Älskade vänner

Att vara på besök i sitt gamla hemland innebär många saker. Man kan njuta av sådant man saknar i sin vardag. Som mat, miljöer, platser, natur och annat. Men den främsta njutningen är för min del ändå att få chansen att träffa de personer jag saknar och längtar efter. Familj och vänner.

Idag var en sådan dag. Igen. Började med nyttoaktiviteter i form av ett besök hos optikern och ett på banken. Sedan blev det ett ytterst kärt återseende av en av mina närmaste vänner. Lyxigt värre för vår del också eftersom jag och Lill-Skruttan blev upphämtade och sedan skjutsade hem till vännen. Där blev vi bjudna på lunch. Och under vårt besök där hanns det med en hel del prat om allt möjligt här i livet, men även lek samt bad i poolen (endast barnen).

Just sådana här gånger inser jag återigen hur mycket jag ändå saknar mina gamla kära vänner i min vardag på Manhattan. Det är en mycket speciell känsla att träffa personer som man delar en historia med. Som känner en på flera plan. Som visste vem man var innan man blev den man är just nu, och som varit med en längs vägen hit. Ibland nära och ibland på avstånd, men ändå MED. Insikten gör mig både glad och ledsen på samma gång. Glad för att jag verkligen förstår av hela mitt hjärta vilken rikedom det är att ha sådana vänner. Och att jag har många sådana vänner här. Med mycket speciella platser i mitt hjärta. Vänner där tid och avstånd egentligen inte betyder särskilt mycket eftersom vår vänskap verkligen går på djupet. Att ses och ta vid, rent känslomässigt, där man slutade trots att man kanske inte setts eller hörts på ett par år. Jag inser dessutom att detta kanske inte är alla förunnat. Ledsen över att jag har förstått att jag inte alls kommer att hinna med att träffa alla jag skulle vilja och önska under de här dagarna som är kvar av min Sverigetid. Som alltid.

Tack Ö för en jättemysig och härlig eftermiddag!