...hände detta.
Helt klart ett av mitt livs mest "dramatiska" ögonblick, även om jag just då kände mig nästan onaturligt lugn.
torsdag, juni 02, 2011
Idag för nästan exakt tre år sedan...
Etiketter:
barn,
dagsrapport,
föräldraskap,
Lill-Skruttan,
väntans tider
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Just ja! Det läste jag om förra året på din blogg! Helt otroligt. Som på film liksom :) Skönt att kunna hålla sig lugn, trots den panik nåt sånt kan skapa! Och vilket fantastiskt mirakel som kom ändå :)
Ja, oj vilket äventyr! Det är ju skönt att veta att allt gick bra med lilla prinsessan till slut, trots en sådan dramatisk början.
Kramar//Vic
Trillingnöten,
ja det känns som något jag alltid kommer minnas haha!
:-)
Kram!
Vic,
japp det hela slutade lyckligt vilket känns bra. Tror faktiskt att jag skulle varit mer orolig om det hämnt mig nu idag om jag varit gravid. Men då kändes det liksom så overkligt på något vis. Om du förstår hur jag menar.
Kramar!
Minns det som om det vore igår!!
OCH hur vi alla läsare följde utvecklingen med största spänning!!
Kram!
Det drar alltså ihop sig till födelsedag! Ja, jag säger som Annika, jag minns det också som i går! Det var min första bloggbebis, och hjälp vad det var nervpirrande! Dels oro, dels spänning. Oj, oj, det kommer jag nog aldrig att glömma!
Kramar!
Wow, tänk att E redan hunnit bli tre år. En stor och mycket söt liten tjej ni har.
Kram!
Vilken berättelse! Läste även nagra andra gamla inlägg fran den tiden! Tänk att du var sa lugn...och vilken söt & gullig liten flicka ni fick sen ;-)
Kramar, Lisa
Annika,
Ja jag minns det också som om det vore igår... Och vilket stöd ni läsare gav! Imponerande!!
Kram!
Marianne,
Japp på lördag är det födelsedag. Imorgon firas hon på dagis. Åren går fort.
Minns att jag fick så fint stöd av alla bloggläsare när jag var på sjukhuset. Jätteskönt!
Kramar!
Desirée,
Tack för grattis men det r på lördag.
:)
Kram!
Jösses. Tre år. OjojOJ jag säger se de andra som var med dåå. Jag minns det som igår och shit vad jag var nervös men jag minns jag skrev DET kommer gå bra. Jag vet att jag satt och tänkte på vad mn kunde skriva.
Usch jag var skiträdd..typ. Haha. Men det gick ju bra. Ju. Min första internetbebis. Coolt. Tack för du delar/de med dig av Ella LillSkruttan E. Sötingen.
Stor kram
/Susanne
Suzesan,
ja det går fort. Haha det var rätt nervöst ju. Men såhär i efterhand är det lite roligt att tänka tillbaka och minnas.
Kram!!
Säger som Annika: minns det som igår!!! Tänk att det redan gått tre år sedan. Kalaset blir i helgen eller hur? Hoppas ni får superfint och en glad Lill-Skrutta!
Anne,
ja tiden går på något vis så fort, även om jag samtidigt tycker att jättemycket hänt sedan den där dagen för tre år sedan. Födelsedagen är på lördag men vi ska inte ha kalaset förrän nästa helg. mittemellan hennes och kompisen R´s födelsedagar. :-)
Kramar!!
Grattis till hela familjen! Stor kram!!
Ja, tänk att det är redan tre år sedan. Vi har ju vårt egna milstolpe med just din och Lill skruttans,, Du vet! Så det är lite speciellt, att fått följa allt och fortsätt följa henne,vecka för vecka. Tack!
Så nu blir det kalas!
Stor kram
Pratglad,
tack!!
Kramar!
Katarina,
ja ni har ju det. Jag är glad att ni tycker det är roligt att följa Lill-Skruttan. Det känns speciellt på något vis.
Stor Kram!
Som på film, och i Saltis liv! :)
Anna Fair and True,
hahaha! Ja just det!
;-)
Skicka en kommentar