måndag, december 28, 2009

By by Skåne

Idag var det sista dagen i Skåne.
Det blev en ganska full dag då vi planerat en tur till norra delen av Skåne för att hälsa på lite folk där. M, Svägerskan, Lill-Skruttan och jag åkte iväg på förmiddagen. Jag och Lill-Skruttan blev först avsläppta för en träff med några tjejer jag känner. Det blev en jättemysig fikastund och Lill-Skruttan roade sig glatt med att leka med lille M samt äta bulle. TACK tjejer för en att ni tog er tid att träffas!

Fika med vänner




Efter fikat hämtades vi upp igen och åkte nu mot Stugan. Där var det ny fika hos Limes matte och hennes mysiga familj. Även Moster M hade kommit dit och hon bjöd på en riktig överraskning i form av Dam B! Jätteroligt att få träffa dem båda igen. Dam B hade vi inte sett sedan Moster M och hon var och hälsade på oss i New York i höstas. Av Moster fick jag även min finfina julklapp, nämligen "uppdateringen" av mitt fina familjehalsband. Nu har även Tazo sitt namn med. Tack Moster M! Det var ett riktigt mysigt och roligt besök, som alltid när man kommer hem till Limes matte och hennes härliga familj. Lill-Skruttan pussades gång på gång av hunden Maja vilket hon turligt nog inte tyckte var läskigt utan mest spännande och roligt. Hon var även överförtjust i att få klappa och leka med katterna också. Jag tror hon saknar Lipton och Tazo.

Besök hos Limes matte och hennes härliga familj















Fler bilder från besöket kan beskådas här på Svägerskans blogg.

Kvällen har sedan tillbringats hemma hos Svärmor G tillsammans med Svägerskan och Loff. En otroligt god middag avnjöts och sedan packades inför tågresan imorgon. Svägerskan och Loff gosade, busade och umgicks med Lill-Skruttan n i det sista. Själv kände jag att mina tankar började vandra till morgondagens resa så smått. Det blir till att gå upp med tuppen. 07.28 går tåget från Lunds central. I ottan alltså. Men det ska väl gå bra hoppas jag. SMHI har pratat om snöfall men jag hoppas att tåget ska gå i tid och att det kommer fram som det ska utan förseningar. Väl framme kommer mamma att möta oss.

Som alltid känns det sorgligt att ta avsked. Särskilt när man inte har någon aning om när man kommer ses nästa gång. Blir det om ett år eller kan det bli tidigare? Senare? Hur länge kommer det att dröja egentligen? Usch, jag gillar inte sådant. Det enda positiva med att känna så är väl att det visar att man haft det bra tillsamans under den tid man setts. Och det har det verkligen varit. Denna gång känner jag återigen att det känns sorgligt att bo så långt bort. Att inte kunna ha en mer spontan och "naturlig" kontakt. Under denna veckan har Lill-Skruttan hunnit utveckla en jättefin kontakt med både Farmor G samt Svägerskan och hennes Loff. Det värmer otroligt i hjärtat att se. Men det känns självklart väldigt tråkigt att då behöva ta avsked utan att man vet när de kommer att kunna träffas nästa gång. Jag försöker trösta mig med vetskapen om att Lill-Skruttan verkligen "bondat" med Skånefamiljen. Och den vetskapen värmer.

10 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Jag känner igen det där med den spontana kontakten! Det kommer jag att sakna när vi flyttar tillbaka igen. Barnen som kommer att ha morfar, mormor och släktingar så himla långt bort...samtidigt är det ju spännande, man har en annorlunda historia att berätta och ett annorlunda liv. Det kommer jag att sakna mest när vi flyttar.

Vår dotter har samma tunika som Lill-Skruttan har på bilderna förresten :) Den är himla söt!

Jag är glad att ni har det trevligt i Sverige och att ni njuter! Kram så länge

Syster i söder sa...

Tur att Ella fick boken om Skånefamiljen då! =) Jag håller med om att det känns sorgligt. Man har alltid en klump i magen när man lämnar. vad hade vi gjort utan Skype???!!

Marianne sa...

Vilken härlig jul ni har haft! Underbara bilder och roligt att få se Olgakatt. Så fin hon är lilla Gull-Ella som tycker det är roligare att ge julklappar än att få.

Hoppas nu att ni får det lika bra i Stockholmstrakten!

Stora kramar och GOD Fortsättning!

Anna, Fair and True sa...

Kul att läsa mer om er Skånevistelse! Förstår att det är jobbigt att behöva säga hej då men som tur har ni ju Skype och på ett sätt kanske ni pratar mer om er familj hemma i Sverige än vad ni annars skulle göra. Så Ella får ändå lära känna dem.

Hur länge är du i Sthlm?!

Suddrik sa...

Ja, er tycks det ju inte gå någon nöd på! Trevligt att ni har det bra! Har ni fått se någon snö än då? Det ska visst finnas en del i kyliga Uppland :)

Ebba Christina sa...

vilka härliga bilder och så trevligt att få höra om er bloggträff....Ett riktigt gott slut önskar jag dig...

Livet enligt Jenny sa...

Vad härligt ni verkar ha haft det! Klart det känns vemodigt att lämna alla Men tiden går snabbt och snart är det dags för att träffas igen.
Ha en härlig nyår!
kramen

Suzesan sa...

GottNyttÅr Saltis.

Jag önskar dig och din familj ett underbart 2010.

Tack för ett härligt bloggår.

Nyårskram
/Susanne

KARLAVAGNEN sa...

Härligt att ni kommit fram! Vilket späckat schema ni verkar ha! Gott Nytt År!

Annika sa...

Och jag är tillbaks i DC igen...
OCH ni är nog i Sthlm och njuter av den perfekta vintern som råder där!!!
Låter som en fin-fin jul i skåneland!
Kramar och god fortsättning till er alla!!!