Ytterligare en Bloggträff

Igår eftermiddag kom Emma förbi oss med sin familj. Jätteroligt att träffas! Jag har inte följt hennes blogg så länge, men hon skriver så otroligt bra om allt från tankar man har som utlandssvensk, till vardagliga dråpligheter som småbarnsförälder, eller bara funderingar över livet och omvärlden i allmänhet. Eftersom hon i mer eller mindre alla sina inlägg har en mycket personlig ton, gick det snabbt att "lära känna henne" tycker jag. Så trots att jag inte följt henne mer än ett par månader så tycker jag det känns som om man känner henne lite. Sådär som man ju "lär känna" folks Blogg-jag. Dessutom har hon vackra bilder som hon delar med sig av ibland. Kolla till exempel in de här eller de här från deras besök här i staden.

Som alltid när man ska träffa någon för första gången är det lite småpirrigt innan. Man funderar över hur det ska bli. Tänk om man inte har något att prata om? Men det hela slutade så som det nästan alltid gjort när jag träffat bloggare som jag Blogg-gillar. Det vill säga, jag gillar dem även i verkligheten! Så även denna gång. Kort sammanfattat kan man säga att det var hur roligt och trevligt som helst! Jag och M pratade på som sjutton med Emma och hennes otroligt trevliga man I. Utan problem. Utan konstiga pinsamma pauser. Nej, det fanns så mycket att prata om. Redan från början på något vis. Haha!

Deras Lilla O var en livlig och glad liten tjej! Lill-Skruttan var lite skeptisk tror jag eftersom Lilla O inte alls förstod när Lill-Skruttan sa "I need space." Dessutom var hon nog lite orolig över sina leksaker som flög härs och tvärs i vardagsrummet. Själv var jag nog mest lite orolig för att Lilla O skulle skada sig. Vi har ju helt omedvetet fått ett något mindre "barnsäkrat hem". Iallafall vad gäller 1,5-åringar som liksom far runt snabbare än blixten. Med en upptäckarlusta som inte är av denna världen men utan något som helst förstånd vad gäller konsekvensanalys... Men förutom några mindre "klätterolyckor" klarade sig Lilla O bra ända tills det var dags att gå hem. Då lyckades hon klättra upp en bit på Lill-Skruttans höga stol och ramla ner i golvet och slå i huvudet. Ajaj! Jag och M sa sedan att det är otroligt vad fort man glömmer att man själv har gått igenom en sådan där period med sitt eget barn. Vi försökte även förklara för Lill-Skruttan att alla små barn som nästan är bebisar, gör så som Lilla O gjorde. Att Lill-Skruttan själv varit i stort sett likadan när hon var liten. Det hade hon lite svårt att förstå tror jag. Hon tyckte nog det var rätt skönt när Lilla O gick, men tyckte ändå väldigt synd om henne för att hon slog sig och grät så mycket just innan avskedet.

Som sagt, det var himla kul att ses! Lite förundrad är jag ändå över att man genom att läsa folks bloggar kan börja en konversation om extremt privata saker redan efter de inledande ca 10 minuterna. Men man känner ju till varandra såpass väl genom bloggandet att det faller sig naturligt på något vis. Emmas eget inlägg om vår träff kan ni läsa här.

Nu hoppas och önskar jag att Emma och Lilla O får en bra resa till Sverige. Hon flyger ensam med Lilla O och jag vet att det är tungt. Att flyga ensam med småbarn är enormt energikrävande, men jag hoppas som sagt att det ska gå bra. Och Lilla O´s byxor som glömdes kvar här tar jag med mig till Sverige när jag och Lill-Skruttan åker om en knapp månad. Det blir en bra ursäkt att försöka få till ännu en träff på svensk mark.