Här kommer en del bilder från
lördagens Luciafirande. Det är Svenska Kyrkans årliga Luciakonsert här i New York och just i år blev det
premiär för Lill-Skruttan att vara med i luciatåget. Hon har gått från att säga att hon
absolut inte ville gå med i tåget, till att pendla mellan att tycka det vore lite spännande men sedan säga att hon inte skulle våga. Men efter sista träningen i Svenska Kyrkans lokaler kom hon utrusande till mig i kyrkans fik och sa "
Nästa lördag måste vi vara i krykan redan klockan ett för att träna!". Och efter det har det
lutat åt att hon ändå ville. MEN vi var helt inställda på att hon eventuellt skulle totalvägra då det hela väl skulle dra igång. Men så var det dags då. Till slut. Och ja, det hela gick så bra det bara kunde. Vita särkar sattes på. Glitter till hår och midja. Elektriska ljus.
Förväntan och spänning i luften. Lill-Skruttan och Kvicksilver-M roade sig med att hoppa lite hage i sina tärnsärkar och sedan ställa upp sig då det var dags. Då fick jag säga hejdå och gick trapporna upp till själva kyrksalen. Lite smånervös. Men väldigt förväntansfull jag med.
Kvicksilver-M och Lill-Skruttan innan det hela ska börja. Lite småspända båda två.
Här syns även Kvicksilver-M's storasystrar i bakgrunden
Luciakronan ska förtändas
Uppställning. De två småtärnorna skulle gå längst fram närmast Lucian. Gissa om de kände sig lite stolta och speciella....?!
(här sa jag hejdå och Lycka till och smög iväg till själva kyrksalen)
Saaankta Luuuciiiaaa.
Här kom de intågandes. Lill-Skruttan skymtar alldeles bakom Lucian till höger.
Lill-Skruttan och Kvicksilver-M - allvarligt fokuserade
Här framfördes Adam's julsång (O Helga Natt) av sångaren till höger. Så vackert och så stämningsfullt. En av mina absoluta favoriter.
Ja, vad ska jag säga. Hela Luciakonserten var som vanligt alldeles
otroligt bra! Det är verkligen hög nivå på alla som sjunger och kyrkan var fullsatt. Tre konserter gör de under eftermiddagen och kvällen. Och självklart kändes det
alldeles alldeles alldeles extra i hjärtegropen när jag såg min Lilla Stora Skrutta komma gående bakom Lucian i tåget. Allvarligt fokuserad. Stor koncentration. Mina ögon tårades ett antal gånger under konserten kan jag säga. Av
stolthet. Och av rörelse. Och även av sorg och tacksamhet såhär enbart en dag efter den bestialiska massakern i Connecticut. Mina tankar gick även till alla de föräldrar som inte har sina barn kvar i livet. Och ja, mitt
hjärta svämmade över av kärlek till min egen dotter. Och tacksamhet över att jag har henne hos mig.
Min stolthet tror jag även är en aning större just på grund av att jag vet
vilken utmaing detta var för Lill-Skruttan. Hon som är blyg. Som behöver en lång startsträcka. Som tycker det är otroligt jobbigt då folk tittar på henne. Och nu stod hon där i en fullsatt kyrka hela konserten. Och det gick jättebra. Och så hennes
egen stolthet och glädje efteråt då hon kände att "
hon klarat det!" Att hon
kunde. Och att det gått bra. Jag tror minsann hon växte ett par centimeter där och då. I källaren efteråt där vi alla samlades och bjöds på kaffe, bullar och pepparkakor. Hon sken som en sol. Just
det som gör en förälder allra lyckligast.
Vi filmade lite också men de filmerna kommer i ett senare inlägg.
Inlägg
21 kommentarer:
Vilket vackert luciatag och jattefin Lill-Skrutta!! Kan tanka att hon var stolt efterat och sa viktigt for dem att fa sjalvfortroende, kanna att de minsann fixar det sjalva!! Jag har inte sett ett enda luciatag sedan vi flyttade fran Sverige tyvarr men visst saknar jag det stamningsfulla och de vackra sangerna, sarskilt en dag som gardagen da manga kanslor var i omlopp.
Kram!!!
Åh, ni ska vara jättestolta! Vi har varit på några av de där luciakonserterna i NYC och de är verkligen jättebra!
En tår i ögonvrån och varm i hjärteroten... så vackert! Kul att hon ville vara med. Detta blir speciella minnen som alltid finns kvar! KRAM Anna
Nej men ahh sa fin hon ar! Vilken duktig tjej, klart hon ska vara jattestolt och ni med som foraldrar! Det ar stort att vaga sta framfor sa manga och sa i centrum som hon fick gora anda brevid Lucian. Det ar ju lite annorlunda att sta i bakersta traden och "gomma" sig lite. Sa stamningsfullt det ser ut, sa vackert. Suck, jag forstar precis vad du beskriver om stolthet, tacksamhet och ett hjarta som svallar over...
Det finns nog inte en foralder som inte har dom kanslorna och nu dagarna efter det fruktansvarda i CT, sa kanns det som om alla dessa kanslor ligger utanpa kroppen.
Sa roligt for Ella att hon fick kanna denna stolthet och att hon fick kanna att klarade det!! Harligt. Sa viktigt for barn att fa kanna sig duktiga och att dom gjort nagot bra.
Stor kram och en extra till din underbart sota lilla tarna.
Men wow, vad duktigt av E! Jag kan tänka mig vad nervöst det var, då är det alltid kul med en kompis i tåget så man får lite stöd därifrån!
Vad roligt för bade er som föräldrar och naturligtvis för Ella själv att vara med i detta fina Luciatag! Världens sötaste lilla tärna! Sa duktig hon var som vagade och gjorde det galant! Vilken seger för henne själv! Det ÄR viktigt att känna att man klarar av nagot som man är rädd för, det vet man ju själv även som vuxen.
Jag kan verkligen tänka mig att dina känslor svämmade över mer än en gang under denna dag. Stolthet, tacksamhet, stämningsfullt med Lucia som du saknar sa mycket och sa naturligtvis all denna sorg och medlidande över och för det fruktansvärda som hänt i CT.
Och alla ni over there ska verkligen veta att det inte bara är Amerika som sörjer och grater. Här finns det ingen människa som är oberörd och som inte lider med de drabbade.
Stora kramar
ExPiatriate wife,
ja det är ett otroligt fint och proffsigt Luciatåg varje år som Svenska Kyrkan anordnar hr. Och i år var det såklart lite extra roligt för oss då Lill-Skruttan var med.
Men självklart kastade fredagens händelse skuggor över hela helgen och känslorna har hoppat upp och ner mer än vanligt.
Kram!!
eastcoastmom,
tack! ja det är vi!! Och visst är Luciakonserterna här i NYC otroligt fina.
Kramar!
Channal,
ja det var speciellt. Kanske ännu mer för oss som är utlandssvenskar då barnen inte alls har något vanligt Luciafirande på dagis och i skolorna. Så detta kändes stort för oss!
Kram!
Liz,
tack!! Ja vi var så himla stolta. Och rörda. Det kändes helt otorligt att hon verkligen genomförde det hela för både M och jag var beredda i stort sett hela tiden på att hon skulle "hoppa av". Men det gjorde hon inte och det gick så bra! Det roligaste av allt var också att hon själv var så glad och stolt efteråt!
Kram!
Miss Marie,
haha fast när jag frågade innan tåget om hon var nervös sa hon att hon inte var det. MEN efteråt berättade hon för mig att hon bara hade skojat då och att hon egentligen varit jättenervös... ;-)
Kram!
Martina,
ja det var otroligt roligt! Och visst är det fantastiskt när man klarar av något man själv känt att man kanske inte skulle våga. Det gäller ju både vuxna och barn, men som förälder blir man verkligen extra stolt när det är ens barn som antar en sådan utmaning och sedan genomför den.
Att det inte enbart är USA som sörjer har vi förstått. Det var en bestialisk handling och den ger eko runtom i världen.
Kram!!
Vad fint det ser ut och vad roligt hon var med, så duktig hon var och vilken söt liten tärna:-)
Vilka fina bilder!
Och WOW, Ella är ju så duktig! Att gå i lucia tåg måste ju vara så pirrigt när det dessutom är första gången och inte bara vilket tåg som helst heller.
Jättefint!
Är Kvicksilver-M lika gammal som Ella och varför kallas hon så? Är det full fart på henne? :-D
Jag är lite ledsen att jag inte engagerat Leon i något Lucia tåg ännu men kanske nästa år fast jag tror inte att han skulle vara så imponerad av att gå om jag ska vara ärlig. ;-)
KRAM!
Så härligt för henne att hon valde att vara med! Det gör säkert mycket för henne! Söt var hon också! =)
Vilket fint luciatåg och vilka lycka både för dig och för lilla E att hon till slut vågade vara med i luciatåget. Klart du ska känna dig väldigt stolt över detta. Hon ser så himla söt ut som tärna och man ser att hon verkligen fokuserar sig och är väldigt koncentrerad på allt. Tycker hon var superduktig som vågade anta en sådan här stor utmaning som det ändå var för henne.
Underbart att få se och uppleva lucia så här.När du fått uppleva ett sådant här fint luciatåg så har du verkligen inte gått miste om lucia i år på något sätt. Finare än så här kan det inte bli.
Kram!
Vilken lycka! Och vilken personlig seger för Ella! Grattis till hela familjen! Och en särskild hälsning till Kvicksilver-M och hennes familj som utan tvekan varit ett stort stöd.
Vad kul att hon vågade gå till slut! Hon måste vara så stolt! Och ni också såklart!
Jag har nog missat, men varför kallas kompisen Kvicksilver-M? Är det mammas eller pappas bloggnamn? :)
VAD härligt för ER!!
OCh vad härligt för Ella att hon verkligen gick med trots att hon var skrajsen!
heja Ella!!
OCH vilket vackert luciatåg!
Adams Julsång är en av mina stora favvisar också.
Älskar den!!
Grattis till Ellan igen!!
KRAM!!
Så vackert och högtidligt med lucia, och så roligt att Ella var med i tåget. Kan bara instämma i vad du skriver om både stolthet, glädje, ja alla känslor som trängs inombords.
KRAM!!
En sådan duktig tjej - heja Ella!
Så fin i linne och glitter...
Många kramar//Vic
Oj så stort att hon själv fattade det beslutet och SÅ MODIGT. Det är ju det modigaste jag hört på länge.
Visst är det så där att hjärtat svämmar över och mankånner sig extra stolt. ÅHHH så duktigt. SÅ fin hon är din lilla dotter hon lyser mest det ser jag. Mer än LUCIA. Visstt är O Helga Natt den mest vackraste och man fylls med energi och känslor med den.
Kan tänka mig att detta var känslosamt för alla efter det som hänt. Tragik och ofattbart. Bestaliskt är det rätta ordet. Stackars anhöriga.
Åh nu blev jag stolt med att hon klarade det. Vilket mod av lilla Ella och så himla söt.
kram
/Susanne
Inte dåligt att "ett lite gulligt kvicksilver M "klarade av det hon med. Stående ovationer. Måste ju vara träning att följa ett luciatåg utan spring i benen och hoppochskutt.
Kram
/S
Vad fint skrivet! Väldigt vacker bild när hon tittar upp mot Lucian med beundran i blicken :)
Hej igen!
NU såg jag ju att det fanns foton från själva konserten också...så fin E är och fotot där hon tittar upp på Lucian är bedårande. Duktig tjej som vågade gå med och stå där.Förstår att du/ni känner er stolta...Det gör även jag, trots att min dotter är vuxen:)
Bea i NJ
Åh så vackert!! Helt underbart :) Just Lucia är så viktigt för en svensk och att få se sin egen dotter gå i tåget...ojojoj!! Hon är så fin lilla E! :)
Skicka en kommentar