tisdag, augusti 17, 2010

Diverse djur och annat i staden

En hel del saker har hänt sedan jag bloggade sist. Dagarna är ganska fyllda med olika aktiviteter. Här kommer lite om vad vi gjorde just efter att vi kommit tillbaks till staden igen.

När vi kom hem från våra dagar i skärgården var det lördagkväll och Lill-Skruttan var jättetrött. Så det blev middag nästan direkt och sedan somnade hon. Vi andra satt uppe betydligt längre - vi njöt nämligen av ett paket färska kräftor som mamma hade köpt. Otroligt gott!


Dagen därpå söndag, var det mulet och regnet hängde i luften. Vi beslöt oss för att ta en sväng till Torekällberget för att gå runt där och titta på djuren. Vi var där med Lill-Skruttan i mars förra året men då var hon för liten för att vara riktigt intresserad av djuren. Denna gången var det dock helt annorlunda.

Först kollades fåren in.


Sedan tittade vi in i lite olika hus. Ett av dem var ett "stall" där det fanns djur i trä som Lill-Skruttan gillade. Bland annat red hon och ryktade hästen. Även golvet sopades noggrant men med annan borste. Utanför ägnade hon sig lite åt hästskokastning.


Hon är även väldigt fascinerad och intresserad av olika fordon som till exempel traktorer. Jag tror hon fått detta intresse från sin kompis R som älskar olika fordon.


Här hittades en stolpe som hon genast ville glida nerför "slide down the pole" precis som de stänger som finns på brandstationer.


På ett ställe fanns det två konstgjorda gäss utställda. När vi såg dem var vi alla lite oroliga för att hon skulle bli jätterädd för dem efter incidenten med gåsen nere i Skåne förra veckan. Men det visade sig att hon tyckte att just gässen var bland det roligaste på hela besöket. Hon klättrade upp och ner på dem och red på dem hur länge som helst. Kanske jättebra terapi...?!


Förutom de konstgjorda gässen kollades även några verkliga exemplar in i dammen.


Torekällberget är även ett museum där man bevarat och visar äldre bebyggelse från staden. Det gör att det är mysigt att promenera runt här bland trähusen från de olika tidsepokerna. I vissa av de finns även affärer som "hemslöjd", bageri och lite andra småbutiker.


På eftermiddagen blev det en tur till dagiset som ligger alldeles intill. Rena drömmen för Lill-Skruttan. Här är hon i en av klätterställningarna där hon styr sin "helikopter". Hon är väldigt intressera av Alfons Åberg just nu och här lekte hon att hon flög helikopter "som Alfos".


Ett litet hus skulle också undersökas. Överst till vänster kan man se att hon hittade ett par lösa brädor. De skulle givetvis tas med ner och sedan användas till att "bygga helikopter med som Alfos" (från boken Ajabaja Alfons Åberg). Hon sprang sedan fem steg bort för att sedan återvända. Detta för att "hämta sågen". Just den leken har hon gjort mycket. Hon ska ofta springa och hämta sågen...


Under huset fanns ett litet bord och en bänk. Då lagades det mat. Här bjuds O på mat.


Slutligen gungades det så det stod härliga till.


Lill-Skruttan är som sagt just nu väldigt intresserad av Alfons samt Spöket Laban och hans lillasyster Labolina. Vi läser Alfons. Många gånger per dag. Hon ser även på den Spöket Labanfilm som vi har med oss. Sedan leker hon saker ur både Alfons samt ur Spöket Laban. Mycket pågår just nu i hennes huvud. De här dagarna i Sverige har givetvis spätt på otroligt mycket nya saker att processa. Nya platser, upplevelser och personer. Jag tycker att jag märker att hon under den här tiden blivit väldigt rädd för olika saker. Hon är rädd för myggor, flugor, myror, spindlar, hundar, fåglar, mörker och i vissa fall även folk. Mycket av det hon säger visar att hon tänker på just saker som skrämmer henne. Hon pratar nu ofta om monster, farliga lejon (kommer nog från Alfons), stora spindlar och dumma fåglar (vilket är gåsen igen....). Hon vill hela tiden försäkra sig om att de här farliga sakerna inte kan "komma hit och hälsa på hos mommo" och att de inte heller "kan bitas". Just dessa fraser upprepas ofta ofta ofta.

Härom natten hade hon dessutom en mardröm som måste varit hemsk. Jag sprang in i sovrummet när jag hörde henne gråta och möttes då av en liten alldeles genomsvettig Lill-Skrutta som stod i ett hörn av rummet och gallskrek. Helt panikslagen. Halvt i sömnen. Hon upprepade hela tiden "Bort bort, ta bort, måste ta bort...!" och viftade frenetiskt med ena armen mot ena änden av rummet. Jag tyckte själv det kändes obehagligt för hon var inte kontaktbar på ett bra tag. Hon bara grät och upprepade "bort bort bort". Till slut lyckades jag få henne att svara på VAD det var som vi måste ta bort. Jag frågade om det var "den dumma gåsen". Eller "myggan". Eller något monster. Men hon skakade bara på huvudet och snyftade. Det visade sig efter en massa frågor vara en stor stor spindel. Men det fanns ingen spindel så hon måste drömt något otäckt om en stor spindel. Vi satt uppe länge. Jag kunde till slut lugna henne med att säga att den stora spindeln inte kunde krypa upp i min säng. Min mamma gick även efter en liten nattlampa som jag själv haft när jag växte upp. Den lyser sedan dess i rummet om natten. Ett varmt orangefärgat sken. För att jaga iväg mörkret. Och Lill-Skruttan sover nu i min säng tillsammans med mig.

Hon sover dessutom nu med både "Labolina" samt sin "Blankie". De sakerna kramar hon hårt när hon ska somna. Detta är helt nytt eftersom hon tidigare aldrig brytt sig om någon form av gosedjur eller snuttefilt när hon ska sova. Jag vet inte ifall det är allt nytt och de nya miljöerna som skapat den här rädslan och känslan av otrygghet men jag gissar att det är det. Tillsammans med en ökad fantasi och hela känslan av att världen växer och man kanske inser att det finns alldeles för mycket okänt som man inte alls kan kontrollera. Jag hoppas att hennes rädsla ska minska när vi kommer tillbaka hem igen och hon åter kommer in i sin vanliga rutin. Just sådana här saker kan jag ibland tycka är lite jobbigt att veta hur man ska hantera det som förälder? Jag försöker att prata om det med henne när hon själv pratar om allt som skrämmer henne. Samtidigt vill jag inte öka hennes rädsla genom att "förstora upp" det hela heller. En balansgång. Som så mycket annat.




9 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Ja, usch, stackars E! Jag tror nog att det är en hel del som hon går igenom just nu i den åldern där saker och ting verkar lite läskigare. Hon är ensam med dig i ett främmande land. Pappa kom och åkte och människorna vet hon ju vilka de är, men de har inte träffats på så länge...det är svårt för en liten :) Jag hoppas att det blir bättre snart! Det är inte roligt med mardrömmar och sånt tråkigt,,,kramar!

bettankax sa...

När jag läser och hör hur dina tankar och funderingar går kring lilla Ellas utveckling, så tänker jag så här, "den lill-Skruttan har det bra hon"!:) En mamma o pappa som är lyhörda och läser av sin lilla snäcka. Du beskriver så precis olika utvecklingsfaser och även det svåra i att balansera, "å ena sidan/å andra sidan". Inte förstora upp och inte negligera. Man kan aldrig veta och vi föräldrar ifrågasätter oftast oss själva så mycket(ok inte alla), om vi gör rätt eller fel. "Good enough", är inte så dumt att tänka på ibland. Du känner ju allra bäst din lilla fina tös och i mina öron tycker jag du gör och tänker det bästa för henne.
Ha det fortsatt bra bland gungor, Alfons och små spöken.
KRAMAR

Anna, Fair and True sa...

Kul att se bilder från Torekällberget och att er lillskrutta hade så kul där! Jobbigt med rädslorna dock men är det inte väldigt normalt i den här åldern? Det är då de inte riktigt förstår skillnad mellan verkligen och fantasi ännu men samtidigt funderar så mycket. Så även om det är jobbigt kan ni nog känna er lugna i det, att det är en normal fas. Sedan har du säkert rätt i att det kan bli lite extra eller tidigare för Ella just för att ni är på nya platser och upplever mycket nytt. Har inga råd att ge om hur man hanterar detta men det finns säkert andra som vet och säkert böcker som kan ge er tips! Håller med Bettankax att ni verkar så bra på att läsa av er dotter!

Kram!

olgakatt sa...

Det är mycket som ska in i Ellas "efa-bank" (erfarenhetsförrådet) och under en sån här resa blir det nog kö!
Pass på om ett halvår eller så när det plötsligt kommer grejer hon inte sagt ett barr om tidigare men som kommer från sommaren i Sverige. När det hunnit fram till "luckan". Då gäller det att ni gamlingar hänger med, haha.

SweFlo sa...

Vilka härliga bilder! När Sarah var ungefär i samma ålder blev hon plötsligt rädd för en massa saker, hon var inte lika öppen mot främlingar längre osv. Hennes doktor sa bara att det var naturligt, att de i den här åldern har börjat utveckla ett helt annat medvetande om sig själva och världen omkring dem. Och som du sa, säkerligen en mer livlig fantasi! Hoppas att hon får sova gott om nätterna, jag skaffade nattlampa med, det verkade hjälpa lite i alla fall.

Taina sa...

Alla mina tre barn har också varit Alfons frälsta och jag har jvar böckerna från det Albert var liten som vi läser för Liisa nu. De bästa böckerna om du frågar mig.

Tråkigt det här med Lill-Skruttan. Det är säkert allt som händer just nu, dels hennes egna utveckling samt allt det "nya" på er semester och borta från vardagsrutinerna. Jag hittade den här texten om det nu är till någon hjälp:

"Det händer mycket i en tvåårings hjärna. En riktig explosion i utveckling. Plötsligt kan man förstå mycket mer än tidigare och se saker och samband som man inte tidigare sett och förstått. Om man då är en fantasifull och kreativ liten tvååring, blir världen ofta skrämmande. Om man dessutom flyttat och slutat på dagis, och inte känner igen sig i vardagen, så kan världen kännas ännu mer skrämmande under en period. Då kan man se läskiga saker som ormar och gropar, och drömma om lejon och tigrar på nätterna.
Att gå igenom en sådan här fas i sin utveckling är inte farligt, tvärtom. Det är oerhört utvecklande men samtidigt jobbigt för både barn och föräldrar.
Så måste livet få vara i perioder. Och det är klart att ni, precis som Alfons Åbergs pappa, ska leta efter lejon i garderoben och ormar i gropar och konstatera att de oftast inte finns där man tror.
Det är inte ni som har gjort honom rädd. Det är han, som med hjälp av sin fantasi går vidare i sin utveckling, och lär sig om livet. Både det som är hemskt och skrämmande, men också om det som är härligt och fantastiskt i en tvåårings liv"

Kramar till er båda!

Desiree sa...

Torekällberget verkar vara ett toppenställe för både stora och små. Mycket att titta på där. jag är glad att E fullt har kommit över det där med de elaka agressiva gässen. Kanske var det ännu mer traumatiskt för dig som faktiskt blev biten. Det där med olika rädslor än nog en period som alla går igenom. Jag minns att jag också var rädd för en hel del då jag var liten. Jag hade nattlampa och många gosedjur i sängen för att känna mig trygg. Sådant hjälper faktiskt en hel del.
Vad gott med svenska kräftor. Mums! Du får ha det riktigt bra här nu och fortsätta njuta. Tack för alla fina bilder du delar med dig av.
Kram!

Saltistjejen sa...

Trillingnöten,
ja det är ju så att de här senaste två veckorna varit väldigt innehållsrika samt även annorlunda för Lill-Skruttan. Jag tror att det ja påverka mycket. Men jag hoppas att det i slutänden ska vara ngt positivt även om hon haft en del mardrömmar.
Kram!!


bettankax,
TACK vännen för dina fina ord! Jag blir jätteglad! :-)
SKönt även att höra att sådana här faser är normala och ngtde flesta barn går igenom.
Kram!


Anna Fair and True,
ja jag tror verkligen det är en fas som är beror mycket på hennes lder och utveckling. Kanske triggas det mer nu när hon är i främmande miljö och får uppleva så mycket nytt hela tiden.
Tack också för att du tycker vi verkar vara bra på att läsa henne. Sådant känns alltid bra att höra när man själv ibland känner sig osäker på hur man ska hantera saker och ting.
kram!


olgakatt,
hahaha ja vi fårväl se då till jul hur det blir.... ;-)
Kram!!!


SweFlo,
ja det är alltid skönt att höra att andra haft samma erfarenheter. Och detta med nattlampa är ngt vi kasnke bör fundera på även hemma när vi kommer tillbaka.
Kram!


Taina,
vännen TACKTACKTACK för ditt engagemang och för att du letade fram den där texten! Kändes otroligt skönt att läsa den!!!!!! :-)
KRAM!


Desiree,
ja det är ett jättebra ställe för barn men även vuxna. Jag hade också nattlampa när jag var liten. Samma som min mamma nu plockade fram till Lill-Skruttan faktiskt.
Kram!

Marianne sa...

Saltis, jag är absolut ingen expert på såna här saker, men jag googlade. Och hittade någonting som tydligen inte alls är så ovanligt. Nattskräck. Det kanske är det? Kolla den här google-länken, så hittar du ett flertal ställen som skriver om det: http://www.google.com/search?hl=sv&rlz=1G1GGLQ_SVEG318&q=nattskräck+barn&aq=1&aqi=g10&aql=&oq=nattskräck&gs_rfai=

I så fall tydligen ingenting ovanligt och ingenting farligt eller abnormt. Men jobbigt, så klart.

KRAM!