Lite siffror och en riktig Surbitch

Packar in mig själv, Lill-Sruttan, väskor och vagn i bilen strax efter 8 på morgonen.

Öresundståget 08.51 från Svågertorp.

Svärmor följer med hela vägen till Kastrup för att hjälpa till. Det var GULD värt! TACK!!!!!

Vi var i god tid. Mer än 3 timmar före avgång checkade jag in. Frukost tillsammans innan incheckningen av vagnen och sedan avsked vid säkerhetskontrollen. Det var lite bökigt även här vid säkerhetskontrollen men mannen som arbetade vid mitt "band" kunde iallafall hålla Lill-Skruttan medan jag tog av mig kappa och ryggsäck. 

Sedan lite godisinköp och efter det styrde vi mot Gate 28.

Här hände dock något som fick mig rejält sur. Tyvärr kom min reaktion lite sent så jag fick inte sagt vad jag egentligen kände, men funderar allvarligt talat på att skriva ett klagomål till SAS. Haha, jag - en sådan där klagokärring...!!!

Incidenten var att jag blev stoppad av en riktig Surbitch på väg in i gaten som talade om att jag inte fick ta med mig vagnen in. Självklart kändes detta lite tungt med tanke på att jag ahde en yggsäck, Lill-Snorpans skötväska samt lill-Snorpan att bära. Jag pratade därför även med en annan som jobbade där och berättade om situationen. Hon sa då att det gick bra att ta med vagnen in eftersom jag reste ensam med barn. Tack för det! Men när jag sedan skulle passera in i gaten hamnade jag hos Surbitchen som återigen sa till mig att jag inte kunde ta med mig vagnen. Jag förklarade då att jag fått tillåtelse av kvinnan mitt emot på grund av att jag reste ensam med barn och att detta var ganska jobbigt när barnet inte kunde stå eller gå själv utan måste bäras , alternativt åka vagn. Till min förvåning fick jag till svar att "det inte spelade någon som helst roll att det var svårt att resa ensam med barn. Att jag mer eller mindre fick skylla mig själv som försatt mig i en sådan situation och att detta därför inte var deras problem. Men eftersom jag nu fått tillåtesle av den andra kvinnan så var det väl okej då. För denna gången!" Detta sagt med en min som om hon just fått en sur uppstötning.

Jag blev så förvånad av detta mycket otrevliga svar att jag inte ens blev arg. Förrän efteråt. Men då ångrade jag stort att jag inte gett svar på tal och droppat någon kommentar om att jag faktiskt förstår varför SAS är farligt nära nedläggning med tanke på det otroligt dåliga bemötande man får som kund hos dem. Jag förstår självklart att det kan finnas bestämmelser som man kanske måste följa trots att detta gör ens egen resa mer opraktisk och svårhanterlig. MEN jag förstår bara inte varför man inte kan meddela något sådant på ett vänligt sätt? Varför ska man istället bli avsnäst och helt enkelt få svaret att det är ens eget problem som mer eller mindre skiter fullständigt i. DET tycker jag är såååå fel! De är ett företag som faktiskt lever av att de får resenärer, dvs kunder. Att de sedan fjäskar mer för personer som reser businessclass kan jag förstå eftersom det är här de gör några pengar. Men för det kan man väl ändå kosta på sig att vara åtminstone normalt artig när man konverserar en enkel Economy-resenär. Det hör liksom till vanligt hyfs! Tycker jag.

Detta otrevliga bemötande har dock inte alls gällt kabinpersonalen som på både dit- och hemresan varit oerhört trevliga, tillmötesgående, vänliga, hjälpsamma och serviceminded. Synd bara att detta tydligen inte riktigt smittar av sig på personalen som jobbar på flygplatserna.

Flight SK 909.

Avgång 12.20

Överbokad!!!!!!

Dvs man frågade efter frivilliga som kunde ta en flight via Washington DC istället. Med X antal resecheckar för besväret. För mig med Lill-Snorpan var det självklart ett stort "Tack men nej tack!". För vår del innebar detta överfulla plan istället att det såklart inte blev vare sig bassinett eller ett extra säte. 

Alltså blev det hemresa med Lill-Tjejen i knät hela vägen.

Kan tala om att 8 timmars flygning med snart 10 månaders bebis i famnen inte är helt optimalt. De 8 timmarna känns helt klart längre. Första gången jag kollade in den beräknade flygtiden visade skärmen att det var 4 timmar och 36 minuter kvar innan beräknad landning. Då kändes det lääänge. Det var mer än halva resan kvar! Sedan fanns det gånger när jag kollade in tiden och insåg att vad jag tyckte känts som en timme minst var ca 20 minuter... Efter ett tag bestämde jag mig för att aktivt hålla mig ifrån att spana in tiden. Ungefär som jag gör när jag är på gymmet och går i någon maskin eller springer på löpbandet. Det fungerade ganska okej. Det gick åtminstone ungefär 1 timme mellan gångerna när jag sneglade lite försynt på skärmen med den beräknade flygtiden.

Men trots att det kändes lite segt i längden tycker jag ändå såhär i efterhand att resan gick väldigt bra. Vi har tur eftersom Lill-Skruttan är så fantastiskt lugn och glad mesta tiden. Även på resande fot. Det enda man kanske skulle önska vore att hon kunde sova lite längre stunder än sina standard 20-25-minuters naps. Men detta är ändå inget stort problem.

M väntade på oss när vi kom från att ha plockat upp baggaget.

Å att få se honom! Det värmde!

Och att få se Lill-Skruttans reaktion när hon fick se pappa. Det värmde än mer!

Hon blev så glad så glad.

Taxi hem.

Var väl hemma i lägenheten runt 17.30-tiden. Så skönt! Hela resan dörr till dörr hade tagit ca 14 timmar.

Sedan bad av liten supertrött tjej. Mat och sov.

Själva beställde vi hem sushi och vid 21-tiden slocknade jag. Totalt utmattad.

Har kanppt känt av jetlaggen ens eftersom jag var så trött. Lill-Skruttan däremot vaknade glad och pigg på ett strålande humör runt 03.20-tiden i morse. M gick upp och matade och lekte då.

Själv steg jag upp vid 06-tiden och lämnade henne på dagis i morse när de öppnade. 

Nu längtar jag till helgen. Endast 2 dagar kvar. Skönt!