tisdag, juni 10, 2008

Ella på uppgång, men mamma på sparlåga

Ett par dagar har gått sedan jag fick lämna sjukhuset. Det var verkligen otroligt skönt att få komma hem. Samtidigt kändes det mycket underligt när jag steg innanför dörren. Som om jag färdats i tiden. Som om jag varit långt långt borta länge. Allt var sig likt där hemma, men samtidigt kändes allt annorlunda. En mycket märklig känsla.

Nu har en ny vardag infunnit sig. En vardag som består av många promenader fram och tillbaka till sjukhuset. Jag har försökt att vara där vid varje matningstillfälle på dagtid, vilket inneburit att jag gått dit till morgonpasset 8.30 och sedan var 3:e timme fram till kvällspasset 20.30. Eftersom varje matning (inklusive promenaden dit och hem) tar ca 1-1,5 timme där beroende på om jag stannar och pumpar mjölk så har det inte blivit mycket vila. Igår hoppade jag över lunchmatningen, men då för att åka och hyra en pump så jag kan pumpa bröstmjölk under natten.
Igårkväll efter sista kvällsmatningen var jag så trött och hade riktigt ont igen, så idag sa M till mig efter morgonmatningen att han inte tyckte jag skulle gå till sjukhuset till varje matning. Detta eftersom han var lite orolig för att jag tog ut mig för mycket fysiskt. Man ska ju ta det relativt lugnt efter ett kejsarsnitt. Visserligen inte sitta still utan röra på sig, men som M sa "kanske inte gå 10 block 5 gånger dagligen med ca 1,5 timmars mellanrum. Du kommer bli en mycket bättre mamma om du itne tar ut dig helt nu, utan faktiskt vilar lite, tar hand om dig själv och återhämtar dig. Ella blir ju inte hjälpt av en mamma som kraschar, eller inte orkar fysiskt på grund av att hon inte tagit hand som sig efter sin operation." Först när han sagt detta kände jag att "nej det går ju inte!" "Hur ska jag kunna stanna hemma utan att träffa Ella och finnas där när hon behöver mig?!" Kände nästan paniken stiga upp i bröstet, och tårarna kom. Men jag insåg och inser att han ju faktiskt har rätt. Jag har varit så grymt trött, både i kroppen och huvudet sedan jag kom hem. Att gå promenaden till sjukhuset på morgonen går jättebra, men de på eftermiddagen och kvällen har jag haft ont och kroppen varit så trött att jag gått snigelfart igen. Egentligen är det ju inte så konstigt med tanke på att jag sedan kejsarsnittet för ja, snart 1 vecka sedan exakt har varit igång och på benen. De första två dagarna visserligen rätt begränsat, men sedan helgen har jag gått rätt mycket och sedan jag kom hem (4 dagar efter snittet) har jag varit igång i stort sett hela dagarna utan vila.

Så idag gjorde vi så att vi tillsammans gick till lunchmatningen men sedan tog vi båda "ledigt" ända fram till kvällsmatningen. Detta blev ett extra långt pass utanför sjukhuset. Dels för att jag skulle få vila, men även för att M var och hämtade den barnsäng som vi fått låna av en av våra vänner. Sedan fixade M iordning sängen och flyttade möbler i sovrummet så att sängen skulle få plats. Så nu är det i stort sett iordning tills Ella ska få komma hem. Det är fortfarande mycket småplock och detaljer att fixa, som att t ex rensa ur lådor i byråer och garderober så att vi kan organisera Ellas saker. Men de stora möblerna är flyttade och på plats nu, vilket känns jätteskönt.

Själv kunde jag lägga mig ett tag och faktiskt sova lite under dagen vilket var otroligt skönt! Jag inser verkligen nu att jag behöver vila också. Så imorgon ska jag nog ta ledigt från 2 pass på dagen så att jag kan få ett par timmar i sträck hemma. Men jag ska erkänna att det inte känns bra det gör det inte. Visst förstår jag att de rätt starka känslorna till viss del beror på hormoner som ruasr runt i kroppen och förstärker allt, men det hjälps inte. Jag kan känna mig otroligt ledsen och nedstämd, och känna mig som en usel mamma som inte gör allt jag kan för att vara hos Ella varje stund det går. Men jag försöker att faktiskt tänka lite logiskt också och putta undan de här känslorna. För jag inser som sagt att det i längden är bättre att jag tar det lite lugnt nu och lyssnar till min kropp. Man måste hämta kraft för att kunna ge kraft.


Vi fick iallafall väldigt goda nyheter när vi var på kvällsmatningen idag!
Ella har lagt på sig 40 gram sedan igår! Jättebra! Hon har dessutom verkligen kommit igång med "poopandet" vilket känns jättebra eftersom det visar att hennes mage verkar vara igång, och att hon faktiskt "tar upp" mjölken hon får.
Hennes bilirubinvärden har gått ner vilket gör att OM morgondagens mätningar visar på fortsatt nedgång kommer hon troligen att kunna flyttas från kuvösen tille en öppen säng! Man vill sedan se ifall hon klarar av att temperaturreglera utanför kuvösen och samtidigt gå upp i vikt. Så detta skulle isåfall bli ett första test att se om hon är redo att lämna kuvösen.

Sköterskan sa därför till oss att vi imorgon ska ta med lite kläder till Ella. Som hon kan ha på sig ifall hon får komma ut ur kuvösen. Det känns som ett jättestort steg i rätt rikktning! Så nu ikväll gick vi hem för att se vilka kläder vi skulle kunna ta med. Vi har ju inte hunnit skaffa särskilt mycket till henne och vi insåg snart att det minsta kläderna vi har är för "newborn" vilket ser gigantiskt ut när man tittar på dem och jämför med Ellas storlek. Men vi har nu iallfall tvättat upp en del s.k "onceies" som vi ska ta med imorgon.

Nu hoppas jag bara att hon verkligen kommer att få komma ut ur kuvösen. Men vi är även inställda på att det kanske inte alls blir så imorgon ifall hennes värden inte är tillräckligt bra. Man vill ju inte bli alltför besviken så det är lika bra att tänka på att det faktiskt kan bli så. Även om vi självklart hoppas.

Nu är det dags för en sista pumpning och sedan är det definitvt läggdags.

18 kommentarer:

aussiekicki sa...

Åh, käraste Saltis!
Jag förstår precis hur du känner dig! J hamnade också på neo direkt efter förlossningen och jag orkade inte hälsa på honom särskilt mycket eftersom jag själv var jättedålig och hade E hos mig. Man känner sig som världens sämsta mamma samtidigt som huvudet snurrar av utmattning.

Jag tror att du gör klokt i att försöka komma ikapp lite själv. Du är inte mer än människa och har faktiskt genomgått en ganska stor bukoperation. Men det är inte lätt, jag vet.

Vad fin hon är lilla Ella! Och kortet på dig och henne är fantastiskt fint! Det känns skönt att höra om hennes framsteg och vi hoppas att hon får komma hem snart.

Många kramar från Kicki med familj

Ps Klokt att hyra en bra pump! Det sparar massor med tid för dig som du kan ägna åt annat, exempelvis vila och sova. Sköt om er nu!!

JaCal sa...

Åh, nu sitter jag här på jobbet i Stockholm med tårar i ögonen. Har läst i kapp nu efter en helg i skärgården, långt från datorer. Vad fint du skriver och vilken "sinnesnärvaro" du har.

Du - du MÅSTE ta det lungt - du har gått igenom en stor bukoperation - om det varit något annat än kejsarsnitt hade du legat still i sängen. Man får lejonkrafter som mamma - men ibland är det tokigt - man blir _för_ stark. Det är så tufft med bebis på Neo - kan inte ens föreställa mig - men åh, vad det går framåt!!! Hoppas hon växer till sig fort så hon får komma hem fort!! Det finns "preemie" kläder att hitta i barnklädes affärer - har sett det på Babiesrus - vet inte om det finns inne i själva NYC - är nog ett tag innan hon inte försvinner i newborn storleken, lilla sötnosen.

Säger som Kicki - en BRA pump är guldvärd - helst en "hospital grade". Gud så mycket fippel det kan vara med pumpande annars.

Och du - vilka fantastiska bilder ni har tagit! Åååh, ryser när jag ser dem - och minns! Du kommer titta på dessa bilder om och om och om igen! Och bilden på dig och lilla prinsessan är så FIN!

Kram från Stockholm!

Marianne sa...

Instämmer: M och Kicki och Jacal har helt rätt! Du måste vila också, hur jobbigt det än känns att inte vara hos Ella hela tiden. Jag vet inte om jag hade orkat med de där promenaderna fram och tillbaks hela dagen i värmen, utan att ha fått magen öppnad! Finns det inget rum på sjukhuset där ni mammor kan vila er och slippa gå fram och tillbaks?

Det ser ut att gå framåt med stormsteg, jag tycker det syns att hon har växt i förhållande till kuvösen. Håller tummarna för att hennes värden håller och att hon får prova att komma ur kuvösen - och sedan att det går bra så att hon slipper hamna i den igen. Snart, snart får hon följa med er hem till sin fina säng!

Hon är så fin lilla snuttan!

Vila nu ordentligt Saltis!

Annika, Sverige sa...

Kan bara instämma med tidigare kommentarer, du måste vila för att orka... även fast jag helt förstår at du vill vara där hos din lilla söta. Men det kommer en tid efter den här, när ni får hem er underbara lilla tjej... då kommer du behöva orken.

Vilken fin säng!! Är det myggnät som är ovanför sängen??? Så fiffigt... skulle utan tvekan behöva säljas här hemma i Sverige med... vår Tildis vaknar ofta av irriterade flugor.

Jätte fina bilder!!!

Ta hand om dig nu och ge kroppen en chans att återhämta sig!

Massor av kramar

Anonym sa...

Vila, vila och vila är a och o för att bli en bra mamma och för att orka med allt, men jag förstår hur du känner dig med Ella.

Försök hitta en mellanväg som känns bra så ska du se att det ordnar sig till det bästa!

Ta hand om er och er söta lilla dotter!!!!

Kram Mrs B

Suzesan sa...

Hej. Vilket fint inlägg du skriver med sån inlevelse. Så fin bild på mor och dotter:)Och även den på lilla lilla Ella.
Jag hade nog gjort likadant som du fixat allting och gått fram och tillbaka till sjukhuset. Mammor har ständigt dåligt samvete för att inte vara bra, inte vara på plats inte hinna med osv. Vila om du kan för det kan vara bra för dig att samla kraft så du inte kollapsar. Kanske du får vila de små stunderna som du gör det. Kanske du har mycket av hormoner nu och kanske en liten chock då allt gick så fort. Det är ju inte varje dag som man fridfullt åker ute på stan och vips några timmar senare så är man nyopererad och nybliven mor. Lyssna till kroppen och dig själv så blir det bra:) Om du vilar utan att slå bort din tanke om att det inte känns bra.. så får du kanske inte tillräckligt med vila. Det är mycket hormoner för dig i omlopp nu.
Din man vet. han ser saker på annorlunda vis då han känner dig. Det är en ny kvinna han får nu med lite nytt tänk, en mor, och det kan vara annorlunda för honom. Han har rätt i det han säger.
Lite råd utifrån det jag läser i ditt inlägg. jag förstår att du vill vara hos din Ella. Det räcker ju bara att titta på henne så förstår man. Du fixar det! Hoppas nu Ella klarara vara utanför kuvösen i de stora kläderna*fniss* Jag minns hur det såg ut, när min dotter fick på sig minsta storleken hahaha så stora kläder. Då var hon ändå större än din lilla. Lycka till!
/Susanne

Dila sa...

Har inte varit inne här på ett tag, så jag blev glatt överraskad att lilltjejen kommit nu. Ett stort GRATTIS till er allihopa!!!! Vad skönt att allt gick bra och att Ella mår bra. Är själv en prematur, vägde 1800 g när jag föddes för snart 32 år sedan. Gjorde planerat kejsarsnitt när min son föddes för sex år sedan, bedövningen tog inte så mig fick de söva. Visst är det härligt med den kärlek man känner till sitt barn. Jag håller med föregående talare att du måste tänka på dig själv och låta dig vila och pusta ut. Det är jobbigt att få barn och man behöver all vila man kan få. Lycka till med er lilla tjej!!!

Kram Dila

Millan sa...

Sa, nu har jag last ikapp alla de senaste inlaggen och vilken lasning! Jag tycker inte alls att det ar konstigt att du ar trott efter en sadan vecka. Det ar ju lite av en chock att fa barn aven nar man gar 40 veckor och ar helt beredd pa att barnet kan komma nar som helst, men att forsta vad som hander nar forlossningen satter igang langt tidigare an planerat maste vara valdigt konstigt.
Skont att allt gick sa bra under forlossningen och att de hann ta henne med kejsarsnitt! Men fy vad nervost anda. Jag satt och skakade lite pa huvudet at skoterskan som var sa lugn nar du borjade fa varkar. Trots allt visste de ju att ditt vattet gatt... Men men, jatte skont att hon kom ut och allt gick bra!
Vad harligt aven att allt verkar ga sa bra nu och att gulsoten verkar bli battre for varje dag. Jag haller tummarna for att Ella far komma ur kuvoset idag!
Du skriver verkligen otroligt bra och det kanns nastan som om man var dar pa sjukhuset med dig nar allt hande! Det kommer att vara roligt for er att ha all den har texten sedan att lasa och minnas!
Stor kram!

Anonym sa...

Jag gråter som vanligt floder när jag läser här. Du skriver så fint och jag är så lycklig för att Ella verkar utvecklas så fint.

Du måste dock ta hand om dig, M verkar klok i det. Jag är helt sänkt bara med hornomomställningen, känslor och sömnbrist, du som har genomgått en operation måste ju få tid att läka dessutom! Även mentalt, det är nog inte dumt att få sitta lite i soffan och se en film en kväll heller.

Bamsekram
September

aurorabuddha sa...

Du maste tanka pa dig sjalv *forst*.

Jag maste ju saga att Ella ser ut som en *filmstjarna* dar hon ligger! :o)

Snart har ni henne hemma, ska du se!

Desiree sa...

Ella verkar vara en stark liten tjej. Jättekul att höra de underbara ´nyheterna att hon går upp i vikt och att hon mår bra och kanske får lämna kuvösen snart. Jag förstår att du vill vara hos Ella så mycket som möjligt men jag tycker att det M sa var kloka ord. Det är nog viktigt att du vilar så att du inte tar ut dig helt och med tanke på att du varit med om kejsarsnittet och allt. Jättefina bilder på söta lilla Ella.

Jess sa...

Instämmer med de andra om att du måste vila dig men visst förstår jag om du känner dig "otillräcklig" om du inte kan vara där vid varje matning.
Men som sagt, spara på krafterna för lilla Ella kommer snart att vara hemma och hålla er igång 24/7. :D

Hon är SÅ VACKER!!
En stark och tuff liten tjej. Jag antar att hon brås på mamma sin. :D

Dunderkramar på er tre!!
xoxox

veronika sa...

Du är så stark, Saltis! Jättefin bild på dig och Ella!

Men , jag håller med maken din, att du behöver vila. Tänk på dig själv nu, det behöver du efter allt du gått igenom. Jag fick problem med mitt sår efter kejsarsnittete och det var inte roligt. De övervägde tom att öppna mig igen och se varför det blödde från såret. Sedan fick jag ont i såret i mer än ett år efter med stora ärrvävnader, knölar under ärret bland annat.

Jag vill inte skrämma dig , men vet hur jobbigt och ont man kan få av ett kejsarsnitt.

Så ta det lugnt, du vet att Ella har det bra och att hon snart kommer hem till er.

Kram på er!

Petra H sa...

Vilket vackert foto på dig och Ella!! (och snygg klänning förresten ;-))
M är så klok, det är så klart svårt för dig att "överge" lilla Ella men hon är ju i goda händer och du måste ju få vila upp dig efter snittet.
Jag håller tummarna att hon får lämna kuvösen snart och att hon snabbt växer i kläderna! Hon verkar vara en stark tjej, precis som Jess skrev, som sin mamma!!
Stor kram och tänker på er.

Annika sa...

Saltis!! Du måste vila!! Du gick igenom ett k.snitt för bara en vecka sen...ta det lugnt. Din man har rätt, vad har Ella för nytta av en mamma som är uttröttad. Dessutom KAN det var farligt...Usch, vill inte vara ngn "skriva på näsan typ" men jag menar verkligen det här; ta det lugnt, kära vän!!!

Jättefin bild på dig och Ella!! Hon är så fin och söt!!

Kramar!!

Anna, Fair and True sa...

Oj, vad duktig du är! Du förtjänar verkligen en "paus" nu. Lilla Ella har ju det bra på sjukhuset och om du i alla fall kan pumpa kan ju pappa gå dit och mata. Min kompis gjorde kejsarsnitt för två veckor sedan idag och hon har bara varit ute på korta promenader, som längs från Hagalund till Solna centrum. Men hon fick själv när hon endast en vecka efter snittet var på grillfest på dotterns förskola.

Som du säger, Ella behöver dig sedan också, inte bara just nu, så se till att ta det lite lugnt även om det tar emot och du längtar efter henne!

Stor kram!

Emma sa...

”Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick?
Att fjärdarna gnistra och jorden är varm,
och himmelen utan en prick?

"Vad är det för tid, vad är det för år?
Vem är jag? Vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?

Jag lever. Jag lever. På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut."

Erik Lindorm

Hej Anna och Mats!
(fick den här dikten för två veckor sen när Mio kommit, av en vän som fått den av sin vän när hon fick sitt andra barn för 17 år sen, jag läste å lipade  )
Grattis till er underbara fina och söta dotter Ella! Nu har jag uppdaterat mig om allt som hänt genom Annas blogg och det är mycket man känner igen av de känslor som infinner sig när allt inte blev riktigt som det var tänkt… Men samtidigt är man så fruktansvärt glad och lycklig för att man har sitt barn. Man kommer sällan så nära liv och död som när man bestämmer sig för att ”skaffa” barn. Att man bara vågar! Men det är ju värt det när man väl har sitt lilla knytt i famnen. Ni har ju sett, bla genom era vänner, när allt inte alltid går som på räls vad gäller när man får barn och jag hoppas att ni kan hitta styrka och kraft i det och att ni känner att ni kan prata fritt om alla känslor som det innebär när det inte blev ”den vanliga förlossningen”.
Tänk att våra barn blev nästan helt jämgamla, det visste vi inte när vi sågs hos Nilsson å Marie i höstas. Men det spelar ju ingen roll, Ella lever och hon kommer bli (är!) världens bästa lilla tjej och ni är redan superbra föräldrar till henne, det vet jag! Ser jätte mycket fram emot att träffa er så småningom och prata om livet, barn och kanske lite om hur det är när första tiden fylls av sjukhusvistelse fastän man egentligen bara vill hem med sin lilla bebis…
Andreas, jag, Nova och Mio mår bra och jag befinner mig i en stor nyförälskelse-bubbla, där jag bara vill vara med nya mannen i mitt liv – Mio! Jag ammar och gråter och känslorna åker berg- och dalbana, (ja Anna, det är hormoooner och det är svårt att förlika sig med när man är rationella varelser som vi  ) men är samtidigt väldigt lycklig över att vi lever och är friska.
Än en gång stort grattis till världens finaste lilla Ella!!
Varma hälsningar från Emma

Lullun sa...

Vilken klok man du har! Att det är jobbigt för dig att hålla dig borta förstår jag, men nog är det det bästa ändå. Ta vara på er! :-)