måndag, maj 03, 2010

Över för denna gången

Så var det klart. Skönt! Fast jag känner mig lite som något som blivit överkört av en buss.... Dels på grund av få timmars sömn inatt. Jag tror klockan var närmare halv tre när jag gick till sängs. Dels på grund av att mötet blev ett riktigt "troubleshooting-möte". På gott och ont. Alltid bra med nya ögon som eventuellt kan se saker man själv har missat. Eftersom jag står och stampar med en metod och inte får sista steget att fungera tar jag tacksamt emot alla råd, tips eller idéer jag kan få.

MEN jag kände mig ändå lite smått nedstämd i slutet. Mestadels eftersom min chef har en viss förmåga att ånga på som ett expresståg och det är lätt att känna sig som en dum idiot som inte tänkt igenom alla frågeställningar och som inte gjort alla kontrollförsök. Som inte är tillräckligt påläst om allt allt allt och som inte har tänkt igenom alla möjliga framtida eventuella försök och frågeställningar. Jag vet att jag inte ska ta det personligt. Såpass mycket har jag lärt mig nu. Efter ett år på denna arbetsplats har jag samlat på mig tillräcklig erfarenhet för att inse att vissa dagar, eller ska jag kanske säga framförallt vissa personer under just vissa dagar har en tendens till att visa en inte alltigenom kärvänlig attityd. Dels på grund av personlighetsläggningen och dels på grund av stress.

Och till min stora glädje känner jag att jag faktiskt inte tagit åt mig till 100%! Det mesta känns mest som "jaha, here we go again". Men visst, lite gnager det ändå på självkänslan det ska erkännas. När man får serverat upprepade gånger att "alla bitar i ens pussel har använts, provats och fungerat för en massa kända och okända. Visserligen inte i samma sammanhang som det jag jobbar med men ändå... Och visst är det väl ändå underligt att det inte fungerar för mig...???!!! Jadijadija..." Hint hint vad vissa osagda ord kan eka i ett rum. Lika mycket som om de faktiskt ropats ut i megafon...

Men som sagt, jag känner mig ändå stolt över att "bara" ta åt mig till kanske 20% av alla sagda och osagda ord, medan jag låter de resterande 80 rinna av mig som vattendropparna på en fet gås. Dessutom är nog ca 10% faktiskt mer eller mindre korrekt och "på sin plats". Det ska jag inte sticka under stol med. Jag är inte den arbetsmaskin som de flesta i min ställning inom akademisk forskning faktiskt är. Jag arbetar endast ca 40 timmar i veckan. I snitt. Vissa veckor kan det bli mer. Vissa något mindre. Jämför denna arbetsinsats med i stort sett alla mina kollegor på labbet som arbetar minst 11 timmar per dag. Plus åtminstone 2-6 timmar per dag under helgerna. Att man inte hinner lika mycket som dem säger sig självt. Och detta är något jag är väl medveten om. Det är också ett personligt val. Jag har priortierat annat framför jobbet. Så är det bara. Så viss del av "kritiken" är befogad. Eller snarare jag har en förklaring till varför jag inte hunnit med såpass mycket som tidigare nämnda person helst skulle önskat. Och jag tycker detta känns ok. Jag står för mina val och ångrar dem inte.

Oavsett så är det skönt att det hela är över. Jag är inte särskilt förtjust i att hålla presentationer längre. Så att veta att jag har ytterligare ett par månaders frist är skönt. Jag ska njuta av den känslan ett tag.

19 kommentarer:

Leles värld sa...

Jag undrar hur det ska vara att bara jobba 40 timmars vecka... Jag har nämligen inte jobbat sedan barnen kom och innan dess, ja då var det ju inget problem att både jobba kvällar och helger.

Jag gillar din inställning - att det är ett val du gjort, men det ska väl också tilläggas att 40 timmar faktiskt är en heltid!

Jag tänker att när det är dags för mig att gå tillbaka så blir det nog 75-80 procent istället. Har ju liksom fått lite andra värderingar nu.

Min teori är också att man blir effektivare i det man gör när man inte kan jobba över en massa. Man gör sina timmar så effektivt man kan och så går man hem.

Du gör helt rätt i att bara låta det rinna av. Skulle kunna lära mig en del av dig. Har verkligen svårt att släppa saker.

Njut på nu:)

Kram

Marianne sa...

Sen är det ju det där med att ett negativt resultat också det är ett resultat. Då vet man att just det inte funkade, eller hur?

Och i livets gång är det nog vettigast att välja så som du har valt, det tror i alla fall jag. Experimenten finns kvar, men det gör inte barnets första steg och ord.

Skönt att det är över för den här gången!

KRAM!

anna of sweden sa...

Heja dig. Och du - en sisådär 10-20 procent är faktiskt riktigt bra! :)

Saltistjejen sa...

Lele,
tack! vad gullig du är! Och ja visst kan man vara otroligt effektiv de timmar man jobbar. Det svåra tycker jag nog egentligen varit alla dagar man måste vara hemma med "sjukt barn" och på så vis inte alls hunnit med sådant man föresatt sig. Men det är som det är, och jag har börjat försöka se på saker just så att jag gör vad jag kan och orkar. Mer kan man itne begära av sig själv. Om det inte räcker för detta så kanske jag måste börja se mig om efter något annat? Även om det i nuläget känns jättesvårt.
Kramar!!!


Marianne,
visst är det så. Att jobba ska vara "roligt" men att få uppleva tiden med sina barn är ovärderligt! Och då jobbar jag ju ändå mer än de flesta svenska föräldrar under småbarnsåren och tycker det känns bra trots allt. Men allt handlar om balans och jag tror alla måste finna sin egen balans.
Kramar!!


Anna of Sweden,
haha! Tack!
:-)

Desiree sa...

Skönt att det är över. Jag tycker det är jättebra att du inte tar åt dig allt. Det ska du inte göra. Som Marianne säger så är ju även negativa reslutat också vikiga pusselbitar. Visst är det frusterande då det inte funkar men så är det ju bara med vetenskapliga försök. That is science. Själv håller jag på att bli galen över en analys som jag har fått att funka förut fast med andra prover som bara nu absolut inte vill ge med sig. Hur stönigt som helst. Jag har fått det att funka innan men nu så är det bara totalstopp och jag har provat alla möjliga olika grejer.

Jag tycker dessutom att du jobbar fullt tillräckligt. Det kan hända att andra befinner sig på labbet X antal timmar men är de verkligen effektiva alla dessa timmar. Att vara på plats och att jobba effektivt är två helt skilda saker. Men visst sedan kanske det finns folk som lägger så många timmar och jobbar effektivt. Det går väl ett tag under en tidsbegränsad period men inte hur länge som helst. Vilken livskvalité har man då egentligen? Kanske rör det sig om personer som gör en postdoc på 2-3 år och är i USA utan familj eller partner och därmed väljer att jobba superintesivt i just 2-3 år. Men du är ju inte här i USA på dessa vilkor. Du lever ett rikare och roligare liv med mycket mer kvalité än dessa andra och när du är på jobbet så är du effektiv för du vet att du endast har dina timmar och inte kan dra benen efter dig. Jag tror inte att de andra som är där så mycket egentligen är så mycket mer framgångsrika i sina försök heller för den delen.
Det är du som gör rätt och är sund inte tvärtom.
Kraaam!

Fröken Anki sa...

Håller helt med de ovanstående. Jag undrar också hur effektiv man egentligen är i detta land där det räknas som BRA att jobba fler och fler timmar. Det spelar väl ingen roll hur länge man jobbar bara man är effektiv och kommer till resultat. Oavsett vad det är för resultat!

Tycker du verkar ha en bra balans mellan jobb och fritid. Och man prioriterar olika helt enkelt.

Skönt för dig dock att det är över för den här gången. Kram!

Malin sa...

Skönt att du inte tar åt dig så mycket, det är jätteviktigt när man omges av sådana människor som tex din chef!
Det låter som sunda val och prioriteringar du gör också!!

olgakatt sa...

Skönt att det dröjer till nästa presentation nu!
Jag tror, liksom flera av ovanstående, att fler timmar inte nödvändigtvis betyder mer arbete! Ibland undrar man om vissa personer inte trivs hemma för på jobbet blir det inte alltid så många knop.
Hoppas att du kommer över din "puckel" och att nästa steg äntligen lyckas - då skulle din trivsel öka flera grader!
Kram!

Saltistjejen sa...

Desiree,
ja det är alltid skönt när sådana här saker är överstökade tycker jag! :-)
Fast jag kan inte hålla med om just detta med negativa resultat alltid ÄR resultat. Tyvärr! I detta fallet är det inte så. Tyvärr. Nu är det mest en metod jag inte får att fungera rent tekniskt och det är otroligt frustrerande och irriterande. för alla inblandade. Ja, du vet ju hur det är....! ;-) Ang antalet arbetstimmar så är det nog så att man här jobbar betydligt mer och att detta faktiskt krävs. Jag kan se en stor skillnad bara på min gamla arbetplats jämfört med min nuvarande. Ren generellt är det högre arbetskrav på de här "prestigeuniversiteten eller forskningsinstituten" jämfört med de mer "vanliga". Tycker jag iallaafall Sedan är det självklart indivudellt också och mycket är det såklart gruppledaren/chefen som sätter ribban. jag vet itne riktigt om jag lever ett rikare liv än mina kollegor. Vi prioriterar bara olika och den största skillnaden är att jag är den enda i gruppen som har barn.
Tack för ditt stöd och dina fina ord! :-)
Kramar!!


Fröken Anki,
visst handlar det till viss del om effektivtet också. MEn tyvärr är just labbjobb sådant där många timmar ibland krävs för att få ut något resultat. Det är tyvärr sällan så att de investerade timmarna ger direkt utfall i resultatlistan. Så en del slavtimmar måste göras och jag gör helt klart inte lika många som resten av gruppen. Men det är som sagt mitt eget val.
Gulligt att du "peppar" och stöttar!
Kramar!


Malin,
tack! Nej jag försöker att inte göra det och just i detta läget känner jag verkligen att jag faktiskt inte ska ta det personligt.
Kram!


olgakatt,
ja det är alltid skönt att veta att man inte ska förbereda eller prata inför en grupp på ett tag. Sedan behöver självfallet inte mängden arbetstimmar alltid hänga samman med effektibvitet, men forskning kräver som sagt en hel del "slavtimmar" också. Tyvärr. Och faktum är att de flesta i min labbgrupp jobbar väldigt bra och effektivt trots långa och många arbetsdagar. <det måste jag säga. Stort tack för pepp och stöttning under mina förberedelser också! :-)
Många kramar!

Trillingnöten sa...

Men eller hur! Bra jobbat tycker jag! Du kan vara stolt! Alla är inte perfekta, och absolut inte din chef :p Och all "kritik" som man får är heller inte befogad.
Dessutom tycker jag att du gör ett bra val istället för jobbet. Jag lever då inte för mitt jobb. Jag jobbar för att jag ska kunna leva (iaf ett drägligt liv). Jag umgås mycket hellre med min familj och vänner istället för att jobba extra timmar som jag ändå inte får betalt för :) Kör på och njut av att det är över! KRAM

Saltistjejen sa...

Trillingnöten,
jag tycker som du att livet består av så mycket andra saker än jobbet. Men visst kan jag även ha förståelse för min chef också. Trots att jag kan tycka att hon inte alltid är den smidigaste i sin kommunikation. Men det ÄR tufft att forska och i hennes situation så är stressen och pressen ännu mycket hårdare. Att få fram tillräckligt med resultat för att kunna söka anslag. Det är en ständig press. Tyvärr.
Men livet är så kort att man måste njuta av de stunder, personer och saker man tycker är viktigast. För den saken skull ska man ju inte försaka jobbet, men det tycker jag inte jag gör. Jag jobbar bara inte lika mycket som majoriteten på mitt labb.... ;-)
Kram!

Anonym sa...

Grattis och bra jobbat!
Impad på dig to say the least!

Sen läser jag många bloggar där du ALLTID kommenterar så ödmjukt och med ett stort engagemang och STORT HJÄRTA :)

Älskar att läsa om era bröllopsföreberedelser och din klänning var PERFEKT,bara såååå fin ;)
Inbjudningskorten very special too.


Bamsekramar från ett soligt Svedala
Din lilla "skrutt" är härlig och talar så bra,imponerande!

Musikanta sa...

De som har barn och jobbar på det sättet som du beskriver, vet inte vad de missar förrän det är för sent! Det är bra att du prioriterar din Lill-Skrutta före jobbet, det får du tusenfalt igen senare...

Sen får du gå och lägga dig lite tidigare nästa gång du ska ha en presentation. Det hjälper mycket att komma fräsch och utvilad! Skönt att du inte tar åt dig så mycket, det gäller ju bara att gå vidare med friskt mod. En del ska klanka för klankandets egen skull!
Kramar!!!

Petra H sa...

Så jobbigt med en sådan chef, men du gör så rätt i att inte ta åt dig allt negativt du får höra. Som alla ovan sagt, det är ju så mycket mer givande att ha en familj, ett privatliv och tid att njuta av det än att sitta på jobbet alla helger och jobba.
Det var som vår grekiske vän sa igår när vi smällt i oss en massa pasta med pesto - att han kanske skulle skippa sin diet och bara njuta av god mat istället, det är ju så mycket trevligare och godare ;-)

Saltistjejen sa...

Anonym,
tack vad glad jag blir av din fina kommentar!!! :-)
Kram!!!


Musikanta,
nej så är det väl, men ibland är det ju tyvärr inte självvalt. Särskilt inte här i deta landet där föräldraledighet kanppt existerar. Men visst finns de de som har möjligeheten att jbba mindre mens om ändå väljer jobbet. Fast beroende på familjesituation och person så tror jag ändå inte att man kan "döma" eftersom alla nog gör det de tycker blir bäst för dem och deras familj. Haha, ang sänggång så blir det tyvärr ofta sena kvällar för mig. ;-)
Kram!!!


Petra,
ja chfen är ju lite speciell men jag ahr faktiskt insett och accepterat det nu. I början tog jag det ju så personligt, men efter att ha sett henne in action under ett års tid har jag verkligen förstått att det hänger på personlighet. Inte min då!!! ;-)
Sedan kan jag till viss del hålla med er grekiske vän. Ibland kan jag nästan tycka att folk tar detta med vissa saker alldeles för allvarligt. T ex just mat och hälsa. Att vara lite överviktig (inte sjukligt fet med diabetes o hjärtfel då...) ÄR faktiskt ingen katastrof. Även saker som livskvalitet och att kunna njuta av livet spelar in för vår lycka och vårt allmänna välbefinnande. och själv skulle jag alla gånger välja att vara lite överviktig men kunna njuta av god mat och dryck! :-D
Kram!!!

Anna, Fair and True sa...

Skönt att presentation gick bra! Bra också att du kan känna att detta är rätt för dig just nu och att du kan "stå ut" med kritiken. Det är bra om man kan låta det skölja av en och inte ta åt sig. Det är egentligen tragiskt att vissa prioriterar jobbet över så mycket annat. Ibland måste man ju det men inte alltid.

Men du, tänk att det redan gått er år sedan du började där!

Saltistjejen sa...

Anna fair and True,
ja det är olika hur vi prioriterar. Så är det ju. Och att det redan gått ett år känns lite skrämmande tycker jag. Så fort tiden rusar iväg och än har jag inga resultat....

Anna, Fair and True sa...

Men de kommer nog snart!

Saltistjejen sa...

Anna Fair and True,
den som lever får se....