lördag, juni 18, 2011

Sista kvällen med Gänget

Igår fredag, var det sista kvällen vi var tillsammans hela Gänget. Våra kära vänner J och A med sin härliga dotter E och deras lilla baby M ska ju flytta till Boston. På måndag går flyttlasset. Vi kommer ha en sista BBQ imorgonkväll tillsammans med dem och Familjen K, men våra grannar kommer inte kunna vara med då. Så ikväll sågs vi allihop för sista gången på länge. Det känns otroligt sorgligt, men jag försöker att inte tänka på hur sorgligt det verkligen är. Inte än. Saker att vara glad för är att vi lärt känna varandra och haft ett sådant fantastiskt drygt år tillsammans allihop. Och att Boston faktiskt inte är alltför långt bort. Det är sådant man får trösta sig med. Men fy, vad vi kommer att sakna dem. Lill-Skruttan har inte alls förstått vad som ska ske. Att en av hennes bästa kompisar E kommer flytta såpass långt bort att vi inte längre "bara kan ta hissen upp" för att hälsa på.

Under kvällen var vi många som sågs hos Grannarna. W´s mormor, morfar och moster är här och hälsar på. Och E´s farmor, farfar  och farbror är också här för att kunna hjälpa till med flytten. Så vi var många som packade in oss hos Grannarna under kvällen.

Lill-Skruttan och Baby E roade sig ett bra tag med W´s fina trumma.


Och här är Lill-Skruttan och lilla E som ska flytta på måndag.

Än så länge försöker jag att inte tänka på hur tomt det kommer bli. Än så länge ser jag fram emot kvällens grillning tillsammans. Än så länge.

14 kommentarer:

olgakatt sa...

Hälsa från mig! Då träffar jag ju inte dem i september... Jag glömmer inte hur lilla E jagade sin mamma med färgkladdiga händer!

Lotta sa...

Förändringar känns! Vänner som flyttar...tufft!
Men ni har kvar varandra och som sagt, Boston blir trevligt för er att besöka.

Dem kommer säkert sakna er lika mycket. Nu har ni en fin kväll ihop iallafall.

Kram!

Emma sa...

:-( Jag avskyr det där, när vänner flyttar. Det finns städer där det händer oftare. I Barcelona är det en himla rundgång på folk. Jag minns hur jag började fråga ytliga bekanta hur länge de tänkt stanna innan jag vågade satsa- Men så kan man ju inte heller tänka- nu blev det ju jag som drog till sist.

Boston är ju som sagt inte så långt bort...

Petra H sa...

Åh, vad tråkigt!! Det är samma sak i Bryssel, många som flyttar vidare efter några år. Typiska "transit cities", många utlänningar och folk i karriären som flyttar hem eller vidare. Jag saknar fortfarande vissa av mina allra första vänner här i Bryssel, flera av dem som flyttade för flera år sedan. sedan finns det ju de som kommer tillbaka - som vi själva ;-)
Men tänk vad trevligt att åka och hälsa på dem i Boston som är en sådan mysig stad!
Stor kram

Desiree sa...

Just avksed är jobbiga. Jag hoppas ni får njuta ordentligt nu på eran sista BBQ och Boston är som sagt inte direkt långt bort utan dit kommer ni ju kunna åka under en weekend. De kommer säkert komma till NY då och då. Men visst smärtar avsked ändå. Jag tyckte det var jobbigt att ta avksed nu igen då vi var i Alabama sist.
KRam och ha en riktigt trevlig BBQ.

Anna's kitchen sa...

Åh vad jobbigt. Jag tycker man gått igenom så många avsked under de här åren som utlandssvensk att man borde bli van vid det men det blir man ju aldrig.
Min absolut närmsta vän flyttade till London för en dryg månad sen, vi sågs otroligt intensivt den sista tiden och skulle sen ses för en sista avskedskram några timmar innan flyget gick men hon ringde och sa att hon inte klarade av det. Det är väldigt svårt med avsked.

Hoppas att ni får en riktigt fin sista kväll med gänget.

Saltistjejen sa...

olgakatt,
ja vi hälsade. Och nje tyvärr är de inte här när du kommer i september. :-(
Kram!!


Lotta,
ja det är jobbigt tycker jag. Just avsked tycker jag är så himla svårt, och jag tycker ofta att det känns jobbigt med förändringar från något bra. Boston är nära vilket är bra men det kommer ändå inte bli så ofta man kommer kunna ses. Och det vet man ju, vilket gör att det trots allt är jobbigt. Nu har vi ju träffats flera ggr per vecka och på ett så avslappnat och otvunget vis. Det kommer vi att sakna.
Kramar!


Emma,
ja det är så sorgligt! Och ändå något som sker så ofta när man lever och bor så som vi gör. Som du säger så är vissa städer mer än andra sådana där "genomfartsstäder" och det känns....
Men man måste våga också. För ammars får man ju inte uppleva det bra heller.
Kramar!

Saltistjejen sa...

Petra,
ja vissa städer är som sagt sådana tror jag. Dessutom vissa yrken också. Särskilt där det handlar om en internationell arbetsplats där många från olika länder kommer och arbetar några år men sedan drar vidare. Och visst känns det bra att våra vänner flyttar till Boston och inte Seattle eller LA. Det är helt klart lättare att ta sig till Boston härifrån, men trots "närheten" så vet man ju av erfarenhet att man ändå inte kommer ses så frekvent. Tyvärr. Men vi tröstar oss med att det GÅR att ta sig mellan NYC och Boston hyfsat enkelt ändå.
Kraaam!


Desiree,
ja jag förstår att ni kände så även nu när ni var tillbaks i Alabama och hälsade på. Avsked är verkligen alltid jobbigt. Men det är ju som du säger så att Boston-NYC är okej ändå avståndsmässigt. Tåg och buss fungerar. Så även att hyra bil. Men sakna dem lär vi göra. Särskilt som vi haft en sådan frekvent kontakt med dem här.
Kramar!


Anna,
javisst har man det. Hela tiden är det avsked. Särskilt när man valt att leva såhär också. Bland många inflyttade nationaliteter. Usch, jag förstår verkligen din vän. Att ta sådana avsked kan ibland kännas nästan värre än att bara "skippa" själva avskedet. Men man får ändå försöka se det fina i ATT man träffats och att man fått en sådan fin relation ändå. Som kan hålla genom livet trots stora avstånd.
Varm Kram!!

Trillingnöten sa...

Det är fruktansvärt sorgligt att säga adjö! Kollegan min han flyttar ju ner till Malmö. Vi har haft ett bra samarbete och nu försvinner han. Det kommer att bli konstigt i höst!
Jag gillar inte att säga adjö, utan brukar tänka och säga Auf Wiedersehen istället :)

Saltistjejen sa...

Trillingnöten,
ja det är såå jobbigt. Haha, jag försöker att fortfarande inte riktigt "ta in" att de verkligen flyttar om två dagar. Eller imorgon rättare sagt för det är ju faktiskt söndag nu! Jobbigt. Men så är ju livet. Jag hoppas innerligt att man kan hålla kontakten. Särskilt barnen. Hoppas du och din kollega kan hålla kontakten också!
Kram!

Mrs Clapper sa...

Usch, ja sånt där är verkligen inget roligt. Det är vid sådana tillfällen man märker hur stor roll ens vänner spelar. Kan tänka mig att det är extra mycket så när man bor utomlands. Hoppas att grillningen ikväll blir trevlig också!

Kram!

Saltistjejen sa...

Mrs Clapper,
nej sådant är jobbigt. Och visst betyder ens vänner otroligt mycket. Bor man långt från familjer så blir de nära vännerna ju nästan som familj. Grillningen blev väldigt trevig igår om än lite vemodig också. Särskilt när vi packade ihop och gick hemåt.
Kramar!

Bejla sa...

Usch, alltid lika jobbigt med farväl, men ändå otroligt kul att ni hittat varandra så till den grad på så kort tid. Det måste ju betyda att kemin är bra och chanserna för att ni behåller en god kontakt stora.
Kram!

Saltistjejen sa...

Bejla,
ja jag tycker det är så himla sorgligt. Även om Boston inte är alltför långt bort så kommer det ändå bli skillnad. Men självklart hoppas vi att vi kommer kunna hålla kontakten.