Avsked

Så har de åkt hem. Sverigefamiljen lämnade staden och landet idag. Känns tomt och lite sorgligt. Samtidigt ska jag erkänna att jag är väldigt trött. Tröttare än jag trodde. Det är verkligen intensivt med besök samtidigt som man försöker jobba. Så på sätt och vis ska det blir skönt att få det lite lugnare omkring sig igen. Men det är kanske just detta jag egentligen tycker känns så sorgligt. Känslan av att det är "allt eller inget". Inte det att man inte vet när man kommer att ses igen, även om det självklart gör det svårare att ta avsked. Utan snarare det att man känner saknaden av att få ha sina vänner på närmare håll så att man kan ha en mer kontinuerlig kontakt istället. Att inte ha de här högkoncentrerade dagarna då "allt" ska hinnas med, utan att man kan ta dem och sprida ut över året. Sverigefamiljen har varit här i 7 dagar. Det skulle bli ca 1 dag varannan månad. Eller lite drygt då. Men ändå. Att kunna ta en fika. Ses en dag eller en helg. Göra en utflykt. Bjuda på middag. Ta en promenad ihop. Sådana saker. Det saknar jag. Det kan jag längta efter. Mycket.

Men jag vill verkligen TACKA er Goingar för den här härliga veckan!!! Det har varit helt fantastiskt att få ha er här! Vi kommer alla att sakna er mycket. Lill-Skruttan har redan frågat flera gånger efter I och T.