Uppesittarkväll

Sen lördagskväll. När jag skriver detta är det faktiskt egentligen redan söndag. Klockan i hörnet av dataskärmen visar 1.25. På natten. Har just tittat på 2:a avsnittet av Dexter Säsong 3. Ett bra sätt att försöka rensa ur huvudet lite. Eftermiddagen och kvällen har nämligen gått i flitens tecken. Känner mig riktigt tillfreds med dagens insats på skrivfronten. Fortfarande är det långt kvar till mållinjen, men dagens timmar på jobbet kändes ändå bra. Det var lugnt och tyst. Träffade inte en enda av kollegorna trots att de annars arbetar de mest konstiga tider på dygnet och under i stort sett veckans alla dagar. Nyårsdagen mellan fyra och halv tio verkade de ändå vara lediga. Bra för dem! Dock är det alltid någon där. På jobbet. Jag hälsade på ett par stycken från andra labb som jag mötte i korridorerna. Men till större delen fick jag väldigt bra skrivro.

Vid halvtiotiden drog jag mig hemåt. Ville så gärna natta Lill-Skruttan för att få lite gostid med henne. Hon var pigg som en mört. En mycket sen eftermiddagsvila bäddade för en väldigt lång nattningsprocedur. Själv led jag inte nämnvärt eftersom jag verkligen njöt av att få ligga där bredvid henne i sängen och småprata, sjunga och sedan snusa på henne. Sedan säger vi Godnatt. Då fortsätter nästa fas i nattningen. Att ligga och känna hennes barfotafötter sparka under täcket. Hennes lilla hand som kommer och söker min. Lyssna på när hon viskpratar för sig själv och viftar med armarna ovanför sitt huvud. Är det en sång eller en berättelse? Jag vet inte, men det känns mysigt. Efter ett tag börjar dock magen störa. Min alltså. På grund av att jag inte ätit något sedan halv tvåtiden idag. Och nu är klockan över elva på kvällen. Hungern börjar sätta in. Kurr kurr. Till slut när jag är på gränsen att ge upp stillnar hennes lilla rastlösa kropp ändå och hon kommer till ro. Andetagen blir lugna och regelbundna. Ett par hårslingor lite svettfuktiga mot pannan. Ett snusande ljud från näsan. Lilla goa Snorungen min.

Det tog lite drygt 1,5 timme ikväll. Om det inte varit för hungern i magen hade det varit enbart mysigt. Att vara tvungen att jobba mycket under sin "lediga tid" gör att man längtar och saknar de där stunderna som man ibland i sin vardag helst skulle slippa. Man inser med kraft att det är de här vardagsbestyren som är så värdefulla. Kärlek i vardagen. Att ge och att få. Vad mer kan man egentligen begära av livet?

Jag kan enbart konstatera att det nya året har börjat bra.
Det gläder mig. Hoppas det fortsätter så.