Strandhugg och kompisträff

I måndags var vädret bättre igen så vi bestämde att göra en liten utflykt. En fikakorg samt Lill-Skruttans badkläder packades och så åkte vi iväg till en av de stränder som ligger lite utanför staden. När vi kom dit var det öde och solen var fortfarande dold av slöjmoln. Men vartefter tiden gick tittade både sol och fler folk fram. Lill-Skruttan var i sitt esse när hon fick plaska runt i vattenbrynet och leka i sanden. Själv njöt jag av känslan av svensk sommar igen. Sol och vind i ansiktet. Kaffe och kanelbulle att fika på. Segel- och motorbåtar som passerade ute i farleden. Det blev verkligen en riktigt lyckad utflykt.

På väg mot stranden.

Är det Ferdinand...?

Att plocka och lukta på blommorna tycket Lill-Skruttan var riktigt intressant.

Fotbad

Innan jag hann få av henne kläderna och sätta på hennes badkläder hade hon redan hunnit bli ganska våt. Men det var varmt i luften så det gjorde inte så mycket. Det plaskades med "mommo" och det ritades födelsdagstårtor i sanden.

Här var "vattentröjan".

Finns det något bättre än fika ute nära vatten?!

O skulle ha en blomma bakom örat tyckte Lill-Skruttan.

Själv ville hon också ha en.

Så småningom var det dags att ta sig hemåt igen.

På eftermiddagen åkte sedan jag och Lill-Skruttan till några av våra vänner för att hälsa på. Det var de som var och hälsade på oss i april. Så roligt att ses igen! Jag hade ju dessutom inte träffat den yngste familjemedlemmen eftersom han inte var med på deras NYC-resa, så det var extra roligt att få stifta lite bekantskap med den underbara solstrålen R. Tack för en mysig kväll och för den goda middagen!

I en trebarnsfamilj finns det en hel del kul saker att leka med.

Middag

Sedan blev det lite te. Här är min kompis K med lille R.

När vi skulle hem så följde K och R med oss till tåget. Det blev en lagom promenad och K och jag fick än mer tid att prata. Även om det som vanligt känns som om man bara är uppvärmd när det är dags att säga hejdå. Men jag är jätteglad att vi fick tid att träffas ändå. Även om det blev kort.

På tågresan hem var det en mycket trött Lill-Skrutta som satt bredvid mig. Med Labolina i ena handen och "Blankie" i den andra satt hon och tittade på "Spöket Laban" på min iPhone. Så söt!