söndag, januari 23, 2011

Helg med pizzabak och 40-årsfest

Helgen har varit riktigt bra. Igår lördag gick jag och Lill-Skruttan till affären för att handlar lite ost till de pizzor vi skulle baka under eftermiddagen. På vägen blev det stopp för att leka med snön. Både på väg till och från affären. Väl hemma fixades det sedan pizza. Lill-Skruttan tyckte det var jätteroligt att hjälpa till. Det kavlades deg så det stod härliga till. Mjöl överallt men skoj var det! Sedan var det ju "toppings" som skulle på. Tomatsås och ost till Lill-Skruttan som inte tycker om andra saker på pizzan, och tomatsås, champinjoner, paprika och färska tomater till mig och M. Ja, och så ost såklart. De blev riktigt goda och Lill-Skruttan tyckte det var extra roligt att äta "sin egen" pizza.


Här kavlas det koncentrerat.


Toppings! Jag klickade på tomatsåsen och sedan fick Lill-Skruttan breda ut den. "Som att måla" tyckte hon att det var. Bra uttryckt för det är ju nästan lite som att måla.


Här en liten film som M tog på pizzafixandet när han kom hem. Den är filmad med en iPhone-app så att den ska se ut som om den är tagen med en gammal 8 mm kamera. Lite kul!


Medan pizzorna stod i ugnen lektes det med vatten. Denna gång utan läckage.


På kvällen var vi ju bjudna till en av våra bästa vänner här som fyllde 40. En 40-års- och Gluehweinfest. Vi hade frågat grannarna om de kunde vara barnvakt eftersom festen inte började förrän vid 20-tiden på kvällen. Jag åkte dock lite tidigare till vännerna för att hjälpa till med förberedelserna. När vi berättade för Lill-Skruttan att vi skulle vara borta på kvällen och hon skulle vara med W och hans föräldrar blev hon helt förtvivlad. Detta är det som gör det så jobbigt med barnvakteri tycker jag. Vi vet att det i slutänden alltid blir bra och att hon har jätteroligt, men det kniper ordentligt i hjärtat och magen när ens lilla tjej gråter och säger att hon vill att hennes mamma och pappa ska komma också. M fick det jobbiga uppdraget att "lämna" henne också vilket alltid är extra magknipsjobbigt. När jag frågade hur det gått berättade han att hon direkt när hon vaknat från sin eftermiddagslur sagt:
"Jag vill inte till W. Jag vill att du ska komma pappa."
M: "Men det kommer att bli roligt. Du brukar ju tycka det är jättekul att leka med W."
Lill-Skruttan: "Nej jag vill inte." Sedan gråt.

Under kvällen försökte M få henne att äta middag men hon ville inte ha utan smågrät i stunder för att sedan tills lut sitta och liksom "samla sig". Han berättade att hon satt tyst ett tag och sedan sa hon med plutande underläpp och liksom lite darr på stämman "Nej, nu går vi till W." Ungefär som om hon bara ville få det överstökat. Oj, vad det gjorde ont i M´s fadershjärta då. Hela tiden inne hos grannarna sa hon "Daddy, don´t go. Hold me." Usch. Det är rent ut sagt skitjobbigt att med just denna reaktionen. Trots att vi vet att hon får jätteroligt så fort vi gått. Det är som om det är själva separationen som är det värsta. Det svåra är alltid att veta när (hur långt innan) vi ska berätta det för henne. För nära inpå är inte bra för då känns det som om hon inte får tillräckligt med tid att "ställa in sig på det som komma ska. Men det kändes som om vi berättade lite för tidigt för henne igår eftersom hon hann oroa sig allt för länge innan det blev dags. Ganska snart efter att M lämnat grannarna kom dock ett sms på mobilen där det stod att de lekte i playroom och hade jätteroligt. Tur att man vet att det alltid går så bra. Annars hade det känts omöjligt att lämna henne, men nu vet vi att det handlar om 5 minuter av gråt just vid själva avskedet och sedan är det full fart med kompisen W.

Kvällen och festen var jättetrevlig! Som alltid när dessa vänner bjuder till fest är det massor med folk och det är gott att äta och dricka. Så även denna kväll. Vi träffade en hel del bekanta som vi inte sett pålänge, vilket var roligt, men även en del "nya" som var väldigt trevliga. Vid 23-tiden tyckte vi dock det var dags att börja dra oss hemåt så det blev ingen sen kväll utan det kändes väldigt lagom.

Strax innan gästerna började droppa in. I den enorma grytan fixades gluehwein vilket var perfekt i den kyliga vinterkvällen.


Idag, söndag tog vi det rätt lugnt på morgonen. Det blev bad och sedan klippte vi faktiskt håret på Lill-Skruttan för första gångne. Hon hade otroligt slitna toppar så det var bra att vi klippte. M gick sedan till jobbet en sväng medan Lill-Skruttan och jag lekte och ritade här hemma. Det blev allt från picknick i soffan, till fiskande av baby hajar (LillS-kruttan håller på mycket med sådana här fantasidjur just nu som hon letar efter i lägenheten och hittar på de mest lustiga ställen....), fix med något slags "formbart kulskum" och så lade vi pussel såklart. En stor favorit just nu. Senare på eftermiddagen gick vi ut en stund på lekplatsen för att leka med en av Lill-Skruttans dagiskompisar, men vi var inte ute så länge för det blåste en riktigt isande vind. Det blev istället en del lek i playroom samt hemma hos oss. Då även med W. 

Rita på griffeltavan är skoj. Idag ville hon sitta på sin stol när hon skulle rita. Och byxor det var minsann onödigt... För er som inte är så insatta i konstens värld kan jag berätta att det ni kan se här är "En happy face med ögon och mun och näsa"

Ute i snön.

Under kvällen fortsatte leken med W för vi var nämligen barnvakt åt honom och det är så roligt att se och höra hur han och Lill-Skruttan interagerar med varandra. De är båda otroligt verbala och det pratas och diskuteras flitigt. En av konversationerna utspelades ungefär såhär:
W gick efter Lill-Skruttans doktorsväska och kom med den till soffan där Lill-Skruttan satt.
W: "You wanna play doctor?
Lill-Skruttan: "Yeah, who´s the doctor?"
W: "I can be the doctor."
Lill-Skruttan: "Okej, then you listen to my cough and my belly."
W tar stetoskopet ur doktorsväskan.
Lill-Skruttan: "That´s not how you do it."
W: "Then show me".
Lill-Skruttan: "Okej."
Sedan lekte de vidare där i soffan.

Sådär håller de liksom på och pratar och frågar och diskuterar saker. Så himla gulligt! De tittade även lite på film (Thomaståget) senare på kvällen och man hörde hur de diskuterade med varandra vad som hände. Nu är det en ny vecka igen. Tiden rasslar verkligen iväg snabbt. Snart har hela januari gått. Denna veckan har vi en del saker inplanerade. En kväll blir det middag ute med M´s jobb och på fredag fyller jag år så då ska vi äta lunch på vår favoritrestaurang här "Spice Market". Det ser jag verkligen fram emot.

22 kommentarer:

Västmanländskan sa...

Mysig helg! Ja, förutom det där med att lämna till barnvakten då. Känner igen det så väl - hur usel man känner sig som förälder trots att man vet att det går jättefint sedan. Känner också igen det där med fantasidjuren. Hemma hos oss har vi osynliga kattungar och osynliga bebisar som det pysslas mycket med.:)

Trillingnöten sa...

Åh vad mysigt! Det är så kul nu när barnen blir lite större och de kan vara med och laga mat och baka och städa :) De tycker själva att det är så himla kul! Man år passa pås å länge det håller i.
Jag tycker också det är svårt att lämna N när vi ska iväg. Trots att vi har familjen som tar hand om henne och inga bekanta/barnvakt på det sättet (tur att man har stor familj). Det går ju över så fort de inte ser en, och jag tror att det är ganska bra i slutändan att de blir lite självständiga. Trots att det är jobbigt just där och då!
Det var skönt att ni hade roligt på festen i alla fall :) Kram

Desiree sa...

Vad kul att få se den lilla söta pizzabagerskan :-)
Ja det märks att hon tycker det var kul. Roligt att göra saker tillsammans i köket på det sättet även om det blir en del mjöl att torka upp kan jag tänka mig. 40-års kalaset verkar ha varit riktigt kul och lyckat. Usch jobbigt med separationsångesten både för E och för er. Men jag antar att man får försöka trösta sig med att hon faktiskt har kul med W när hon väl är där. Men jag förstår ändå att det skär i hjärtat på både dig och M.
Men nog märks de att E och W är riktigt goda vänner. Ha en bra start på veckan och kul att du har en hel del att se fram emot.
Kram!

Mallis in real life sa...

Låter som en bra helg trots lite seperationsångest. E är grym på att göra pizza, jag älskar mycket ost!!!!

Cool app till I-phonen, gillade filmen jättemycket. Själv har jag ingen I-phone ännu, men till sommaren då jäklar smäller det.

Spice Market finns noterat i vår lilla bok, den ligger bra till om vi hänger i Meatpacking någon dag.

Kram

ExPIAtriate wife sa...

Vad mysigt att gora pizza! Sag himla gott ut ocksa!
Det dar med separation ar jobbigt, aven till denna dag, med en maid som har bott med oss i snart fyra ar, kan min son som ar snart 8 fortfarande bli valdigt ledsen om vi ska ga ivag pa kvallen. Tack vare modern teknik (och jultomten) kan han ringa oss pa sin mobil men det ar manga fragor nar man kommer hem, vart man ska etc.
Det sliter i hjartat men precis som du sa vet man att sa fort man gar sa ar det full fart igen och de har roligt, men visst kanns det svart!
Kram!

franziengland sa...

Hon är verkligen jätteduktig på att prata. Det är inte bara att kunna prata utan att sedan ta det vidare till en diskussion där man även måste lyssna är ett snäpp till. Säkert bidrar det att ni pratat mycket och lugnt med henne. Vår äldsta dotter pratade mycket bättre och tidigare än de båda andra och jag tror att det beror lite på att vi hade mer tid att koncentrerat prata med henne.
Det är HEMSKT att lämna gråtande barn, men SÅ mycket enklare när man vet att det faktiskt går över snabbt. Alltså får ni bara stålsätta er och vara glada över att hon inte är ledsen jättelänge, för det finns det ju faktiskt också barn som är. När ni vet att hon hanterar det så bra, tror jag t o m att det är "nyttigt" och roligt för henne att vara hos någon annan en stund. Även om de såklart är vana vid det från dagis med, men att se att hon klarar sig själv utan er på flera ställen, det är inte heller fel.

Anonym sa...

Så bra hon har det!Roligt hela tiden med hemsysslor och mycket prat. Det är svårt när barnen är ledsna....egentligen vill vi att de ska vara glada hela tiden alltid!!!Men oj det kan ju ingen vara ?! Kanske växer hon lite av att klara att vara lite ledsen 5 min för sedn hade hon kul. Bra att mamma och pappa får lite egen tillsammnstid. säkert bra för henne också!
Kram från eva i Tyresö

Saltistjejen sa...

Västmanländskan,
ja det är jobbigt att lämna ett gråtande barn. Usch! Men som du säger så hjälper det att veta att hon tycker det är roligt så snart vi är utom synhåll.
haha ja bebisar har vi också många som ska pysslas med. Och kaninungar.... :-)


Trillingnöten,
ja det är jätteroligt att göra saker tillsammans sådär tycker jag. Och ja att lämna är verkligen inte roligt. men man får hoppas att det går bättre med tiden och som du säger kanske det är ganska bra för dem ändå att inse att det går bra och att vi ju alltid kommer tillbaks.
Kram!!


Desiree,
ja att göra saker i köket tillsammans är skoj. Me man måste ha lite tid så det inte gör ngt att man får städa efteråt...! ;-) Separationsångesten är jobbig. Det är verkligen inte kul att lämna när man vet att hon tycker det är så jobbigt. Men vi är glada över att veta att hon har det roligt så snart vi gått. Det hjälper enormt mycket. Annars hade vi nog inte lämnat henne, men det är skönt att kunna göra aker på tu man hand ibland. Och E och W är superbra vänner vilket är skoj.
Kram!!


Mallis,
ja helgen var jättebra. Endast kvällen innan "bortlämning" som var jobbig. annars har det verkligen varit en toppenhelg! Ja ni ska verkligen äta på Spice Market närni kommer till stan! Supergod mat, cool miljö och bra service!
Kram!


ExPIAtriate wife,
pizzan blev god. Men visst är det jobbigt när barnen är sådär genomledsna när man lämnar dem. usch! Då känns det som om det inte är värt det, även fast man vet att det blir bra i slutändan. Jag trodde det skulle bli enklare när de blir större, men inser att allt handlar om personlighet. Bra att er lilla kille har mobil så han känner att han kan prata med er närsomhelst.
Kramar!!


franziengland,
ja pratar gör hon mycket. Och det är roligt att man nu kan föra samtal med henne. :-)
Det kan nog ligga en del i de du skriver om att er äldsta pratade mycket redan tidigt jämför med era andra barn. Man har ju som mest tid till första barnet. Och vi pratar mycket med vår lilla tjej.
Och att vi vet om att det blir bra efter att vi gått när hon får vara med sin kompis och hans föräldrar är en förutsättning för att kunna lämna bort känner jag. Och det är otroligt skönt att vi vet om att det blir bra. Annars hade vi nog känt oss väldigt "bundna" om man aldrig fick ngn egentid med varandra alls. men nu går det ju även om själva avkedet är jobbigt.
Kram!


Eva,
ja det där med att man helst vill att ens barn ska vara glada är en känsla jag tror man som förälder får jobba lite med. Att känna attt det i vissa fall är ok att bli ledsen men att det inte är farligt. Att bli ledsen händer ju lite då och då, men att då försöka trösta så gott det går och sedan finnas till hands om de vill prata eller bara vara nära. Det jobbiga är ju just när man själv orsakar denna ledsenhet och när det handlar om avsked så känns det extra jobbigt för då kan man ju inte vara där och trösta heller.
Kram!!

Fröken Anki sa...

Åh vad jobbigt det där med lämningen, men skönt att veta att det går fort över.

Resten av helgen såg jättemysig ut. Alltid kul att göra egen pizza, och gott. Jag tror att det är ett bra sätt att få barn intresserade av mat och att äta bättre också genom att de får vara med. De vet vad det är liksom.

Kul med de små diskussionerna vännerna har. Vilket steg i utvecklingen egentligen när de kan kommunicera så där. Härligt att hon har en så bra kompis.

Hoppas ni har en fin måndag och inte alltför kallt. Här är det -21 C idag och av nån anledning gjorde det att det blev delay på starten. Jaja, skönt att äta frukost i lugn och ro!
Kram

Saltistjejen sa...

Anki,
ja det är skitjobbigt på ren svenska! Men det blir ju bra i slutänden men det känns ändå i magen usch!
Annars var det en supermysig helg ja. Och kyligt är det här också idag. Inte minus 20 men nu är de minus 14 och det är kallt det med. Man känner av det även inomhus för det är mycket kallare inne också.
Kram och hoppas veckan blir bra!

Annika sa...

Ja, det låter som en bra helg TROTS sep-ångesten. Lilla hjärtat att hon känner det så...
Förstår att det är skitjobbigt för er. Trösten är väl den att det blir bättre bara ni har gått. Det värsta är väl väntan för henne, samt just ögonblicket då ni ska skiljas.
Gulligt med E och W och deras lilla snack, jag vet ju hur verbal E är!!
Nu är et måndag, -14 när jag var ute och gick, men vindstilla. Till skillnad mot er har VI NOLL snö. NADA!!
Kramar!!

Saltistjejen sa...

Annika,
ja visst var det en bra helg. Det där med problem att lämna Lill-Skruttan kan nog vara ngt som komer följa med ett tg för M säger att han var precis likadan som liten. och blyghet är ju även det ärftligt så det gissar jag är ngt man får arbeta bort med tiden. Som M säger man lär sig ju att hantera sådant med åren och det går ju bra för honom nu hahaa! Han KAN vara utan sin mamma....! ;-)
Här är otroligt härligt vödet nu dycker jag. Har inget emot jkyla men gillar inte för mycket vind, men i morse var det minus 14 även här och vindstilla. Vit snö också. Inte mycket men så det iallafall är lite ljust. Mysigt! Hoppas ni får snö ni med snart.
Kramar!!!

Taina sa...

Hahahaha, det blev ett litet ostberg där. Filmen var urläcker och precis som en gammal film filmat med en super8!

Kram kram!

Saltistjejen sa...

Taina,
japp det blev det och vi omfördelade osten lite sen. Faktiskt. Särskilt eftersom vi vet att hon inte är stormförtjust i för mycket ost på pizzan. Men kul var det iallafall! Och hon tyckte det var jätteroligt! :-)
Hoppas ni snart får ert varmvatten tillbaks!
Kraaam!

Anna sa...

En av de sötare pizzabagarna jag sett :)

Saltistjejen sa...

Anna,
:-)
Tack!

Marianne sa...

Jag förstår att det är hjärteknipande att lämna henne när det är så där. Fy så svårt. Har ni det så varje morgon när hon ska till dagis? Ja det är tur att det går över efter bara några minuter, så att ni kan ha roligt när ni är ute.

Så du fyller år snart! Hjälp vad tiden rinner iväg!

KRAMAR!

Saltistjejen sa...

Marianne,
ja det känns jobbigt med de där överlämningarna. Dagis går dock utmärkt nu. Det är ytterst sällan hon gråter eller så när vi säger hejdå där. Men det är ngt hon är så van vid nu.
Men det är som sagt tur att vi vet att det går över så snart vi gått ifrån grannarna. Annars hade det känts o möjligt. Och ja, snart fyller jag år och blir gammal! ;-)
Kraaamar!

Bejla sa...

Klurigt det där när barnen inte vill, samtidigt som man själv egentligen vet att de kommer att tycka det är hur kul som helst efteråt. Lite som det samma du skrev om i ditt tidigare inlägg; hur mycket ska man liksom tvinga på? Fast i detta tillfälle var det ju ändå inte så att man ens skulle överväga att ställa in något, men usch vad gör det ont i ens hjärta att se ens barn på det viset. Annars blev ju helgen lyckad! :-)

Saltistjejen sa...

Bejla,
jo det är ju mer kämpigt när det handlar om att göra ngt som ens barn inte tycker om eller helst inte vill. Även om man vet att de senare kommer att ha jätteskoj. Jag hoppas att den här "mammig- och pappigheten ska växa bort lite med tiden.
Kram!

Anna, Fair and True sa...

Kul med pizzabak! Ser ut som E gillar ost :) Den där appen var kul, vad heter den?

Jobbigt att E har sådan separationsångest. Men att lämna på dagis går väl bra nu? Skönt att veta att hon mår bra när hon väl är där (hos vännen) även om det såklart är jobbigt för både hon och er vid överlämnandet.

Saltistjejen sa...

Anna Fair and True,
tror appen heter 8mm eller så??
Och ja det är jobbigt med hennes separationsångest. Dock är jag helt säker på att hon ärvt den. M var exakt likadan fast värre (!) när han var liten berättar han. Så jag har ändå hopp inför framtiden. Med tanke på att han numera frivilligt bor på andra sidan Atlanten! ;-)
På dagis är det inga som helst problem nu. Ofta säger hon bara "du kan gå nu hejdå" när vi lämnar där på morgnarna. Jag tror att detta med separationsångesten på kvällar och ibland helger är det att hon tycker det är så otroligt mysigt att var med mig och Mats så hon blir så besviken när hon inser att vi inte ska vara där.... Det vi förstått är att det verkligen är själva avskedet som är jobbigt för henne också. Eftersom hon varenda gång sedan när vi väl gått har väldigt roligt tillsammans med sin kompis och hans föräldrar.
Vi hoppas väl att detta ska växa bort med åren.