fredag, juni 06, 2008

Kvällsmatning

Kvällsmatning. Lugnet har lagt sig inne på neo. Självklart piper och biper det överallt. Precis som på dagen. Men det är inte lika hektiskt. Färre personer där. Både personal och besökare. Jag har insett att just denna kvällsmatningstid är den som känns bäst just på grund av att det är mindre stress. Vi får längre tid tillsammans med vår lilla Älsklings-snorpa. Det är visserligen endast andra kvällen vi varit med och matat henne, men man börjar ändå få in något som åtminstone kan liknas vid en rutin;

- In i rummet. Heja på syrrorna. Tvätta händerna noga. Gå fram till Ella och titta på henne genom kuvösens genomskinliga väggar. Aha, idag var det lampa mot gulsoten. Där ser man. Hon ligger och sträcker på sig som värsta soldyrkaren i värmen.
- En stol tas fram till mig som jag kan sitta på när vi ska Quality Time vid bröstet. Ansvarig syrra tar ut Ella. Räcker henne till mig. Jag lägger henne mot mitt bröst. Försöker att inte sno in henne i alla slangar. Hennes lilla lilla men varmtunga huvud i min hand. Så litet att min hand liksom "omsluter" hennes nacke. Lägger henne mot mitt bröst. Försöker få henne att snutta lite. Helst suga tag, men det blir oftast mest lite snutteslick.
- Sedan byts det sida och bröst. Alltid mycket knepigare åt detta hållet eftersom vi hela tiden lyckas trassla in henne i alla sladdar. Apparaterna blinkar ilsket och ofta börjar syremätaren att larma.
- Efter ett tag blir det övergång till flaska. Nu har jag lyckats få igång mjölken med hjälp av pumpande så idag har hon faktiskt lyckats få enbart min mjölk isället för ersättning, vilket känns jättebra. Det har faktiskt gått över förväntan måste jag säga. Trodde det skulle dröja dagar innan man skulle lyckas få till någrot mer än enstaka droppar.



Flaskmatningen har både jag och M gjort. Men nu känns det mer naturligt att jag först får ha Lill-Snuttan hos mig vid bröstet, och att M sedan får sköta själva matningen. Så att vi båda får vår lilla stund med Ella. För de är värdefulla de här stunderna. För oss båda. Det är ju dessa stunder vi längtar till. Det är ju Ella vi längtar efter. Båda två. Att få hålla henne. Känna hennes lilla varma kropp. Sniffa på hennes mjuka hud. Smeka hennes lilla huvud. Följa näsans lilla böj med i fingret. Blåsa lätt på hennes öra. Se hur hon rynkar ihop pannan, kurar ihop sig lite för att sedan räta ut sig och kasnke till och med le en sekund. Lilla Snorpan. Om hon känns liten i mina händer så är det inget mot att se henne i M's famn. Hon liksom borrar in huvudet hos honom och nästan försvinner i hans stora händer.

Hon äter otroligt duktigt nu, och idag hade de t o m ökat dosen till 10 ml. Känns så fantastiskt bra. Ofta äter hon ganska snabbt när hon väl börjar suga i sig mjölken. Och man märker att hon blir nöjd efteråt. Maten mättar.
Efteråt blir det mysstund. Oftast i pappas armar, och sedan ibland även ännu en stund hos mig. Lilla stumpan. Så nöjd.
Sedan är det dags att säga Godnatt.
Tittar in på dig genom glaset igen.
Går därifrån med ett leende i hjärtat.
M's hand i min.
Värmen av din kropp ännu kvar i min famn.

7 kommentarer:

Anonym sa...

ÅÅÅ vad härligt du beskriver det...förstå att det är en total lycka....en lycka som inte går att beskriva. Och vad underbart söt lilla Ella är...önskar att man kunde pussa och sniffa på henne genom datorn,bara så att man få känna hennes mjuka hud :-)
Kramar Junilejon

Jess sa...

Hon är så fin er lilla Ella.
Jag blir så glad att läsa om hur stark hon är. Och starkare lär hon bli från dag till dag.
Vad kan stärka en mer än mammas mjölk?
Det kommer nog inte dröja länge förrens ni kan åka hem som en familj med er lilla diamant.

Varma hälsningar från ett soligt Dublin och lille Leon i bärselen (bra uppfinning).

KRAAM!

Marianne sa...

Å, det går snabbt framåt! Ingen mössa utanför kuvösen och hela tio ml! Stormsteg! Och vad skönt att du redan har mjölk till henne, jag trodde också att det skulle ta längre tid.

Så fint du beskriver allt! Det är nästan som om man själv sitter där med den lilla gullsnuttan i famnen. Sedan vaknar man till och inser att det är en dator ...

Jag är så lycklig för er skull! Stora kramar härifrån Kairo!

aurorabuddha sa...

Ja, jag grater ju floder har, vet du! Oj, sa fin hon ar! Och det verkar ju ga framat med stormfart! Tank att du redan har nog med mat. Ah, vad bra du skriver!

(Men oj, vilket vimsig kommentar.)

Lullun sa...

Så fint skrivet. Hoppas snart ni får vara tillsammans med er söta lilla tjej utan pipande maskiner och sjukhuspersonal runt omkring. Men hon tycks ju bli snabbt stark så kanske, kanske det blir snart. Kram!

Suzesan sa...

Hon är en sån söt liten kämpe lilla lilla Ella. Hon ser ju så belåten ut på bilderna. Först tyckte jag inte att hon såg så liten ut. Men åhhhhhh så liten hon är när man ser henne i pappas famn. Pappan är stolt det ser man. Hälsa och gratulera!
Vilken fin beskrivning. Snart har hon ätit ikapp sig.Bra om du kan få i henne av din mjölk så blir hon starkare. Om än så bara lite i början så är det bra.
Tack för du berättar och visar alla bilder:)
Kram
/Susanne

Anna, Fair and True sa...

Jag tyckte inte heller hon såg så liten ut men sedan såg man henne i pappas famn och då såg man ju! Söt är hon också! Fint namn också!