lördag, april 11, 2009

Fredagstema - långsamt

Gårdagens fredagstema var långsamt. Och eftersom jag är lite långsam av mig med vissa saker nuförtiden så kommer det lite sent. Det är Västmanländskan som står för aprils fredagsteman. 


Jag håller med Under ytans fina tolkning av detta tema. I inlägget skriver hon om att långsamhet inte riktigt har någon plats i dagens moderna samhälle. Att vi hela tiden vill ha något att göra. Att i flyr från långsamhet och tristess om vi bara har den minsta möjlighet. att vara sysslolös har blivit något som känns helt fel. Ja nästan omöjligt. Att ha tråkigt. Att behöva vänta. Numer är det något vi knappt gör längre. Inte på samma vis som förr. Att vänta på bussen, tåget, tunnelbanan, en kompis eller en skjuts. Det anses tråkigt. Så då är vi såklart lite effektiva med vår tid istället. Vi läser, vi surfar på våra 3G-mobiler eller spelar spel på telefonerna istället. Eller så messar vi med någon eller kanske ev ringer ett samtal. Alltid finns det något som vi kan förströ oss med för att slippa ifrån den där långtråkiga långsamheten som förr var en naturlig del av livet.

Och som "Under ytan" även skrivit i sitt inlägg så överför vi detta till våra barn. Det är få barn idag som klarar av att ha tråkigt. Som kan hantera långsamhet. Man vill underhållas. Att ha tråkigt är nästan lite sällsynt idag. Om föräldrar, syskon eller vänner inte finns till hands så finns alltid TV, dvd eller datorn.



Missförstå mig rätt nu. Jag menar naturligtvis inte att jag tycker man ska förbjuda sina barn att se på TV, film eller att använda datorn. Vi låter Lill-Skruttan se på sina favoritfilmer "Höjdarna". Hon älskar det och som förälder är det självklart skönt att ens barn ibland kan sitta och ensam roa sig en stund. Så att man hinner med andra saker. Som att laga mat, plocka undan eller bara sitta vid datorn själv en stund. Jag vet att det alltså handlar mycket om att man själv vill ha lite tid "för sig själv". Att det inte alltid handlar om vad ens barn egentligen tycker och tänker. Men det är bekvämt för en själv när man kan göra saker som måste göras utan att ens barn gråter hysteriskt eller skriker ilsket hela tiden man gör det man ska. Man vill helst att ens barn ska vara glatt och nöjt, inte argt, frustrerat eller ledset. Därför är det ju väldigt bra och skönt om man kan tillfredsställa det på ett enkelt och snabbt sätt. 

Jag tror tyvärr att baksidan med detta är att många barn idag blir mer otåliga än vad de skulle varit ifall de redan tidigt vant sig vid att det inte ständigt måste vara "action". Att det ibland kan vara stillsamt och till och med långsamt. Att lite tristess inte är så farligt. Tålamod är något jag tror blir alltmer sällsynt ju mer vi försöker att döda just långsamheten. 

Detta gäller såklart inte alls bara våra barn eller oss själva utan hela samhället idag. Allt handlar mer och mer om ökad effektivitet, produktivitet. Man ska ha unnit med alltmer tidigare i livet. Plötsligt får 20-åringar 20-årskriser. Funderar över varför de inte hunnit med både en jordenruntresa, en bra utbildning och en påbörjat raketkarriär vid fyllda 21. När långsamheten minskar i samhället så ökar stressen. Det är iallafall vad jag tror. Tyvärr.

Jag tycker själv inte alls om att ha långtråkigt. Jag hatar att vänta på bussen eller att pendla utan att ha en bra bok att läsa. Jag blir ofta irriterad på folk som inte håller mitt tempo när jag är ute och går. Och det kan jag säga att de flesta inte gör eftersom jag går väldigt snabbt.
När jag är ensam hemma, vilket inte är så ofta nuförtiden sedan Lill-Skruttan kom, så är det yttterst sällan jag bara sitter ner och tänker. Funderar. Över livet, vardagen, världen eller vad det nu kan vara. Nej, jag ser på TV, läser eller surfar. Sådan är min "långsamhet", men det är ju egentligen inte långsamhet utan snarare "utfyllnad för att slippa långsamhet". Riktig långsamhet är något jag kan sakna i mitt liv just nu. Jag är dålig på att ta mig tid till sådan långsamhet nu. Tyvärr. Den där när man kanske tar sig till något riktigt lugnt ställe och bara är. Låter tankarna vandra helt fritt. Kanske tömmer huvudet helt till och med. Om man lyckas med det. Men just nu känner jag inte att jag har tid för detta. Eller rättare sagt jag tar mig inte tid för detta. Det är så många andra saker som kommer före på min priolista. Tyvärr. Att ha tid för eftertanke har plötsligt blivit en lyx. 
Men jag hoppas att jag så småningom kommer att få tid att återupptäcka långsamheten igen. För jag tror att jag behöver den. Långsamheten. Om inte annat så som motvikt mot allt virrande och farande. Jag tror egentligen att alla bevhöver lite långsamhet ibland. Lite tristess. Lite leda och långtråkighet. Så nu önskar jag er alla en riktigt långtråkig fortsättning på påskhelgen...!


10 kommentarer:

Sara sa...

Haller med att man alltid "maste" vara sa effektive nar man vantar pa bussen, jag textar alltid eller ringer nagon, da kanns det bra och sa slipper bara sta och stirra. Men, ska nog prova att bara sta och just titta pa igenting, ta nagra djupa andetag och bara slappna av, tillata och acceptera att tiden kan fa lov att ga lite langsammare ibland.
Hoppas ni har en harlig varig Pask i NY!
Sara

Emmama sa...

Roligt att du tog upp det positiva med långsamheten, lugnet! Visst har det försvunnit. Jag tror inte att jag nånsin ligger på soffan och bara funderar och det är ju sorgligt egentligen. Vad är det man stressar runt och gör och anser vara viktigare än att reflektera? Ska ändra på det!
Kram och trevlig helg!

Anna, Fair and True sa...

Bra inlägg! Du har så rätt. Jag har dock en sådan där helg när jag verkar låter det gå långsamt. Jag har bara suttit ute på verandan här hos mina föräldrar och läst i solen. Sedan var vi en liten sväng till trädgårdshandlaren som också har en liten antikaffär. Sedan har jag ju iofs inte kunnat hålla mig borta från datorn men jag kan intyga att den går långsamt här hemma hos föräldrarna :)

Tänkte på det där med barn. Min kompis dotter som nu är 9 år bröt höftbenet när hon precis fyllt 4 år och fick ligga med en ställning (skruvar) i benet i 7 veckor. Min kompis höll på att bli galen av leda men lilltjejen klarade det galant. Hon kunde liksom ligga och leka med sina pekfingrar och fantisera ihop någon historia. Men så har hon alltid varit ganska bra på att leka själv.

Önskar dig en fortsatt trevlig helg och hoppas du mår bättre!

Anna, Fair and True sa...

Gillar nya looken förresten!

Taina sa...

Skrattar lite för mig själv. Jag har en liten stund över nu och vad jag gör? Jag sitter och kikar runt på bloggar!!!! Skulle ju kunna ha det lite långsamt istället.
Höll på med Body Balance i Sverige och DET var långsamt. Och skönt.
Ha en fin och lååååååångsam påsk ;)
Kram

Saltistjejen sa...

Sara,
ja jag är likadan. Jag ör helst något när jag väntar annars känns tiden så långsam som sagt. Men ibland kan det vara skönt att kanske låta tiden gå lite långsamt tror jag.
Kram!


Emmama,
exakt, just tid att reflektera saknar jag. Framförallt för att jag iten tar mgi den tiden.
kramar!


Anna Fair and True,
skönt att du fått lite lugn och ro under påskhelgen! Och det där med barn är säkert olika också, men jag tror rent generellt att de flesta barn idag är vana att bli mer eller mindre underhållna så de har kanske inte så stort tålamod?
Kramar!


Taina,
haha nej jag är ju likadan. Sitter gärna framför datorn om jag får lite ledig tid. :-)
Stor kram!!

underytanjag sa...

Bra skrivet, som vanligt. Vackra bilder dessutom! Kram!

Saltistjejen sa...

Under ytan,
tack! Jag fick ju en hel del inspiration från ditt inägg. Hoppas det ar okej med dig att jag spånade vidare på det.
Kram!

Jemayá sa...

Fint med lite mer djupsinniga tankar. Ja gundrar om någon klarar av att vara "långsam" med småbarn...? Kanske i såfall att man gör "långsamma" saker, tar sig tid att promenera och titta på blommor och fåglar, jag kan tycka att det känns lite "långsamt" (i betydelsen tråkigt) att sitta bredvid sandlådan....Sen har man ju hört att ensamhet/långsamhet kan vara grogrunden för kreativitet, speciellt för barn. Men du ahr helt rätt i att på något vis snurrar allt för snabbt för alltför många, men var och en måste ju försöka ta tag i sitt eget liv och strunta i krav och "måsten" som kommer utifrån. Här på landet är det lättare, men också här märks att folk inte mera har tid för varandra som förr. Kram!

Saltistjejen sa...

Jemayá,
nä det är nog lite svårt att hitta den långsamma tiden när man har småbarn. Det finns liksom inte riktigt tillräckligt många timmar på dygnet för att hinna vara så långsam?
Jagm tror också att viss ensamhet/långsamhet kan hjälpa kreativiteten.
kram!