Kvällsmatning

Kvällsmatning. Lugnet har lagt sig inne på neo. Självklart piper och biper det överallt. Precis som på dagen. Men det är inte lika hektiskt. Färre personer där. Både personal och besökare. Jag har insett att just denna kvällsmatningstid är den som känns bäst just på grund av att det är mindre stress. Vi får längre tid tillsammans med vår lilla Älsklings-snorpa. Det är visserligen endast andra kvällen vi varit med och matat henne, men man börjar ändå få in något som åtminstone kan liknas vid en rutin;

- In i rummet. Heja på syrrorna. Tvätta händerna noga. Gå fram till Ella och titta på henne genom kuvösens genomskinliga väggar. Aha, idag var det lampa mot gulsoten. Där ser man. Hon ligger och sträcker på sig som värsta soldyrkaren i värmen.
- En stol tas fram till mig som jag kan sitta på när vi ska Quality Time vid bröstet. Ansvarig syrra tar ut Ella. Räcker henne till mig. Jag lägger henne mot mitt bröst. Försöker att inte sno in henne i alla slangar. Hennes lilla lilla men varmtunga huvud i min hand. Så litet att min hand liksom "omsluter" hennes nacke. Lägger henne mot mitt bröst. Försöker få henne att snutta lite. Helst suga tag, men det blir oftast mest lite snutteslick.
- Sedan byts det sida och bröst. Alltid mycket knepigare åt detta hållet eftersom vi hela tiden lyckas trassla in henne i alla sladdar. Apparaterna blinkar ilsket och ofta börjar syremätaren att larma.
- Efter ett tag blir det övergång till flaska. Nu har jag lyckats få igång mjölken med hjälp av pumpande så idag har hon faktiskt lyckats få enbart min mjölk isället för ersättning, vilket känns jättebra. Det har faktiskt gått över förväntan måste jag säga. Trodde det skulle dröja dagar innan man skulle lyckas få till någrot mer än enstaka droppar.


Flaskmatningen har både jag och M gjort. Men nu känns det mer naturligt att jag först får ha Lill-Snuttan hos mig vid bröstet, och att M sedan får sköta själva matningen. Så att vi båda får vår lilla stund med Ella. För de är värdefulla de här stunderna. För oss båda. Det är ju dessa stunder vi längtar till. Det är ju Ella vi längtar efter. Båda två. Att få hålla henne. Känna hennes lilla varma kropp. Sniffa på hennes mjuka hud. Smeka hennes lilla huvud. Följa näsans lilla böj med i fingret. Blåsa lätt på hennes öra. Se hur hon rynkar ihop pannan, kurar ihop sig lite för att sedan räta ut sig och kasnke till och med le en sekund. Lilla Snorpan. Om hon känns liten i mina händer så är det inget mot att se henne i M's famn. Hon liksom borrar in huvudet hos honom och nästan försvinner i hans stora händer.

Hon äter otroligt duktigt nu, och idag hade de t o m ökat dosen till 10 ml. Känns så fantastiskt bra. Ofta äter hon ganska snabbt när hon väl börjar suga i sig mjölken. Och man märker att hon blir nöjd efteråt. Maten mättar.
Efteråt blir det mysstund. Oftast i pappas armar, och sedan ibland även ännu en stund hos mig. Lilla stumpan. Så nöjd.
Sedan är det dags att säga Godnatt.
Tittar in på dig genom glaset igen.
Går därifrån med ett leende i hjärtat.
M's hand i min.
Värmen av din kropp ännu kvar i min famn.