Tandläkarbesök

Igåreftermiddag hade jag en tid hos tandläkaren. En tid som jag skjutit upp minst tre gånger. Inte för att jag är rädd för tandläkaren utan för att det på något vis alltid kom upp något som gjorde att det inte skulle gå att ta sig dit. Nu kom jag iallafall äntligen iväg.

Jag går till samma tandläkare som M. Kliniken ligger i ett bostadshus på West Side. Det är en del skillnader här jämfört med Sverige tycker jag. Nu vet jag ju inte ifall dessa skillnader är just landsspecifika eller om det även skiljer sig mycket mellan olika tandläkare här i staden, men en av de största skillnaderna är att det här är tandsköterskan som sköter det mesta av jobbet på de här "rutinkontrollerna". I Sverige hos de tandläkare jag besökt har sådant alltid skötts av tandläkaren själv. Koll av tänderna, röntgen, rengöring och en liten puts. Även blodtrycket kollas. Här blir man inkallad till undersökningsrummet av sköterskan och sedan utförs allt av henne. Inte förrän hon är färdig med allt så kallas tandläkaren in. Han eller hon pratar då med sköterskan om vad hon sett och sedan kollar han vissa saker igen i munnen.

Jag hade till min förskräckelse en s.k "cavity" , d v s ett hål! I min bakersta tand i underkäken. Detta är mitt allra första hål i en tand och när de meddelade detta kändes det genast mindre bekvämt där i stolen. Jag har gjort en hel del ingrepp i munnen tidigare, bland annat transplantation av två visdomständer, men aldrig lagat ett hål. Det var inget akut, men tandläkaren rådde mig att laga hålet inom överskådlig tid. Jag gillar inte smärta så självfallet kändes detta lite jobbigt. Nu har jag en ny tid i september och jag hoppas att det hela kommer gå bra. De erbjöd även att man kunde laga med laser och fördelen med detta skulle vara att man då skulle slipa bli bedövad. Men eftersom jag är lite harig när det gäller smärta så valde jag ändå den traditionella metoden.

En sak jag alltid funderat över när jag suttit där med fötterna i luften, sugar hängandes i mungipan och någon som petar och kretar i munnen på mig är; varför i allsin dar envisas så många tandläkare/sköterskor med att småprata??? Det är visserligen trevligt att de försöker skapa en lugn och trivsam miljö för sina patienter, men när allt man själv kan bidra med i konversationen är kvävda "uuugggh" eller "aaah" så blir den helt klart lite enkelspårig. Dessutom känner man sig nästan lite oartig när man inte kan svara på frågor även om man såklart inser att det inte riktigt förväntas av en.

En sak som tandläkaren här har är en liten TV i taket. Den är alltid på så man kan titta på den när man ligger där. Bra tycker jag, men igår var det någon kanal på med ett program som jag verkligen inte tyckte var särskilt intressant. Alls. Snarare tvärtom. Men svensk som jag är så sa jag inget utan det fick stå på och surra. Tidigare har de ofta haft nyheter eller så på vilket jag kan tycka är rätt bra även om t ex CNN som det ofta brukar vara, visar rätt få och enkelspåriga nyheter.

Idag är det onsdag och regnet öser ner. Riktigt gråväder är det här. Jag hoppas iallafall få lite mer gjort på jobbet idag än igår. Och ikväll ska vi träffa våra vänner Familjen K. De vars son R är Lill-Skruttans bästa vän. Det ska bli jätteroligt att ses. Sedan åker de till Kanada på semester en vecka och efter det ska vi faktiskt ha en långhelg (Labor Day weeekend) tillsammans med dem i en hyrd stuga lite norr om staden.

Men nu... kaffe!!!