torsdag, april 03, 2008

Namnval - Del I

De tre vanligaste frågorna jag och M får just nu är:
1) "How is the baby?"
2) "Do you know what it is?" (här menar folk om vi vet om det är en pojke eller flicka)
3) "Do you have any name picked yet?"


Dessa frågor får man ofta ofta ofta.
Den första i stort sett dagligen.
Den andra varje gång man träffar någon man inte ser dagligen, eller som bara inte råkat fått veta vilket kön det är. Den tredje får man väldigt nog minst en gång per vecka, ibland oftare. Ibland av samma person med några dagars mellanrum.

Tja, vad svarar vi på dessa frågor?
På fråga 1) svarar jag oftast att "jag tror bebisen mår bra, men att jag inte har frågat just idag".
På fråga 2) svarar vi såklart att det är en tjej.
På fråga 3) svarar vi i stort sett att vi inte vet än eftersom vi inte funderat färdigt.

Om sanningen ska fram så har vi faktiskt knappt ens börjat fundera än. Iallafall inte särksilt "aktivt". Så att säga att vi inte funderat klart än är en ren underdrift.
Nej, vi har inte börjat ta tag i detta med namn till Lillskruttis än. Inte på allvar. Inte på riktigt.

Varför inte det då? Ja det kan man fråga sig.
Tja, en av anledningarna är nog att det liksom tagit ända till nu innan vi verkligen båda har insett att det ju ÄR ett barn där inne. Och att detta barn, om allt går som vi hoppas, kommer att komma till världen och att vi i och med detta faktiskt blir föräldrar. Det har liksom inte riktigt sjunkit in förrän nu. Och fortfarande kan det kännas lite overkligt ibland.

En annan anledning är nog den att detta med namnval känns så viktigt. Det är ju ändå ett beslut man fattar åt någon annan person. En person som sedan är den som får leva med konsekvenserna av ens val. Som kommer att få dras med detta namnet för resten av sitt liv. Vare sig den vill eller ej. Visst, det går alltid att byta namn såklart. Men det är ändå inte helt enkelt eftersom man av någon anledning oftast känner sig ganska förknippad med sitt namn. Oavsett om man själv gillar det eller ej.
Så ja, detta beslut känns väldigt viktigt. Ansvarsfullt. Något man verkligen måste fundera igenom. Både en och två och 175 gånger. Och detta gör att både M och jag på något vis har "dragit oss" lite för att ta itu med det hela. För tänk om man börjar fundera men inte kommer på något bra! Kanske hittar man inget namn man känner sig nöjd med? Nej det känns jobbigt detta med att välja namn. Och man gömmer sig gärna bakom vetskapen om att det ju faktiskt är nästan halva tiden kvar av graviditeten. Flera månader till att fundera på.

Men visst, man måste ju börja någongång!
Jag hade betydligt fler namn jag gillade (sådär lite spontant iallafall, utan att fundera så noga) till en pojke. Tycker det känns mycket svårare till en tjej. Jag vet att de flesta jag känner oftast brukar tycka precis tvärtom. Att det är enklare med flicknamn. Men nej, det tycker inte jag.

Sedan krånglas det hela till ännu mer genom att både M och jag är helt överens om att det namn vi väljer bör vara ett som kommer att fungera här. Alltså ska det kunna uttalas och förstås av amerikaner och andra engelsktalande. Annars kommer det bli så jobbigt. Både för oss och för vårt barn.

Ytterligare ett kriterium som iallafall jag känner är viktigt (och även M, åtminstone till viss del) är att barnets namn bör kunna fungera på skånska. Jag vet att detta kanske låter knasigt, men jag tycker verkligen att vissa namn låter helt hemska när man säger dem på skånska. Visst, det finns skånska och skånska. Och det skiljer enormt mycket på olika skånska dialekter. Men i huvudsak så finns det verkligen vissa namn, eller kanske snarare bokstavskombinationer, som jag känner går fetbort just på grund av att om man uttalar dem på skånska så blir namnet helt förändrat. Det är plötsligt inte samma namn längre. Till exempel går ju vissa kombinationer med 'R' bort. Av förklarliga skäl. Men även en hel del vokaler i diverse kombinationer känns inte helt rätt heller.

Nu hoppas jag verkligen inte att jag trampat på en massa skånska tår! För det är verkligen inte meningen! Jag tycker faktiskt att en del skånska dialekter är jättevackra. Det är som sagt skillnad på skånska och skånska. Men det går ändå inte att komma ifrån att en del skånska verkligen förändrar hela ljudbilden i ordet/namnet. Jämfört med andra dialekter, bortsett från gotländskan och kanske till viss del värmländskan, så tror jag att skånska är den svenska dialekt som allra mest "förändrar och skapar nya ljud". Inte alls alltid till något "negativt". Men ibland blir det verkligen inte vackert. Ta till exempel det ganska "simpla" namnet Christer. På viss skånska blir det ju verkligen ett helt annat namn. Jag vet inte ifall ni sett de olika berättelserna i filmen "Fyra nyanser av brunt" som Killinggänget gjorde för ett antal år sedan. Men i en av dessa spelar iallafall Robert Gustafsson en man som jobbar på ett krematorium. Hans namn är Christer. Det hela utspelar sig i Skåne och jag ryser alltid (och inte av välbehag ska kanske tilläggas) när hans fru (suveränt spelad av Maria Kulle) utbrister "Men Christer, vi har iallafall en fantastiskt trädgård!". Men det låter mer som "Men Chrrrriståååöörrrr, vi haaarrr iallfall en fantastisk träääägååårrrrrd." Just detta 'Christer' som blir till 'Chrrristååöörrr'... där "-er" blir till någon konstig blandning mellan å och ö... Nä, i mina öron låter det inte bra. Inte alls.
Eller vissa "o-ljud" som på skånska blir antingen "iiiooouu" eller mer "uuuu" beroende på resten av bokstäverna i ordet/namnet.

Med detta vill jag inte på något vis försöka påstå att skånska är fult eller på annat vis nedvärdera denna dialekt. Nej, som sagt så tycker jag att viss skånska kan vara otroligt fint! Och ja, även andra dialekter kan "vränga till namn" så att de blir nästintill oigenkännliga. Som uppvuxen i Storstockholm är jag dessutom medveten om att riktig "stockholmsdialekt" kan låta riktigt hemsk den också. Men faktum kvarstår - få dialekter förändrar bokstäver och ljud riktigt lika mycket som skånskan faktiskt gör.

Och med tanke på att M's hela familj kommer från och lever i Skåne så känner jag dessutom att just denna dialekt känns "viktigare" att ta hänsyn till än säg t ex gotländska, halländska, värmländska, dalmål eller örnsköldsviksnorrländska. Detta alltså vad gäller just namnval till Lillskruttis.

Eftersom detta med namn känns så oerhört viktigt och eftersom varken M eller jag har något direkt favoritnamn på gång (även om det kanske finns några små "bubblare" i bakgrunden), så tror jag att ni kommer får höra mer om dessa funderingar framöver. Så bered er på det go'vänner! Just p g a detta har jag valt att kalla inlägget för Namnval - Del I. Det lär alltså säkerligen bli en "Del II"...

Så summa summarum;
Jag hoppas att vi kan komma på ett namn som känns rätt. Och detta innebär att det ska vara ett namn både M och jag tycker om. Att det ska fungera i engelsktalande länder samt i Skåne. Och sist men inte minst att det ska kännas rätt när vi väl får träffa vår dotter. För visst spelar personlighet in det med. Fast just det sistnämnda går ju ändå inte att planera i förväg. Det enda man kan göra för att försöka undvika ett totalt felval till personligheten är väl att ha minst två olika namnförslag redo till den dag man äntligen ska få träffa henne.



bilderna i inlägget är från gallerifolliero.se, namnsmycken.com, Svt's hemsida, Skane.com samt gentagalten.se

22 kommentarer:

Anne sa...

Det kommer nog hinna mogna till sig ett bra namnval, som du säger har ni några månader kvar och de här "bubblarna" kanske blir mer och mer starka kandidater och vissa kanske faller bort. Men det är spännande med namn! Se det som en angenämt problem. Men jag förstår vad du menar och håller med, det är ju ett stort ansvar också. Jag kommer ihåg en kompis, de hade två pojknamn som kändes helt rätt men de kunde inte riktigt bestämma sig för vilket och det där var väl rätt frustrerande. Sen när barnet föddes så kändes det med en gång att nämen, det här är ju en Linus och inte ens Nils. Så tror jag det kan gå.
Jag hör till den där gruppen som tycker flicknamn är mycket enklare än pojknamn. Vet inte varför, men det bara är så.
Jag kan instämmer i det där med att namnet ska fungera på engelska. Jag vill ha ett svenskt klingande namn (OM jag själv får barn nån gång) men ändå som ska funka på engelska vad gäller uttal. Elsa t.ex. är ett exempel på vad jag menar, ett hederligt svenskt namn samtidigt som det är lätt uttala på engelska.
Förresten, jag har inte riktigt detaljstuderat din filmlista här i högra kolumnen tidigare, upptäckte den på allvar först nu. Du tipsar ju om jättebra filmer!!! Många har jag sett och kan ge samma betyg som du gett. Alltså tänker jag att de jag inte sett men som du gillat kanske även skulle passa min smak (förutom rena skräckfilmer). Har faktiskt Atonement vi ska se i helgen, såg att du gett den bra så den hoppas jag på.
Life of the Others (tyska filmen) såg vi rätt nyligen och den var jättebra. Eastern Promises gillade jag jättemycket, Knocked Up var bra, 3:10 to Yuma var såå bra. Ja, jag kan fortsätta nicka samstämmigt med dina betyg och rekommendationer. Kul!

Saltistjejen sa...

Anne,
skoj att du verkar ha samma filmsmak som jag!! :-)
Periodvis sert vi rätt mycket film jag och maken. Jag bara ääääälskar Netflix!!!!! :-) Sååååå bra!

Ja det där med namn hoppas jag ger sig så småningom...

Anonym sa...

Ja, det här med namn är nått som ligger mig varmt om hjärtat.
Minns när jag var "ung" och redan då tänkte på vad min son (aldrig dotter) skulle heta. Fast eftersom åren gått har ju favvo namnen förändras. Tror att jag hade Johan och Christoffer som favosar en gång i tiden. Namn som inte många skulle ge sina barn just nu.
Namntrender kommer ju och går hela tiden så det är nog bäst att välja ett namn som man verkligen gillar.
Även om vi nu kallar lillen Leon så vet man ju aldrig vad som händer när han väl tittar ut. Det kanske inte alls är en Leon utan en Ulf! :P

Har ni några namn alls som ligger varm om hjärtat som du vill delge oss?

Kram!

Saltistjejen sa...

Jess,
njae vi har ju inte direkt någon superfavvo. M har ett tjejnamn han gillar jättemycket och som jag tycker är fint, men vi såg nyss at det seglat upp på "topplistan" av namn i Sverige. Så vi vet inte ifall vi vill ge det eftersom det kasnke är supervanligt hemma i Sveige nu?

Vet inte men jag tycker verkligen det var så mycket enklare med killnamn!
Leon tycker jag är fint!!! :-)

Kanske återkommer när vi har lite fler namnförslag. Just nu tror jag vi måste fundera lite.
Kram!

Desiree sa...

Jag tycker detta med namn är himla kul. Jag har redan flera namnböcker hemma och har haft under flera år. Älskar att sitta och göra listor på framtida barns namn bara för skojs skull. Jag tycker som de flesta att tjejnamnen är roligare och lättare än killnamn. Men visst är det viktigt att tänka igenom namnvalet väl för som du säger är det något som ens barn ska dras med resten av livet. Tycker att det är viktigt att namnet funkar på olika språk speciellt som man bor här i ett englesktalande land och kanske kommer barnet också att flytta runt kring i världen. Men som du också tar upp är detta med dialekter också att ta hänsyn till. Sedan ska namnet låta bra ihop med efternamnet, inte ha för komplicerad stavning då det är så vanligt att man får stava och bokstavera sitt namn här. Det viktigaste är ju att båda föräldrarna är överrens om namnet och gillar namnet. Som tur är verkar det som om jag och C inte kommer att ha några problem på denna punkt. Vi tycker väldigt lika om just namn på eventuellt framtida barn.

Saltistjejen sa...

Desiree,
Å då kanske du kan vara en namnrådgivare..?! ;-)

Tycker helt klart det var lättare att komma på vad katten skulle heta. Men sitt barn! Hm, det känns så mycket mer ansvarsfullt.

Och varför varför varför är jag den enda som tycker killnmna var enklare???!!!! När det nu är en liten tjej!!! Haha!!

Petchie75 sa...

Ha ha ha!! Jag sitter här och skrattar åt dina rader om skånska och hur du försöker att inte trampa på några skånska tår, ha ha! Jag tar absolut inte illa upp och du, inte är skånska vackert!! Det kan vara en cool och häftig dialekt kan jag tycka, rolig typ Hipp Hipp men vacker, näe!! Och du vet ju att jag pratar skånska! ;-)
Ett namn som verkligen inte funkar på skånska / svenska är MARTIN! Det blir ett helt ANNAT namn på skånska än på "vanlig" svenska! Så jag förstår precis hur ni tänker.

Jag är dock en av de många som tycker att tjejnamn är lättare än pojknamn av någon konstig anledning. Vi pratade just om barnnamn igår, O och jag - då jag frågade om det var helt bestämt att våra eventuella framtida barn ska ha svenska namn... Os kommentar "ja, du verkar ju tycka det men jag förstår inte var du har fått det ifrån" - jag förklarade att "det diskuterade vi ju en gång på soffan i Bryssel, kommer du inte ihåg?"... Nja tyckte O, det var väl mest flicknamn vi diskuterade... fortsättning får följa när vi har kommit så långt att vi bestämt oss för att försöka skaffa barn!! ;-)
(och O kan glömma att det blir någon "Jorge" som först och främst ingen utanför Spanien kan uttala och "Georg" är ju ingen hit tycker jag).

Oj, lång kommentar... Vill bara avsluta med att säga att inte behöver ni bestämma redan vad lilla skruttisen ska heta - även om det är väldigt väldigt brukligt utomlands (i Frankrike har man 2 dagar på sig att bestämma sig, i Sverige 6 månader tror jag - tål att tas reda på hur det är i USA innan förlossningen!)

Hoppas att du har lyckats ta det lugnare idag!
KRam!

Saltistjejen sa...

Petra,
haha! Bra att du inte tar illa upp! Och jag TYCKER faktiskt verkligen att viss skånska ÄR fin! M t ex pratar jättefin skånska!!!! :-D

Ja du nanm som ska fungera i olika länder är aldrig helt lätt heller. Så jag förstår ifall O åtminstone vill att namnet ska fungera i Spanien! Men det finns ju faktiskt flera namn som är fina både på svenska, engelska och spanska. Gäller bara at komma på dem, och välja.
Och nej, jag tror inte man måste vara så sanbb med namn. Men det vore ju kul om man åtminstone kom på några bra förslag som man känner sig nöjd med innan lilla skruttisen kommer.

Kram!

Millan sa...

Ah det har med namn ar sa himla skoj tycker jag! Fast det ar MYCKET svarare nar man val ar gravid. Plotsligen gar en massa namn som man annars tycker ar fina bort, bara for att man inser att nagon faktiskt pa allvar ska ha det har namnet.

Nar jag var gravid forra gangen hade vi jatte svart att hitta namn. Vi kunde i stort sett inte komma overrens om nagot namn alls. Nils borjade som ett skamt! Jag hade sagt att eftersom vara barn kommer fa ett sa engelskt efternamn sa vill jag garna att de ska ha ett fornamn som gor att man hor att de ar svenska ocksa. Jag laste nagon artikel dar de skrev om en liten bebis som hette Nils och av nagon anledning borjade vi da kalla min mage Nils. Vi var helt over tydgade om att det var en pojke vi vantade!! Men vi menade inte pa allvar att bebisen skulle heta Nils forran jag var sakert i vecka 40 eller sa... da jag tror att vi helt enkelt vant oss vid att bebisen i magen hette Nils.. Nar han sa foddes sa kandes det helt sjalvklart att han var en Nils.
Flicknamn hade vi lagt valdigt lite energi vid eftersom vi aldrig trodde att vi vantade en flicka. Men Agnes hade det nog blivit eftersom vi bade gillade det namnet, det funkar pa bada spraken och Bens mormor heter det i andra namn.

Den har gangen har vi redan borjat fundera men vi har SA olika smak att det blir jatte svart. Jag associerar alla namn jag hor till nagon jag traffat/gatt i skolan med/jobbat med osv osv.. och da blir det plotsligen sa mycket svarare... Jag kanner fortfarande att jag valdigt garna vill ha ett svenskt namn och Ben ar nog med pa det ocksa. Den har gangen kanns det ocksa som om det maste 'passa med Nils' om du forstar vad jag menar.

Aterigen tror vi att det ar en pojke i magen men lustigt nog har vi enbart kunnat enas om ett flicknamn (tror jag). Naja.. det ar ju lang tid kvar an.

Jag ser fram emot mer inlagg om namn!!! :-)
For ovrigt sa gillar jag de dar namnsmyckena skarpt!!

Hoppas du har en harlig ledig dag idag!!

Annika sa...

Sitter här och småler åt ditt inlägg och åt kommentarerna, framförallt Petras.
Nej, just det MARTIN funkar inte i Skåne...Jag hör namnet i huvudet "MAAArrrrrrrrrrtIN", fniss...
Kul...
Jahapp, där rök Rebecca också alltså...Rebecca var nog alltid mitt favvisnamn nummer 1, men Peter hade haft en hemsk Rebecca i klassen så det blev inget av med det namnet. Lika bra det, för Becky är ju inte så himla fint, inte Becca heller som man ju oftast kallas då.
Karolina har jag varit nöjd med, och med åren har färre och färre uttalat namnet som staten, Carolajna...Nu uttalar alla nmanet som det ska uttalas.
Visst är det urviktigt att namnet funkar överallt. ALLA pricknamn går bort. Som sagt, jag vet ju en tjej här i USA som döpte sin dotter till Åsa. HUR tänker man då????
Du ska se att namnet faller på plats...Om inte annat så när ni ser henne den dagen hon föds, den lilla!!
Kram!!!

Marianne sa...

Efter att ha bott 17 år i Skåne förstår jag precis vad du menar : ) Inte lätt det där. Du får utlysa en namntävling här på bloggen så kanske det dyker upp några bra förslag.

Nej, jag har inte kommenterat hos dig tidigare, men jag har läst i ett par veckor. Hittade dig via någon annan, förmodligen Annika. Du skriver väldigt målande och bra!

Saltistjejen sa...

Millan,
tur att det blev en liten Nils då! Eftersom ni bestämt namnet redan innan..! ;-)
Kul att Ben tycker att det går bra att ge era barn "svenska" namn. Men som sagt, så länge de går att uttala (och ibland t o m finns) på engeleksa så är det ju inga problem.
Vårt barn kommer ju få tt svenskt efternamn också så det är inte så att det känns kosntigt ifall förnamnet inte klingar supersvenskt.



Annika,
Haha! Ja dialekter är kul!
Vi har kompisar vars son heter Gordon, och det låter inte heller så bra på skånska...Tycker att Karolina är ett fint namn, men jag förstår att ni vill att det uttalas just så Karoliiiina och inte karolajna för det är inte lika fint.

Saltistjejen sa...

Marianne,
ja det är ju så med skånskan. En del saker får man liksom "vänja sig vid", andra upptäcker man är vackrare eller mer uttrycksfullt på skånska.
Kul att du gillar min blogg. Tack! Hoppas du fortsätter läsa.

Lullun sa...

Ja, ni har ju lite tid att fundera ännu, men visst är det klurigt. det är ju så många saker man ska tänka på. Just skånskan hade jag dock inte tänkt på. *hihi*

Själva hade vi inte beslutat oss för ett namn (vi visste iofs inte heller om det var en kille eller tjej), men vi hade en lista med några namn av "varje sort" så tänkte vi att vi lixom skulle se vad som kändes rätt när vi väl "träffades" alla 3. ;-)

Namnvalet föll sig dock ändå rätt naturlig och det var också det 1:a jag sa efter födseln. Men visst har jag tänkt både en, två och 175 gånger på att det är ett så annorlunda namn, speciellt i Sverige. Och jag blev nådigt besviken under graviditeten att det stavades som det gjorde, och inte Ajo som det låter (om än med ett extra "långt" A).

Men traditionen här är ju att döpa sina barn efter döda bekanta & släktingar, då de enligt gammal tro delvis levde vidare med namnet. Därför kändes det mest respektfullt mot Holger att döpa Aaju efter Holgers bror som dog ca 10 år före att Aaju föddes.

Så får vi hoppas att killen inte blir alltför sura på oss när han blir stor, vilket ju är en risk om han väljer att bosätta sig utanför inuitiska områden. här inger dock hans namn respekt och ett bevis på att han "passar in". Så kan det vara ibland. Hur man än vänder sig, har man svansen bak, eller nått... ;-)

Saltistjejen sa...

Lullun,
jag tycker otroligt mycket om namnet Aaju som ni valt! Det låter så mjukt och fint!!!
Tycker inte alls att det var "fel" av er att välja ett inuitnamn. Jag gissar att han bara kommer att vara stolt över det när han växer upp. Han har ju sina rötter i en mycket speciell kultur. Och att det är Holgers bortgångne brors namn tycker jag ger en extra fin betydelse till namnet.
Dessutom så är ju hans namn väldigt lätt att säga på svenska liksom engelska. Säkerligen även danska. Så det tror jag inte kommer vålla några som helst problem! :-)

Lullun sa...

Nej, det är nog mest stavandet jag är "rädd för" och den där smyrasismen som ändå finns i Sverige där man t.ex vid jobbansökningar sorterar bort utländska namn. Men jag tror nog Aaju kommer att vara stolt för sitt namn, och jag ska deffinitivt göra mitt för att han ska förbli stolt. :-)

Saltistjejen sa...

Lullun,
ja smygrasism finns det tyvärr. Men jag tror och hoppas ändå att det inte ska bli något problem för Aaju om han någonsin väljer att flytta till Sverige.

Anna, Fair and True sa...

Oj, långt inlägg! ;) Och kommentarerna också!

Välj inte Fanny bara, funkar inte på engelska! ;) Iofs funkar det i USA men inte i England.

cecilia sa...

wow - att hitta namn ja..... min dotters namn kom vi på en vecka innan hon föddes - då var jag redan en vecka över tiden - så man kan ju tycka att vi hade haft tid på oss:). Men vi hade i alla fall nöd-namn. Andra gången, till sonen, hade vi inte ett enda namn - förrän, igen, en vecka innan han föddes - inte ens ett enda litet nöd-namn. Allt var fel, och vi kom aldrig överrens.

Och från en skåne-tjej: jag talar Lunda dialekt, vilket gör att jag anser att jag inte talar skånska för det tycker inga lunda-bor att de gör, men jag vet så väl vad du menar. det ska ju låta bra - det är ju viktigt!!!:)

Saltistjejen sa...

Cecilia,
hej! Oj, det låter ju bra att ni till slut kom på namn iallafall! Till båda barnen! :-)
Minns inte ifall jag sett dig här på min blogg förut men det är jättekul att du läser och vill kommentera!

cecilia sa...

hej saltistjejen - jag hittade din blog genom ngn av de andra expat-bloggarna - jag skriver en blog som heter mylifeinhayes.blogspot.com - du får jättegärna titta in!!!!!

varma hälsningar
cecilia

Saltistjejen sa...

Cecilia,
jag ska definitvt kolla in din blogg också!! :-)