torsdag, juni 05, 2008

Jag tror jag börjar bli kär!

Ja, nu börjar den komma. Den där känslan man bara hört talas om, men inte riktigt kunnat förstå. Den växer till sig. Inne i hjärtat, bröstet, magen, huvudet.

Ikväll fick vi vara med och mata Ella. Hennes livs första riktiga måltid. Så otroligt mysigt!
Först fick M byta blöja han också. Sedan tog sköterskan ut Ella och gav henne till mig eftersom de ville prova att lägga henne till mitt bröst för att se om hon kunde suga. Jag producerar knappt någon mjölk än, bara ett par droppar lyckades jag pumpa ut tidigare idag. Men till en början vill de mest se ifall hon verkar vilja suga och de vill att hon ska vänja sig vid min kropp, min doft, mitt bröst.
Och visst tog hon tag. Hon har ett ganska starkt sugbehov tror jag. Inte tror jag hon fick något i sig, men det gjorde ändå inget. Detta var vår första riktigt nära stund! Hon verkade så nöjd. Så tillfreds. Att bara ligga där hos mig, nära och sutta tutte. Ibland gick små mysrysningar genom hela hennes kropp och hon log. M satt bredvid mig och det kändes verkligen som att sitta i en kokong av värme.
Frö att ändå få i sig lite mat så fick vi flaskmata henne efteråt. En middag bestående av ca 99% formula och mina utpumpade droppar mjölk... Det allra bästa var att hon verkligen åt upp allt. Ja, det var ju inte fråga om några mängder direkt, utan ungefär 5 ml. Men ändå. Sög i sig det på nolltid! Så hon verkar stark och hungrig och villig att äta. Så skönt!!
Fortsätt så lilla Snorpan! Fortsätt så!

Sedan satt M och höll henne och myste. Länge.
Återigen kändes närheten så stark. Till Ella. Till varandra.
Det var svårt att lämna henne ifrån sig, men vi var ju tvungna.

Detta känns helt klart som första steget på den här Känslostegen.
Vår första riktiga närkontakt med Ella.
Man börjar så smått kunna läsa av henne lite. Hennes ansiktsuttryck. Hennes kroppsspråk. En trevande nybörjarkänsla av att börja lära känna henne.
Längtar redan till imorgon. Ska dit vid 8-tiden för att få vara med vid matningen.
För er som känner M och hans sovvanor kan ni ju gissa vilken enorm dragningskraft vår lilla tjej redan har på honom eftersom han verkligen ville att jag skulle väcka honom tidigt så vi kan gå dit tillsammans.

Ja, sannerligen känns det som en ny era i ens liv har börjat...

16 kommentarer:

Jess sa...

Låter som att livet börjat på nytt!
Vackert skrivet Saltis.

Jag kan förstå att M inte kommer ha några problem med att ändra sina sovmornarsvanor när princessan kommit!

Massor med kramar på er!

Marianne sa...

Mmm, vad duktig hon är som äter så bra! Hoppas hon slipper kuvösen snart så ni kan ha henne hos er hela tiden, och det gör hon nog eftersom hon äter så duktigt!

När klockan är tre här vet jag att du är hos Ella och matar. Så mysigt.

Lullun sa...

Vad duktig hon är! 5 ml, det var ju också vad min son åt dag 2-3, han som föddes en vecka "efter" tiden och var jättestor & stark. Så det är ju verkligen flitigt! Och fotona i förra inlägget, ja vad ska man säga? Hon är bara SÅÅÅÅÅÅÅ söt!! Precis som hennes namn!! :-) Och M's blick känner jag igen. Holgers blick är etsad fast i mitt minne, fortfarande efter fyra år och förblir nog där.
Ha det nu bäst alla tre!! :-)

Millan sa...

Vad du skriver fint!! Och vilka jatte fina bilder pa Ella. Hon ar sa sot och liten. Som en liten docka!! Underbart beskrivet om den dar kanslan som bara vaxer sig starkare och starkare. Livet kanns valdigt stort vid sadana har tillfallen!
Vad harligt att hon verkar sa nojd och vill ata!
Det ar verkligen en speciell kansla att se sin man med forsta barnet! Stor kram

Lisa sa...

Vilken gullig Ella! Du skriver sa fint. Ella ser inte prematur ut tycker jag. Men stl 40 blir det nog i borjan. Hon kommer nog ur kuvosen valdigt snart, sa duktig som hon ar med allt.
Grattis igen till lilla familjen.

Fröken Anki sa...

Vad härligt att hon har sån aptit!

Du skriver så otroligt fint om allt detta, och det är så kul att du tar dig tid att berätta för oss. Allt det här fina hoppas jag att du sparar till henne så att hon får läsa själv en dag. Verkligen underbar läsning!
kram till er alla tre

Petra H sa...

Jättefint skrivet, vi kan riktigt känna kärleken till Ella... Skönt att hon är stark och äter mycket, hoppas att ni får hem henne mycket snart.
Stor kram!

Victoria sa...

Vad fint du skriver, sötaste Saltis, jag blir alldeles tårögd när jag läser! Din och M´s kärlek till Ella lyser igenom din text så klart och starkt att jag känner den ända hit.
Många kramar Victoria

veronika sa...

Som alla andra säger, så skriver du otroligt vackert! Det är som man blir tårögd.

Kärleken till Ella lyser verkligen igenom i din text.
Färstår att livet aldrig mer blir det samma, för nu är eran lilla tjej Ella med i erat liv. Underbart, härlig tid ni har framför er!
Njut!!!

Desiree sa...

Visst är det en ny era och en helt ny tid som börjat för er. Du skriver så bra och beskriver så fint. Vackert och rörande. Det är en underbar och stark liten go tjej ni har fått.

Kram
D.

aurorabuddha sa...

Ah, mitt inlagg forsvann.

Jag blir helt tarogd nar jag laser din beskrivning av de har stunderna...

Anne sa...

Jag blir alldeles tårögd att läsa det du skriver, kärleken och alla känslor känns så tydligt så tydligt. Era stunder tillsammans, när ni kär känna er dotter. Ni är en familj, ett nytt kapitel i ert liv har börjat. Än en gång, tack för att du kan och orkar skriva här. Kram!

koko sa...

Du har skrivit bra tidigare, men nu har du tagit det till en helt ny nivå. Vilken inlevelse och vad vackert du beskriver det!
För att inte tala om hur bedårande er dotter är. Heeelt perfekt helt enkelt! :-) Puss å Kram till hela familjen!

Annika sa...

Vilken vacker text, Saltis. Kärleken lyser igenom till lilla Ella. Vilket vackert, och passande, namn ni valt. Ella heter min brorsdotter så det namnet har en alldeles speciell plats i min hjärta...
KRAM!! NU ska jag läsa igenom ditt inlägg från födslen...Jag ligger lite efter bland bloggarna pga internetstrul.

Sporty Spice sa...

Vilken underbar kärleksförklaring. Jag säger som någon annan sa: du måste spara dessa texter och ge till Ella på hennes 18-årsdag. =)

Anna, Fair and True sa...

Jag tror nog att man inte riktigt förstår förrän man själv blir förälder men det känns ändå i hjärtat när man läser dina ord!