I tisdags hade vi en riktigt skön hemmadag, förutom på morgonen då vi åkte in en kort sväng till centrum och tittade lite i affärer. Det blev en del shopping. Självklart var det endast till Lill-Sruttan... När vi var hemma igen gick jag och Lill-Skruttan till en av lekparkerna här i närheten. Först var hon lite besviken över att vi inte kunde gå till dagiset, men eftersom lekplatsen hade gungor samt en stor bred "fjädergungbräda" så hade hon snart glömt bort att hon inte kunde leka i bussen som finns på dagisgården. Här gungade vi rätt mycket samt stiftade bekantskap med två föräldralediga föräldrar samt deras små barn.
Lill-Skruttan, Mormor och jag gungar på den breda "fjädergungbrädan".
Till lunchen hjälptes vi sedan åt att plocka upp potatis från min mammas lilla potatisland. Lill-Skruttan tyckte det var jättespännande och roligt.
På eftermiddagen började det regna ganska rejält så vi ägnade oss åt inomhusaktiviteter som att lägga pussel, läsa böcker och titta på film. En riktigt skön och avslappnad dag.
Gårdagen som var en onsdag bjöd på en hel del aktiviteter. Först tog Lill-Skruttan och jag en tur till lekparken. Även idag gungades det för fulla muggar i alla möjliga sorters gungor. Den föräldralediga pappan från gårdagen var där även denna dag så jag pratade lite mer med honom och Lill-Skruttan "lekte" lite med hans son.
Efter en stund kom Mormor och O dit och efter en stund så begav vi oss alla till kyrkogården för att titta till min pappas grav. På vägen dit frågade Lill-Skruttan "Where we going?" och jag svarade att vi skulle "hälsa på morfar". Jag försökte även förklara att vi inte skulle kunna se honom. När vi något senare stigit ur bilen och promenerar förbi kapellet pekar Lill-Skruttan glatt på byggnaden och säger "Här bo Moffa". Man kan inte låta bli att dra på munnen. Vi förklarar att han inte bor där utan längre bort. När vi så kommer fram till gravstenen så pekar hon återigen glatt mot den och säger "HÄR bo Moffa!"
Under eftermiddagen kom solen fram och det blev riktigt varmt. De blev fika på baksidan och Mormor tog ut en balja med vatten till Lill-Skruttan. Hon ville inte bada men däremot leka med vattnet.
Lill-Skruttan vattnade Mormors rosor mycket flitigt.
Och självklart skulle hon kasta vatten på samma vis som Spöket Laban kastar frisbee i filmen om honom. Jag gillar stilen. Särskilt sättet hon lyckas svänga med hela rumpan så att det nästan ser ut som om hon ska dansa....!
På kvällen tog Lill-Skruttan och jag sedan tåget till Huddinge där vi träffade en av mina bästa vänner från min doktorandtid. Han och hans familj har just flyttat tillbaka från Kanada och det blev självklart en hel del diskussioner om gemensamma upplevelser och funderingar som man har som utlandssvensk. Vi lämnade tillbaka flytvästen som vi fått låna av dem och sedan vankades en riktigt ursvensk middag med sill &potatis till förrätt och sedan hemlagad pyttipanna med rödbetor.
Lill-Skruttan hade mycket kul ihop med A. Däremot var hon inte riktigt lika förtjust i lilla T. Som tur var så var T lika glad ändå. Även när Lill-Skruttan mycket oartigt viftade med sin ena hand och sa "Nej babyn, neeej!"
Stort tack till hela Familjen M för en jättemysig kväll!
Väl hemma igen somnade Lill-Skruttan otroligt fort. Vi andra tittade på ettt avsnitt av "Morden i Midsommer" och fikade innan det var dags för sänggång.
9 kommentarer:
Underbara dagar. Det kan vara både skönt och mysigt att få ägna sig åt små aktiviter som dessa och ta dagen liten som den kommer beroende på vad man känner för och vad det råkar vara för väder. Vad pysslig lilla E är med både blommor och allt annat. Hon är riktigt nyfiken på det mesta och har en underbar upptäckarglädje.
Kul att du även fick chansen att träffa dinna vänner som flyttat till Sverige från Kanada. Det är ju alltid interessant att disskutera utlandsupplevelser med varandra.
Kram!
Desiree,
ja det är härligt med sådana här lite mer lugna dagar. Att känna sig ledig är viktigt under semestern.
Kramar!!
Jättehärligt! Å Lill-Skruttan är ju bara för go'!
Mysigt ni har det! Tycker det är bra att barn får uppleva sådana där vardagssaker, som att ta upp potatis. Vad gulligt sagt av Ella på kyrkogården, barn är så naturliga på något sätt. Jag fick tårar i ögonen när jag läste det. Sedan är det såklart att hon inte förstår vad döden är än och så men det behöver hon inte göra än.
Kram!
Så fina bilder, Saltis. När åker ni tillbaks till NYC?
Bilden på Ella i Laban-stil är ju bara för skön!!
OCH, vilken söt, söt kommentar om moffa...Ja, faktiskt fick jag också lite fukt i ögonvrån när jag läste det.
Fortsätt nu att ha det fint hemmavid!!
KRAMAR!!
Härliga bilder! Jag riktigt ser hur Ella kommer komma ihåg Sverige och mormor med värme och glädje!!
Jag visste inte att fam M kommit hem. Hoppas de hade det kul i Kanada. Hälsa G när du pratar med hono
nästa gång!!
Puss!
Karlavagnen,
:-)
Anna Fair and True,
ja det är så mysigt att hon fick vara med om potatisplocket. Och just detta med kyrkogårdsbesöket och så var fint.
Kram!
Annika,
vi åker tillbaks nu på söndagmorgon. Så imorgon blir sista dagen här för denna gången.
Kram!!
Karin,
ja hittills har det varit mysigt och jättebra här.
Jo, Fam M kom tillbaks nu i början av året och de har kommit igång bra med sitt liv här i Sverige. G jobbar på KI nu.
Kram!!
Så fina foton du bjuder på:)Roligt att läsa om allt ni hittar på.
Och Lill-Skruttans goa små händer när hon tvättar potatis går rakt in i hjärtat. För inte tala om när hon luktar på blomman. Underbart söt tjej ni har. Men jag vet;), det vet NI redan:))
Önskar er en fin och lugn hemresa.
KRAMAR
bettankax,
tack!!
Skicka en kommentar