvs de går regelbundet i kyrkan varje söndag, firar alla katolska högtider, och en av dem lever trots sin ålder på 30+ fortfarande i "celibat" eftersom hon är ogift och tror att sex före äktenskapet är en synd.
Att påstå att de är upprymda över Påvens besök här i staden vore en rejäl underdrift! Det har varit mycket prat om detta den senaste tiden. Dessa två i min vardagliga närhet tillsammans med alla katoliker i staden, vilket är en stor grupp särskilt då det finns så många med rötter i latinamerika och även katolska länder i Europa här, tror jag ser detta som något så fantastiskt högtidligt att jag inte ens kan föreställa mig riktigt hur fantastiskt det verkligen är. Påven ses som en superhjälte, Guds sändebud eller liknande. Han har en enormt uppsatt status i katolska världen.

Själv är jag inte alls troende på det viset. Kristen i den meningen att man vuxit upp med kristna traditioner i ett land med kristen kultur. Man firar jul och påsk. Man har gått i kyrkan. Jag är döpt och konfirmerad. Men längre än så sträcker sig inte riktigt min kristna bakgrund.

Jag har däremot stor respekt för allas tro. Religion är verkligen något som vi i Sverige kommit väldigt långt bort ifrån. Jag tänkte inte så mycket på det förrän jag flyttade hit. Hur liten del av vår kultur som ändå genomsyras av religion, ifall man inte är aktivt religiös. Men här inser man att Sverige och svenskarna verkligen är otroligt icke-troende jämfört med de flesta andra kulturer. På gott och ont.

Men om det är någon religion jag har svårt för så är det faktiskt katolicismen. Jag kan inte hjälpa det, men i mina ögon står för den för det mesta som är gammalt, förlegat och faktiskt till stor del människokränkande. Särskilt då det högreligiösa synsättet och tron som har sin källa i Vatikanen. Så nej, att se Påven stå bak och vifta bakom skottsäkert glas i sin s.k Popemobile (vilket underbart namn förresten! Hade inte hört detta förut, men tänkte självklart först på "Batmobile" som ju körs av en helt annan typ av hjälte) är inget jag kommer vilja göra.

Jag har så svårt att känna respekt för en man som är symbolen för bakåtsträvande och fördömmande. Jag vet att ett av hans besök här i NYC kommer vara FN, dit han ska idag. Låter kanske fint, men i mina öron är det ett väldigt hyckleri. Varför vill de träffa påven? Och varför vill påven träffa dem? En av de frågor som behandlades i FN och som hörde till deras topp-prioriteringar för ett par år sedan var att försöka begränsa HIV-spridningen i världen. Ett av förslagen var att man skulle utbilda folk i U-länderna om hur man kunde skydda sig mot HIV, varav självklart kondomer spelade en stor roll. Men detta gick flera katolska länder emot just på grund av att påven och Vatikanen motsade sig detta. För preventivmedel av alla slag är ju en synd! Alltså blev det inget av med denna plan. Tack påven! Tack!

Tack, men nej tack är det enda jag har att säga till detta resonemang. Jag klarar inte av det. Jag vet att de flesta katoliker inte själva har denna ytterst fanatiska syn på sin religion, vilket jag är glad för. Men jag kan då ännu mindre riktigt förstå varför man vill gå och titta och lyssna på en person som står för detta? Varför?

Men hans dragningskraft verkar vara omåttligt stor. Folk vallfärdar för att kunna få en skymt av honom. På hans schema förutom FN-besöket står en mässa (idag) i St Pauls Cathedral på 5th avenue. Denna är dock enbart för "inbjudna", vilket mer eller mindre verkar vara högt uppsatta präster etc inom katolska kyrkan här. Imorgon ska han däremot hålla en mässa för allmänheten. Eller iallafall de lyckligt lottade som lyckades tilldelas biljetter till denna mässa. En av dem är mina katolska kollegor. Det jag tycker är roligast med detta är ändå var mässan ska hållas. På Yankee Stadium av alla platser!!! Det känns så otroligt oreligiöst på något vis. En utomhusarena där man annars spelar Baseboll. Jag förknippar Yankee Stadium med svettiga spelare i "pyamas" samt korv & öl. Å andra sidan är ju Baseboll närapå heligt i detta landet, så kanske passar det bra...?! Självklara orsaken är naturligtvis kapaciteten. Det går in drygt 57.500 personer på stadion här. Och ändå tog biljetterna slut på nolltid. Det är som sagt många som vill lyssna när påven pratar latin.

Jaja, det kommer bli rätt skönt när han åker igen imorgon. Staden kan då återgå till sitt forna "lugn" och nästa stora religiösa grupp här i staden kan då fortsätta fira sin stora högtid ifred. Judiska Passover börjar nämligen ikväll vid solens nedgång och varar en vecka framåt.

Vi icke-religiösa får väl helt enkelt ta och fira sådant vi tycker känns viktigt. Som våren?!



Alla bilder i inlägget ovan är tagna från internet.

13 kommentarer:

Lullun sa...

Vilket pådrag..! Och jag måste nog säga att jag är enig med dig, inklusive min egna "tro" & respekten för dem som verkligen tror. Men visst har påven en enorm makt över de sina och det hade ju varit en bra sak om han kunde modernisera kyrkan & dess meningar något. Just som det med preventivmedel är ju otroligt olyckligt. Både mht till HIV & andra sjukdommar, och familjer med ofrivilligt växande barnaskaror osv.

Och Popemobilen; ja vad ska man säga... *hahahaha*

Helga sa...

Jag har precis som du väldigt lite till övers för religion i allmänhet och katolicism (eller snarare kristendom) i synnerhet. Men efter att ha läst Göran Häggs bok Påvarna blev jag lite mer intresserad av påvedömet som företeelse. Det är få (om ens någon) instutition som har kunnat behålla sin makt mer eller mindre intakt i nära tvåtusen år och bara det gör det värt att fundera över vad påven egentligen står för. Den förre påven var ju en mycket karismatisk och på många sätt banbrytande person. Det finns de som anser att östblockets och Sovjets sönderfall inte varit möjligt utan honom. Ja, inte vet jag. Intressant är det i alla fall! Jämfört med sin företrädare verkar dock Paparatzinger vara en ganska slät figur.. Fast tyskarna är nöjda förstås, han är den förste tyske påven på hundratals år!

Saltistjejen sa...

Lullun,
ja det är helt otroligt. Vi var nyss ute på en proemand i staden och sådant här säkerhetspådrag har jag aldrig sett i staden. Trots att det ändå är ganska vanligt med "höjdare" på besök - olika statschefer etc som ska till FN eller träffa andra politiker. Men detta är helt otroligt!
Man inser att påven verkligen är en "stor man" och att det uppenbarligen finns en hel del hot mot honom.


Helga,
Ja visst är det ett fascinerande fenomen detta med påven och Vatikanen. Jag håller med och jag tror att en viss del av deras makt ligger just i att katolska kyrkan verkligen hållit fast vid den "ursprungliga" tron väldigt mycket. Jag tror det lockar många. Att alla regler och fårhållningssätt är såpass "gammaldags". Att folk känner igen sin kyrka och sin bibel. Detta samt den makt religionen ändå har över folk, särksilt i fattigare länder. Respekten för överordnade och framförallt Gud då.
Men i mina ögon är det ändå något osunt över att folk verkligen inte ifrågasätter mer, är mer kritiska.

Anonym sa...

Jag håller med dig om att det där med påvens besök i NY är svårt att förstå som oreligiös.
Jag är nog som du, döpt och konfirmerad (för pappas skull) men har inte 1% över för religion alls. Jag är verkligen ateist ut i fingertopparna. Jag är gift civilt och vill inte att vår son ska döpas eller nått annat i relgiös tro.
Tom som är uppvuxen katolik har dock tagit detta med ro för jag har varit väldigt upprörd, och blir ännu, om man pratar om religion och vad den egentligen står för.

Nej urs, tänk vad folk trodde på förr innan de kallades kättare. Troll i skogen och annat. Om 200 år kanske Gud har samma cred som Jultomten fast det lär nog mer än så för en religion som skapats för mer än 2000 år sedan... tyvärr.

Kram!

Petchie75 sa...

Jag är också väldigt väldigt anti katolicismen och Vatikanen* och har sagt till O att visst, vi kan gifta oss kyrkligt i Spanien men jag tänker INTE konvertera... Så antingen hittar vi en katolsk präst som inte har något emot att viga en hedning och en katolik ;-) eller så får det va'! Det intressanta är ju att katoliker kan gifta sig protestantiskt utan nga problem (iaf i Sverige)... Men jag vill verkligen inte vara del av den katolska kyrkan, oavsett om det bara är för syns skull eller inte. Däremot har jag fått gå med på att våra eventuella barn "uppfostras katolskt", eftersom det betyder så mycket för O och hans mamma framförallt. Jag tänker som så att barnen kan ju välja när de blir äldre om de vill fortsätta att "vara" katoliker.. Dock med ett förbehåll, barnen ska inte lämnas ensamma med några katolska präster!! Jag tycker att det är något väldigt konstigt och suspekt med män som väljer frivilligt att leva i celibat - det är så emot deras [männens, tror att det är lättare för kvinnor] natur och jag litar inte på dem.
Ibland undrar jag hur mycket av Os tro är tradition och hur mycket som är övertygelse.. vi har aldrig gått i kyrkan förutom i Spanien, och då egentligen bara till påsk.. Tror egentligen inte att han är mer religiös / troende än vad jag är men som spanjor så har han en starkare tradition att gå i kyrkan! Jag menar, vi levde ju tillsammans "i synd" ;-)
Religion är ett fascinerande ämne och jag tycker att det är så intressant att läsa om olika religioner, även om jag som sagt inte är särskilt religiös.
Trevlig helg!
*) det är ju inte bara det att Vatikanen motarbetar preventivmedel etc - de har ju även gått ut i u-länder pch sagt att kondomer SPRIDER AIDS!!

Saltistjejen sa...

Jess,
Jag vet inte ifall jag skulle kalla mig ateist heller direkt. Men jag har ingen direkt tro heller? Hm, luddigt...?! M däremot är ateist. Vi gifte oss inte kyrkligt heller utan borgerligt vilket för oss båda kändes helt rätt. Jag hade inte velat ha en präst som ger oss Guds välsignelse när jag nu inte tror på gud. Det hade bara känts som hyckleri.
Och något dop tror jag inte det kommer bli heller, vilket säkert folk här i USA kommer kunna tycka är lite konstigt.


Petra,
ja jag tror att det är väldigt annorlunda om man är uppvuxen i ett katolskt land. Även om man kanske inte är direkt aktivt troende så är den katolska kulturen i sig en mycket mer "religiös" kultur än den protestantiska, med mycket fler olika högtider och ritualer. Och som du säger så går man i kyrkan på ett helt annat sätt än i Sverige. Oavsett hur djup ens tro är. Det är liksom mer en del av hela den sociala och kulturella strukturen.

Jag förstår ifall O gärna vill att era barn ska uppfostras katolskt, men "graden" tror jag kommer bero mycket på i vilket land ni kommer bosätta er. Om det blir Spanien kommer det hela säkert att bli en rätt naturlig del av barnens uppväxt, medan om det skulle bli Sverige eller något annat icke-katolskt land kasnke skulle bli ltie mindre del av deras uppfostran rent generellt. Till stor del handlar ju religion mycket om kultur och tradition också. Det kan ibland vara svårt att avgöra hur mycket man påverkas av sitt lands relgion just för att den är så sammanvävd med själva kulturen.
Jag tror iallafall för min del att något jag tycker är viktigt vad gäller just ens barn och vilka värderingar jag hoppas kunna "överföra" framförallt är att Öppenhet. Och att själv kritiskt kunna granska saker omkring sig och bilda sig en egen uppfattning, helst då inte abserad på alltför mycket fördomar eller andra kulturella/relgiiösa "regler".
Usch, nu kändes det plötsligt väldigt pretto och väldigt svårt!! Hu! Hur ska man lyckas med detta...?!?!? Men det är iallafall något jag hoppas på. :-)

Fia sa...

Politik och religion är ju två områden där man antingen har spiksäkra uppfattningar eller också lite mer luddiga sådana...Jag tillhör nog samma samfund som du. De "luddigas Kyrka".

Jag tror dock att tro kan vara bra ibland, jag har sett hur folk runt mig har fått lite extra kraft genom sin tro, men jag har också sett hur folk fattat beslut som får mig att häpna (och ibland mentalt slå pannan i närmaste vägg) pga av sin tro.

Nej jag skulle nog inte stå i någon stor folkmassa och hoppas att få syn på The Popemobile, men... skulle The Batmobile dyka upp med vältränat innehåll, då vore det en helt annan sak!! LOL

Saltistjejen sa...

Fia,
hahaha! Ja The Batmobile med innehåll vore inte helt fel!!! :-D

Men jag håller med dig. Jag kan nästan bli lite avundsjuk ibland på de som har en stark tro. Eftersom de precis som du säger ofta kan finna en enorm styrka i sin tro när de drabbas av motgångar i livet. Att kunna finna tröst och styrka i en tro tror jag kan hjälpa en väldigt mycket om man hamnar i en livskris.
Men självklart finns det väldigt många negativa exempel på personer som pga sin tro kanske inte tar tag i sina liv eller i sina situationer just för att de tror att dt är "Ske Guds vilja" eller så. Och sådant tycker jag är så förskräckligt sorgligt.

Annika sa...

Ja, han var landade ju i DC först så halva stan var avstängd, det var möte med the prez, och sen en gudstjänst för massorna på National Stadium i torsdags. Folk hade vallfärdat från hela landet för att se påven predika i två timmar.
Nattvarden delades ut av jag vet inte hur många präster.
Jag är som du, och Fia...tillhör "de luddigas kyrka"...
Jag hörde om folk som svimmar när dom sett påvens bil på långt håll här i DC...
Ack ja...Vilket pådrag det VAR, och är i NYC nu...

Millan sa...

Jag hade helt missat att Paven var pa besok i USA och sag honom pa TV harom dagen massandes. Det sag ut att vara gassande sol sa glad i hagen ringde jag Sara och berattade att hon kan sluta oroa sig for att vadret ska vara kallt och regnigt pa brollopet i Milano nasta vecka for vadret ser valdigt varmt ut... Men da suckade hon och sa att ja, det ar varmt dar Paven ar.. namligen i Chicago eller var det nu var ;-)

Jag tror visserligen pa gud men har ocksa svart for katolisismen. En av anledningarna ar att jag tycker att den ar sa fordomande. Allt ar synd och de satter oerhorda krav pa alla anhangare. Har pratas ofta om 'the catholic guilt' och genom Sara och andra har som har katolska familjer sa jag kan se att det verkligen stammer. Hur alla andra upplever ens familj verkar mycket viktigare an hur de faktiskt har det. Ett exempel ar att en kompis har for nagra ar sedan fick reda pa att den farfar hon alltid trott var dod faktiskt lever men eftersom han lamnade farmoderna sa var det battre att saga att han var dod for att farmoderna skulle slippa leva med skammen. Hur skumt ar inte det?

Saltistjejen sa...

Annika,
Ja han kom visst från DC och hit. Kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att vara på en sådan stor mässa....



Millan,
ja jag håller med. Allt detta fördömmande och syndande! Jag har svårt för det. Och detta med din kompis farfar låter ju helt galet!!!! Sådant borde ju inte kunna ske!!! Jag blir jätteupprörd över sådant, oavsett om det är religion eller andra kulturella eller sociala orsaker som ligger bakom! Fy vad hemskt!

Jasse sa...

Har läst mycket av dina inlägg för jag är jämt sjukt sugen på att läsa/höra/whatever något på svenska...Men det är dessutom itnressant, särskilt det här! Intressant att höra din svenska åsikt...vilken liknar min förstås, men du har ju Sv att jämföra USA med. Det är skrämmande för mig att, trots USA har ingen statsreligion, ingen religiös parti, inte en officiell religiös sak alls, så här vi sådana extremt kristna människor som bestämmer över allt här...att inte säga ett dugg om allmänheten. Men det har du väl redan la märke till.

Men ville säga iallafall att det är så himla roligt att läsa dina intryck och jämförelser!

Saltistjejen sa...

Jasse,
kul nattt du gillar att läsa bloggen. Kanske har jag blivit lite mer repetitiv nu när jag skriver så många inlägg om Ella hela tiden...
Vill skriva om annat också såklart, men just nu är det så mycket som händer runt henne. Plus att denna blogg är ett sätt att familj o vänner där hemma ska kunna "följa henne". Så då blir det en hel del inlägg om henne och vad vi gör med henne.
Hoppas du ändå tycker det är kul att fortsätta läsa.
Kram!