Igår när vi varit hemma en stund Lill-Skruttan och jag berättade M att
Lipton hade fått problem med kisseriet. Han sprang på lådan stup i ett och hade även kissat på mattan som ligger framför lådan, samt i badkaret. På så vis hade M även sett att det handlade om väldigt lite kiss. Någon liten droppe. Vi gissade båda på att det kunde handla om urinvägsinfektion eller liknande och M skulle ringa veterinären idag. M lyckades dock skrämma upp mig en del när han senare på natten (jag vaknade till när han kom och skulle lägga sig) berättade att han googlat det hela och att han då läst att vissa katter som får dessa symptom lider av något mycket allvarligare och att det kan handla om timmar man har på sig att ta katten till veterinären. Ingen av oss trodde att det var så allvarligt ändå, eftersom Lipton annars inte visade några tecken på sjukdom. Han åt bra och verkade inte trött utan hade varit som vanligt under dagen enligt M. Men orosfröet var såklart redan sått och jag hade sedan en mardröm under natten där jag drömde att vi hittade Lipton nästan livlös här hemma. Hemskt! Minns särskilt att jag i panik undrade hur man ska kunna ge konstgjord andning till en katt. Som tur var så var det bara en dröm och i morse när jag vaknade var Lipton som vanligt.
Men i morse ringde M till vår veterinär och fick en tid redan på eftermiddagen. Till vår stora lycka verkade det inte vara något allvarligt. Även veterinären trodde på urinvägsinfektion. Åtgärd blev en kortisonspruta och utskriven antibiotika. Fast veterinären trodde att problemet eventuellt uppstått på grund av fel diet. Så på den nya menylistan står nu helt annan våt mat och inget torrfoder alls. Vi får se hur det går med den nya maten. Kortisonsprutan verkar iallafall ha börjat göra nytta. Jag såg just en ny kissfläck på mattan som ligger framför kattlådan, men denna gång var fläcken betydligt större än den M sett häromdagen.
Nu hoppas jag att han snart ska vara helt återställd. Vår älskade lilla kisse. Med kissproblem.
Är det förresten någon medicinkunnig person där ute som skulle kunna tala om hur just jortison kan hjälpa mot urinvägsinfektion? Själv tror jag att just steroider av olika slag verkar vara någon form av mirakelmedicin som hjälper mot det mesta. Oavsett sjukdom eller symptom verkar just kortison användas flitigt. Allvarliga allergiska besvär, smärta och nu kattkissproblem....
Inlägg
25 kommentarer:
Usch vad jobbigt, Lipton är ju en familjemedlem för er så klart man vill att även de fyrbenta ska vara i fin form och på topp. Hoppas han snart är återställd. Det där med kost och katter, min känsla här är att de amerikanska katterna äter mycket mer torrfoder än våt föda. De gånger jag varit kattvakt har jag bara fått i uppdrag att ge torrfoder, även om det handlat om flera veckor. Kan inte påminna mig om att jag skulle sett just de här katterna få "våt" föda. Där hemma så får alla katter jag känner i alla fall en blandning av torrfoder och våt mat. Men, men jag är verkligen ingen kattexpert.
Hoppas som sagt er lilla parvel blir frisk snabbt! KRAM
Stackars lilla Lipton! Jag hoppas det går över snart, verkligen...inte lätt å va katt och inte kunna tala om att man känner obehag!! Kram
Cortison hjälper INTE mot infektion, däremot dämpar det inflammation och därmed smärta. Antibiotikan ska kirra problemet.
Det finns nåt som kallas FUS, felint urologiskt syndrom, särskilt hos kastrerade hanar. Dom kan få kristallbildning i blåsan som kan bli segt och stoppa i urinröret - det är då det kan bli bråttom om det är helt stopp. Det kan bildas riktiga urinstenar också som irriterar blåsväggen. Bägge tingen bäddar för infektion, förstås.
Veterinärer är väldigt förtjusta i cortison, jag tror djuret blir påtagligt piggare genast och det gillar ägaren, men jag vet inte om det är så lyckat egentligen.
Hoppas att Liptons bekymmer är helt tillfälliga. Olga har haft urinvägsinfektion ett par gånger men det är längesedan nu, peppar, peppar.
Inboxa Snaily, vettja!!!
Stackars Lipton :-(
välkomna hem igen, ni verkar ha haft det skönt i Sverige!!!
Kramar
Anne,
ja jag vet att katter ibland kan få lite för lite vätska om de enbart får torrfoder. Vi har alltid gett både och men under sommaren har de inte varit lika intresserade av det våta konstigt nog. Kanske har detta tillsammans med värmen gjort att de fått lite för lite vätska i sig? Och därmed bäddat för detta med urinvägsinfektionen? Nu har vi fått annan mat som tydligen ska vara bra för just detta men jag tror inte Lipton gillar den så mycket. Tyvärr. Men vi får se.
Kram!
Trillingnöten,
nej han kan ju inte prata och berätta hur han känner heller.
Kram!
Olgakatt,
nej vi funderade över varför man ger just kortison. Men då förstår jag. Vi hoppas såklart att antibiotikan ska göra honom frisk och sedan att den nya dieten ska hålla honom frisk. Än verkar han måttligt intresserad av den nya maten dock...
Kram!!
Nenne,
ja det ska jag göra!
kram!
Skont att det inte var nagot allvarligt med Lipton. Men fy, man hinner ju tro bade det ena och det andra innan man far klarhet!
har avan last igenom dina sista inlagg ifran Sverige. Vilka harliga semesterdagar ni haft. Later som en valdigt perfekt mix av att umgas i lugn och ro med bara familjen och att traffa vanner ocksa. Men josses vad imponerad jag ar av att du tagit dig tid att blogga under hemresan. Jag la det helt pa hyllan nar vi var hemma. Fast i och for sig beror det lite pa att vi inte har nagot internet i lagenheten ocksa.
Hoppas i alla fall att det kanns ok att vara hemma igen!
Kram
Millan
Millan,
ja det är inte kul innan man vet vad som är felet men nu hoppas vi att det ska vara åtgärdat och att det inte är ngt allvarligare än en urinvögsinfektion.
Semestern i Sverige var otroligt bra! Att vara hemma på sommaren istället för på vintern var såååå härligt! Allt så mycket enklare och man kan göra mycket mer. Du behöver inte vara så impad över att jag bloggade hemifrån. Det var roligt. Ville gänra göra det för min egen del också. och jag vet att vänner vi har här hemma i USA gärna ville se vad Lill-Skruttan och vi hade för oss. När jag var hos mamma bloggade jag ju mycket för M också som ju åkte tillbaka hit och började jobba redan efter vår Skånevecka. Kändes bra att han kunde se vad vi hade för oss! :-)
Att DU inte bloggade förstår jag mer än väl. Ni hade ju ert bröllop och då finns det så mycket mindre tid! Att dessutom vara utan internet där man bor gör att man inte alls har samma tillfällen att blogga. Så är det och det kan t o m vara skönt med blogguppehåll också.
KRAM!!!!
Stackars lille kissemissen Lipton..
Skönt att det gick bra. Nu ska katterna, och NI, bara få ha det mysigt och bra när hela familjen är samlad igen.
KRAM!!!
Skönt att det inte var något allvarligare och hoppas att medicinen hjälper snart! (När det gäller människor är man ju ganska restriktiv med kortison men inte vg katter alltså?)
Stackars Lipton! Hoppas han blir bra snart.
kram
Stackaren! Ja det är ju som med barn, man känner sig nästan lite hjälplös när de inte mår bra. Kortisonet gavs säkert för att mildra eventuell inflammation som kan tänkas irritera i urinvägarna, så kisset kan flöda bättre kanske. Hoppas han blir helt bra snabbt nu!
Annika,
ja nu hoppas jag han blir frisk fort.
Kram!!
Anna Fair and True,
ja vi hoppas såklart att han snart ska vara tillbaka i sitt gamla vanliga jag igen. Men förutom just kisseriet har han ändå varit som vanligt då jsg tror inte att han haft direkt ont ändå.
kram!
Fröken Anki,
tack!
SweFlo,
visst är det så. Lite som små barn eftersom de inte helelr kan berätta hur det känns. Så man får gissa en hel del och försöka läsa av dem.
Kram!!
Det låter konstigt med inget torrfoder. När Tjorvan hade njursten för en 8-9 år sedan fick vi order om att hon inte skulle ha annat än torrfoder, och då Science Diet från Hills. Orsaken var att det var för mycket protein i burkmaten. Men vad vet jag. Hon har i alla fall aldrig haft problem efter det. Nu får de liiite burkmat och mest torrfoder, för de måste ju få lite variation de också.
Hoppas Lipton kryar på sig snabbt!
Kramar!
Marianne,
det är EXAKT den maten som Lipton ska äta nu! Fast i burkform. Kanske finns de bara inte som torrfoder här då? Så kanske är det inte själva våt- eller torrformen som betyder ngt utan att det är mindre protein i just den här kosten??
Jaja, än så länge verkar han mpåttligt förtjust i nya dieten så vi får se om han så småningom "kryper till korset" och äter av den.
Kram!!!
Stackars Lipton, hoppas han kryar på sig kvickt. SKönt att det inte rörde sig om något allvarligare. Det var ju bra att ni upptäckte det så tidigt.
Kram!
Olgakatt förekom mig ang kortison och infektion. Hon har absolut en point där med att kortison inte häver infektionen.
Å som tidigare nämnts är Hills Diet foder att rekommendera. Nisses svenske veterinär säljer även ett danskt foder (veterinären är ursprungligen dansk) som hans kunder varmt rekommenderar. T ex (inte alls katt relaterat) vid ledgångsreuma hos hunder. Å fodret heter....
http://www.specific-diets.com/Default.aspx?ID=4422
Nisse gillar inte alls Hills (förutom när han var liten och åt deras special mat för undernärda) utan föredrar RC.
BTW här är ett test i GP ang torrfoder rent generellt...
http://www.gp.se/konsument/tester/1.429480-dyr-kattmat-pa-billiga-ravaror
Hoppas nu att samtliga familjemedlemmar snart är pigga och friska snart igen!
Desiree,
ja det känns bra att det inte blev värre. Nu hoppas vi att han blir bättre fort.
Kram!
Karlavagnen,
tack för infon!! Jag ska kolla den där danska fodret också men gissar att det inte säljs här?
Kram!!
Nawww hoppas att lilla lipton mår bättre snart!
Kramar
Stef,
tack! :-)
ÅÅH, lilla kissen =(. Hoppas att allt blir bättre snabbt, så att du får sova gott och ni får ha det skönt hemma i storstaden igen. Just detta med att finna katten död, var ju vad som hände mig i början av året. Kom hem från jobbet och fann Junior död på badrumsgolvet. Jag har fortfarande inte hämtat mig från chocken och saknar min stora kisse varje dag =(. Jag tog en sväng in på min blogg och hamnade här hos dig! Kram vännen
Lia,
men vad FRUKTANSVÄRT!!!!! Fy vad hemskt! Vet du vad som orsakade hans död? Han var ju inte så gammal väl? Å din fina fina kisse.
Förstår att du saknar honom än.
Kraaam!
ja du. Veterinären tror att det gick till såhär: Junior var ju väldigt stor redan som kattunge. Han växte och växte (inte tjock alls, utan rena muskler!) och blev fort flåsig när han lekte och sprang. De tror att han hade ett medfött hjärtfel och att hjärtat inte pumpade som det skulle. Vid flera tillfällen fick han som spasmer, han låg på alla fyra och hulkade som om han skulle få upp hårbollar du vet. Ibland kom det spya och ibland inget alls. Vad vi förstått nu efteråt är att de där anfallen var orsakade av att hjärtat slog dubbelslag...
Han var supergullig och som vanligt när jag skulle gå till jobbet. Jag hade en dräkt och fiiina strumpbyxor på mig, och han
ville bara styka sig mot.Jag var rädd om strumpbyxorna och blev rätt irriterad, så när jag gick ut tittade han med stoooora ögon på mig- och jag sa inte ens hej då...
5 timmar senare kom jag hem, och inga kissar kom springande mot dörren. Fick syn på Pixie som kom krypandes längs en vägg. Tänkte: har vi haft inbrott? Det kändes i lägenheten att nåt var fel! Och där låg han. Full i fradga (han hade slängt sig på sidorna) och fortfarande varm och mjuk. Och jag har aldrig blivit så chockad i hela mitt liv. Att vi saknar vår gosekisse råder det ingen tvivel om. Kram
Lia,
men å vad sorgligt! och så jobbigt att du kände det som att du var irriterad på honom det sista du såg honom i livet. Men vännen, tänk på att han haft det jättefint hos er. Verkligen. Hur är det med Pixie nu då? Saknar hon honom mycket eller verkar hon ha kommit över det hela?
Stor kram!!!
Ja, det dåliga samvetet sitter i. Man är ju inte alltid perfekt med sina djur, ibland tryter tålamodet. Pixie däremot har verkligen blommat upp! Junior var väldigt hårdhänt och elak med henne för att hon var så liten. Nu när hon är själv har vi fått lära känna en helt ny kisse, hon växer (äter mkt) och leker och är så väldigt pratig och social. Inte alls så rädd som innan.
Lia,
verkligen!!! Oj. Här är våra katter inte alltid bästa vänner, men ingen sätter sig på den andra. De slåss ibland men mest är det på lek tror jag. Vad fint ändå att Pixie blommat upp nu! Gissar att det kan hjälpa till att ta bort en del av sorgen o saknaden efter Juniior?
Kramar!!!
Skicka en kommentar