Det gick ju bra

Ovädret kom nog av sig lite. Iallafall blev det inte alls så farligt som jag trott. Jag kom därför väldigt tidigt till jobbet igår morse eftersom jag körde extra tidigt bara för att jag trodde det skulle kunna ta längre tid med tanke på vädret. Inga olyckor på min väg plus endast en del regnskurar gjorde att det gick väldigt smidigt. Likaså på vägen hem. Man hade varnat för att det skulle bli otroligt hårda vindar (varning för tornades) och kraftiga regnskurar på eftermiddagen och kvällen. Men jag körde hem utan problem. Visst var det hårda vindar och uppe på vissa broar fick man köra väldigt försiktigt. Bilarna krängde en del i vindbyarna och jag tycker sådant är lite obehagligt, men på det hela gick det väldigt bra. Jag kom tillbaka till Manhattan utan problem. Och trots att President Obama var i staden igår så klarade jag mig undan trafikstockningar där också.

Senare på kvällen kom ösregnet och det blåste som sagt en hel del, och jag var glad över att det inte hade kommit tidigare. När M kollade väderradaren såg han att ovädret kommit till området där jag arbetar ungefär en halvtimme efter att jag körde från jobbet. Så jag hade nog turen att köra framför det hela vägen in till staden där det senare hann upp mig. Men då var ju bilen parkerad i garaget och jag själv hemma i vår torra varma lägenhet.

Idag jobbar jag här hemma och började morgonen med min allra första telefonkonferens hemifrån. Vi har en massa sådana telefonkonferenser eftersom jag arbetar på den globala delen av företaget och därmed ofta har "möten" med framförallt Europa.

Senare idag ska jag på ett möte på Lill-Skruttans dagis som ska handla om nästa år. Det vill säga ge oss förvirrade föräldrar information om Kindergarten (vilket jag tror är ungefär jämförbart med 6-årsverksamheten i Sverige). Hur och när vi ska gå till väga för att ansöka till de olika skolorna. En ny värld som sagt.