Idag är det
elva år sedan flygplanen flög in i Word Trade Center här i New York. Jag bodde inte i USA då utan var fortfarande i Sverige. Men minns exakt vad jag gjorde då jag fick veta vad som hänt. Minns hur jag och mina kollegor samlades i lunchrummet för att se på de extrainsatta nyheterna med bilder från tornen.
Ofattbart. Ändå är det inte förrän efter att vi flyttade hit till denna fantastiska stad, som
jag rent personligen kan relatera mer känslomässigt till det som hände för över ett årtionde sedan. Nu sedan man gått så många gånger på gatorna, i kvarteren där det skedde. Nu
sedan denna stad på så många vis blivit "min". Min hemstad. Mitt nya Hemma. Många tankar idag kring allt det onödiga hat som finns i vår värld. Så fruktlöst och så sorgligt.
Idag är det även
nio år sedan en ung kvinna mördades. En mamma. En
politiker. Av den sällsamma sorten som faktiskt
berörde människor. Av den sällsamma sorten som på många vis arbetade och levde för att göra skillnad. Och detta på ett sådant vis att folk runtomkring henne trodde på det hon gjorde. Hon var en sådan politiker som man kände att "
hon gör skillnad". Även vid detta tillfälle samlades kollegorna i lunchrummet. Kring TVn. Många av oss grät. Hon hade ju dött i huset alldeles intill oss. Vi passerade polisbilarna på väg till jobbet. Det kändes fruktansvärt overkligt och så
oändligt sorgligt. Jag skickar många tankar idag till hennes söner. Som ju sedan ett par år tillbaka varken har sin mamma eller pappa kvar.
*) Bilden på Anna Lindh är lånad: http://c23.nu/2012/09/10/mordet-pa-anna-lindh/
Inlägg
11 kommentarer:
Just nu när jag läser det här, har jag inga ord
Känner bara en stor sorg. Båda dessa händelser har förändrat oss, våra länder, världen.
Kram
Lotta
Så där som människor säger att de minns exakt vad de gjorde den dag Kennedy dog, minns jag exakt dessa två händelser.
När Anna Lindh dog satt jag på bussen höggravid på väg till barnmorskan för rutinkontroll. Jag har väldigt svårt att inte koppla ihop den händelsen med Julia och förlusten av henne. Det kan tyckas långsökt, men det är starka känslosamma band mellan de två händelserna. Liv och död.
Vi var i NY förra året när det var tioårsjubileum. Wille var inte intresserad att gå till monumentet. Kan förstå det på ett sätt. Han var så liten när det skedde och har inte det minnet och den förståelsen för vad det innebar. Samtidigt är det precis av den anledningen han borde ha gått dit. Jag var inne på att 'tvinga' honom es det är viktigt, men det räckte att gå runt området och se det från vattnet.
Kram
Ja, vilken dag. Först terrorattackerna i NY och sen mordet på en av Sveriges bästa politiker. Helt sanslösa handlingar båda två, trots att de inte har något samband med varandra så har de förändrat vår bild på samhället.Läskigt.
Det här datumet kommer alltid vara speciellt och inte på ett bra sätt :(
Uschabusha för denna årsdag! Hemska minnen. Själv minns jag de första meningarna som om den var en hemsk radiopjäs som spelades. Jag ville inte tro att det var sant. Nä fy fan, låt terroristerna ruttna i helvetet!
Kram på dig Saltis!
Ja, vilket datum.
Jag bodde ju här 2001 och jag glömmer det ALDRIG, nej aldrig.
Vilken dag. Det var en tisdag också. Lika vacker som denna tisdag.
SÅ overkligt.
Anna Lindh, visst var hon en av sveriges allra främsta, och finaste, politiker.
Kramar till dig!
Lotta,
Ja det är så fruktansvärt att folks hat ska kunna leda till händelser som dessa.
Kram!!
Sahra,
Jag förstår att du förknippar Julia med Anna Lindhs bortgång. Inte konstigt alls. Och att Wille inte har intresset eller förståelsen för 9/11 tycker jag inte heller är konstigt. I sinom tid kommer jan nog att se på den händelsen med andra ögon och 9/11 Memorial Ground Zero finns ju kvar. Kanske besöker ni det nästa gång ni kommer till MYC?
Kramar!!
Miss Marie,
Ja visst har dessa händelser förändrat ens syn på världen. Plötsligt blev världen så mycket mer ogästvänlig och otrygg. Samtidigt insåg man att vi alla är starka också och man förstod hur många sotig avstånd från detta onödiga våld. Ett litet ljus i mörkret.
Kram!!
Anna Fair and True,
Nej detta datum är förknippat med mycket sorg. Var det inte även 11 september som militärkuppen i Chile inträffade? Eller minns jag helt fel??
Taina,
Ja de flesta minns nog dessa dagar med tydlighet. Vad man gjorde, var man var. Så sorgligt.
Stor kram!
Annika,
Ja för dig som bodde här i USAdå måste detta varit ännu mer ofattbart och hemskt! Som mamma och med familj som arbetade i Pentagon! Minns att du verättay pm skräcken innan ni fick veta att allt var ok med alla nära och kära.
Och visst var Anna Lindh en fantastisk politiker och jag sörjer verkligen hennes bortgång. Särskilt som det var fråga om mord. Så fruktansvärt hemskt också onödigt! Jag minns att jag tänkte otroligtmycket på hennes söner då när det hände. Att förlora sin mamma i så unga åldrar är fruktansvärt sorgligt.
Kram!!!!!
Ett datum som för alltid är fastetsat i vårt minne. Dessutom samma datum som en liten flicka blev mördad i Arvika av en person som rymt från psyk. Så mycket tragedi är kopplat till det datumet. Något togs från oss alla när 9/11 inträffade, någon slags grundtrygghet berövades oss. Förstår att du känner starkare koppling till det datumet nu när du bor där, det blir så mycket närmre inte bara rent fysiskt utan också emotionellt.
Så hemskt så hemskt så hemskt alltihop den dan. Som en "ond" vind. Usch och jag minns också exakt vad jag gjorde då. Jag hörde det först på radio och det gungade för migoch jag sa högt "MEN vad håller de på med vad säger de, vad menar de.. VAD har de gjort??". Så jag skyndade mig att sätta på TV:n och då flög det andra planet....in i nästa....allt gick lite som i ultrarapid.
Anna Lindh så sorgligt. Sen så dog ju hennes man. Så barnen förlorade båda. Han orkade nog inte mer. Det finns de som dör av sorg.
Minns dem allihop. Alltihop så annorlunda allt blev efter det. Små sår för alla och envar och som aldrig riktigt läker. Tycker jag.
Kram
/Susanne
ettstyckevardagsliv,
ja det är verkligen ett svart datum. Men jag hoppas ändå att de flesta av oss ska bära med sig den styrka och det ljus som kan komma ur sådana här händelser. Att vi tillsammans kan förändra och att vi är starka.
Kram!!
Suzesan,
ja det är verkligen en ond dag. Och jag tror som du att Anna Lindhs man inte klarade av att fortsätta leva med sorgen. Men så otroligt sorgligt för deras pojkar.
Många sår blir det som du säger. Men jag hoppas att de en dag ändå ska kunna läka. Minnena kommer alltid finnas kvar som ärr, men den akuta smärtan hoppas jag ska stillas även för dem som berörts direkt.
Kram!!!
Skicka en kommentar