Sjuk

Japp, jag har misstänkt det ett par dagar och igår insåg jag att jag kommit till The point of no return. Och idag har det fortsatt. Jag gjort av med en hel hög pappersnäsdukar under dagen. Druckit hur många muggar varmt te som helst. Förberett för en presentation som jag sedan höll med mycket kraxig stämma. Sedan tackade jag för mig och körde hem. Med sprängande bihålor, en hals som ser ut ungefär som om jag har påssjuka samt en näsa med konstant läckage. Imorgon blir jag hemma. Jobb, men jag kan ta det lite lugnt emellanåt. Välbehövligt. Och jag hoppas alla mina mediciner börjat verka då. Jag vet att det är lite tidigt att förvänta sig något men det struntar jag i. Mirakel vill jag ha. Mer mirakel till folket!

Och till er som inte redan lyssnat på Leo Razzak kan jag VARMT rekommendera hans Sommarprat. Jag är fortfarande fascinerad. Och tänker. På mycket av det han sa. Kraften. Energin. Fokus på Positivt tänkande men utan den "enkelhet" som ibland kan följa på det där alltför glättiga. Istället handlar det väl om att försöka hitta lösningar och orka peppa sig själv och sin omgivning även då det känns helt meningslöst. Att orka bita ihop. Att inte ge upp. Att kämpa. Och att inte bara försöka ta de små chanser som glimtar förbi. Någongång. Utan att även försöka skapa sina egna chanser. Oerhört svårt. Iallafall om man tilldelats några av de inte alltför bra korten i livets kortlek. Och jag funderar återigen på det här med vad det är som gör att vissa personer så lätt gör sig till offer. Att skylla på omständigheterna. Skylla på andra. Ödet. Otur. Olycka. Medan andra har kraften och styrkan att resa sig och inte bara gå vidare, utan snarare bygga ett helt tåg och ta med sig nya passagerare på vägen. Sådana tankar väckte Leo´s sommarprat hos mig. Och det finns väl inget direkt, enkelt svar på de frågorna. Men man kan ju fortsätta fundera lite. Då och då. Från och till.