Fredagstema - långsamt

Gårdagens fredagstema var långsamt. Och eftersom jag är lite långsam av mig med vissa saker nuförtiden så kommer det lite sent. Det är Västmanländskan som står för aprils fredagsteman. 

Jag håller med Under ytans fina tolkning av detta tema. I inlägget skriver hon om att långsamhet inte riktigt har någon plats i dagens moderna samhälle. Att vi hela tiden vill ha något att göra. Att i flyr från långsamhet och tristess om vi bara har den minsta möjlighet. att vara sysslolös har blivit något som känns helt fel. Ja nästan omöjligt. Att ha tråkigt. Att behöva vänta. Numer är det något vi knappt gör längre. Inte på samma vis som förr. Att vänta på bussen, tåget, tunnelbanan, en kompis eller en skjuts. Det anses tråkigt. Så då är vi såklart lite effektiva med vår tid istället. Vi läser, vi surfar på våra 3G-mobiler eller spelar spel på telefonerna istället. Eller så messar vi med någon eller kanske ev ringer ett samtal. Alltid finns det något som vi kan förströ oss med för att slippa ifrån den där långtråkiga långsamheten som förr var en naturlig del av livet.

Och som "Under ytan" även skrivit i sitt inlägg så överför vi detta till våra barn. Det är få barn idag som klarar av att ha tråkigt. Som kan hantera långsamhet. Man vill underhållas. Att ha tråkigt är nästan lite sällsynt idag. Om föräldrar, syskon eller vänner inte finns till hands så finns alltid TV, dvd eller datorn.

Missförstå mig rätt nu. Jag menar naturligtvis inte att jag tycker man ska förbjuda sina barn att se på TV, film eller att använda datorn. Vi låter Lill-Skruttan se på sina favoritfilmer "Höjdarna". Hon älskar det och som förälder är det självklart skönt att ens barn ibland kan sitta och ensam roa sig en stund. Så att man hinner med andra saker. Som att laga mat, plocka undan eller bara sitta vid datorn själv en stund. Jag vet att det alltså handlar mycket om att man själv vill ha lite tid "för sig själv". Att det inte alltid handlar om vad ens barn egentligen tycker och tänker. Men det är bekvämt för en själv när man kan göra saker som måste göras utan att ens barn gråter hysteriskt eller skriker ilsket hela tiden man gör det man ska. Man vill helst att ens barn ska vara glatt och nöjt, inte argt, frustrerat eller ledset. Därför är det ju väldigt bra och skönt om man kan tillfredsställa det på ett enkelt och snabbt sätt. 

Jag tror tyvärr att baksidan med detta är att många barn idag blir mer otåliga än vad de skulle varit ifall de redan tidigt vant sig vid att det inte ständigt måste vara "action". Att det ibland kan vara stillsamt och till och med långsamt. Att lite tristess inte är så farligt. Tålamod är något jag tror blir alltmer sällsynt ju mer vi försöker att döda just långsamheten. 

Detta gäller såklart inte alls bara våra barn eller oss själva utan hela samhället idag. Allt handlar mer och mer om ökad effektivitet, produktivitet. Man ska ha unnit med alltmer tidigare i livet. Plötsligt får 20-åringar 20-årskriser. Funderar över varför de inte hunnit med både en jordenruntresa, en bra utbildning och en påbörjat raketkarriär vid fyllda 21. När långsamheten minskar i samhället så ökar stressen. Det är iallafall vad jag tror. Tyvärr.

Jag tycker själv inte alls om att ha långtråkigt. Jag hatar att vänta på bussen eller att pendla utan att ha en bra bok att läsa. Jag blir ofta irriterad på folk som inte håller mitt tempo när jag är ute och går. Och det kan jag säga att de flesta inte gör eftersom jag går väldigt snabbt.

När jag är ensam hemma, vilket inte är så ofta nuförtiden sedan Lill-Skruttan kom, så är det yttterst sällan jag bara sitter ner och tänker. Funderar. Över livet, vardagen, världen eller vad det nu kan vara. Nej, jag ser på TV, läser eller surfar. Sådan är min "långsamhet", men det är ju egentligen inte långsamhet utan snarare "utfyllnad för att slippa långsamhet". Riktig långsamhet är något jag kan sakna i mitt liv just nu. Jag är dålig på att ta mig tid till sådan långsamhet nu. Tyvärr. Den där när man kanske tar sig till något riktigt lugnt ställe och bara är. Låter tankarna vandra helt fritt. Kanske tömmer huvudet helt till och med. Om man lyckas med det. Men just nu känner jag inte att jag har tid för detta. Eller rättare sagt jag tar mig inte tid för detta. Det är så många andra saker som kommer före på min priolista. Tyvärr. Att ha tid för eftertanke har plötsligt blivit en lyx. 

Men jag hoppas att jag så småningom kommer att få tid att återupptäcka långsamheten igen. För jag tror att jag behöver den. Långsamheten. Om inte annat så som motvikt mot allt virrande och farande. Jag tror egentligen att alla bevhöver lite långsamhet ibland. Lite tristess. Lite leda och långtråkighet. Så nu önskar jag er alla en riktigt långtråkig fortsättning på påskhelgen...!