onsdag, februari 27, 2013

Jobbande mamma

Just nu.
Onsdagsmorgon. Eller kanske snarare förmiddag.
Jobbar hemifrån. Skönt att slippa köra i det regnväder som anlände hit i natt. Under morgonen.Telefonkonferens. Med personer runtom i världen. Kina, Indien, Spanien, USA, Ukraina, Frankrike, Tyskland, UK. Kan kanske låta lite glamoröst. Men verkligheten ser minst sagt lite annorlunda ut.

Till alldeles nyss sprang jag omkring här hemma iklädd pyjamas med telefonen i handen och lurar inpluggade i öronen medan jag hjälpte Lill-Skruttan i badrummet, sedan hjälp med påklädning och kamning av håret. Försökte svara på hennes prat samtidigt som jag lyssnar med ett öra på vad som diskuteras på min telefonlinje. Tur att denna konferens handlade om andra som skulle presentera medan jag själv endast behövde lyssna.

När M ska gå med henne blir hon plötsligt väldigt arg och ledsen eftersom hon vill att jag ska ta henne till dagis. Inte pappa! Vi sätter oss i soffan en stund. Hon i mitt knä. Jag (fortfarande med lurar i öronen) försöker se till att hon inte trasslar in sig i sladdarna till hörlurarna medan jag samtidigt försöker trösta. Förklara. Varför jag inte kan följa med henne denna morgon. Hon är stor så hon förstår. Hon får till och med lyssna lite i mina lurar så hon hör vad jag lyssnar på. Att det verkligen är någon där som pratar. Och som jag förklarar för henne att jag måste lyssna på. Förståelsen är det som sagt inget fel på. Det är värre med trösten. Hon är fortfarande ledsen och arg men klär på sig ytterkläderna. Gråter en liten skvätt till, men sedan kramas vi och jag hoppas att hon får en bra dag på dagis trots tårarna denna morgon. Ibland är det banne mig inte lätt att vara förälder. Och att vara effektiv på jobbet. Samtidigt.

11 kommentarer:

Desiree sa...

Åh liten E! Det är inte lätt alla gånger vare sig att vara liten eller stor. Men det är bra att hon nu är så pass stor så att hon förstår då du förklarar. Det tror jag ändå hjälper henne en hel del. Är hon betydligt mer mammig än pappig eller var det bara denna morgon hon speciellt ville att du skulle följa med?
Kram!

Annika sa...

Inte lätt för ngn av er.
Inte alls.
OCH jag vet hur BRA du är på att förklara, Saltis.
DU är verkligen pedagog med tålamod.
Heja dig!
OCH heja Ellan!
Kram!

Saltistjejen sa...

Desiree,
nej det är ju inte det. Men visst är det lättare nu när hon förstår mer än tidigare. Ändå är det inte helt enkelt. Och ja, E är ofta mer mammig än pappig, men framförallt i perioder. Och nu har hon varit inne i en lite mer mammig period igen. Kanske var det mer så idag också eftersom jag har pendlat till jobbet under måndag och tisdag så detta var min första dag "hemma" denna veckan och hon hade kanske tänkt att jag skulle följa henne till dagis då.
Kram!


Annika,
tack! Jag vet inte det, men försöka förklara får man ju göra. Det går inte alltid men som sagt, man får göra sitt bästa. :-)
Och att få alla bitar att passa ihop är ibland inte helt lätt, men på det stora hela går det ju bra. Imorse kändes det dock lite jobbigt. Men fick veta av M senare att lämningen på dagis gått jättefint så det var nog ingen fara.
Kramar!

Anne-Marie sa...

Ibland gäller det att jonglera många saker samtidigt. :) Verkar som att du klarar det galant. Kram!

Saltistjejen sa...

Anne-Marie,
tack! Och ja ibland måste man ju det.
kram!!

Lotta i USA sa...

Kan tänka mig! Inte lätt att se sin äskling i tårar. Tror säkert att det gick bra, att hon blev gladare när hon väl var på dagis (hoppas jag!)

Min tid spenderas också ofta med telefonen, med personer från olika länder. Det gäller att vara alert och jag har många gånger en aktiv roll. Ibörjan kändes det ovant, tyckte jag missade att fånga upp allt och få fram det jag ville så som man kan när man pratar inför en grupp. Nu går det bättre!

KRAM
Lotta

Saltistjejen sa...

Lotta,
jodår det gick bra. M sa att lämningen gått jättefint och när jag hämtade henne ikväll var hon bara jättesprudlande glad och berättade om allt roligt de gjort under dagen. :-) Sådant känns ändå skönt. man vet ju att det oftast är så, men just i ögonblicket när man har sådana där avsked är det inte roligt.
Kul att du har sådan aktiv roll. Själv har jag inte så mycket sådant än utan jag lyssnar mest och kommer eventuellt med någon kommentar eller fråga ibland. Vid mindre möten är jag dock ofta mer aktiv. Men ännu inte de här stora. :-)
Kram!

Millan sa...

Ja det dar ar ju en lurig kombination. Oftast lyckas man ju ratt bra med att halla dem isar men nar de krockar med barnen vs jobbet sa ar det inte alltid helt latt att forklara varfor man maste jobba. Jag jobbar ju sallan hemifran men Ben gor det tva dagar i veckan. Ibland sitter han da just i telefonkonferens och vi maste se till att barnen inte for ett himla vasen i bakgrunden. Inte alltid latt ... Men skont anda att ha chansen att jobba hemifran omman vill. For Ben (och dig ju) sa ar det just skont att slippa resan till och fran jobbet!

Vilka harliga foton fran resan. Det ar inte utan att man langtar valdigt mycket efter sol och varme just nu. Ni verkar ha haft det sa gott!

Kram
Millan

Saltistjejen sa...

Millan,
javisst kan det vara lite svårt att förklara att man måste jobba när man är hemma. Inte så lätt för barn att förstå. Vi bor dessutom ganska smått så vi har ju inget hemmakontor eller så, utan jag jobbar alltid vid matbordet. Men det är ändå guld värt att kunna arbeta hemifrån vissa dagar och slippa pendlingen. Både för en själv och för familjen. Sådana här incidenter till trots. :-)
Och jo, vår resa var underbar. Längtar tillbaks lite då och då hahaha! Hoppas att det känns bra för er att vara hemma igen!
Kramar!

regnnatt sa...

Åh nu måste jag ju säga hej! Hittade en sju månader gammal kommentar från dig i min skräppost (!) (som jag i princip aldrig checkar) och du kanske verkligen undrade över varför den aldrig syntes... Förlåt! Och tack!

Vilken fin blogg du har, ett härligt sätt att hålla kontakt med sitt "andra hemma".

Ps. Och kärleken till det nya underverket bara växer :)

Saltistjejen sa...

regnnatt,
å HEJ! så roligt att du titar förbi. Ingen fara med min kommetnar. Sådant händer. Spamfilter fångar ibland icke-spam också. :-)
Tack för dina fina ord om bloggen.
Och Härligt att kärleken växer!
Kram!