tisdag, augusti 09, 2011

Ett tag sedan

Det var ett tag sedan jag bloggade. Har inte funnits tid eller ork till bloggen de senaste dagarna. Kom till mamma i fredagskväll. Härligt att få gå av tåget. få komma hem till en god middag. Prata. Dricka te på kvällskvisten.

Helgen har vi varit "hemma". Promenerat, pratat, besökt lekplatserna runt mammas radhus. Som tur är finns ett dagis med en enorm och jättefin gård alldels bakom mammas hus. Där tillbringade jag och Ella åtskilliga timmar nu under helgen. Söndagen var dock regnig så få blev det mest inomhusaktivitwter. På eftermiddagen åkte vi till en av mina bästa vänner och hälsade på. Så himla roligt och mysigt!

I måndags packade vi och åkte ut med båten. Har nu haft två sköna dagar i skärgården. Trots skurar och en del åska har jag njutit! För mig är skärgården så speciell. Att somna på båten är så rofyllt. Att återse en del öar fårn min barn- och ungdom känns som en ynnest. Många minnen gömda långt in kommer upp till ytan.

De enda sakerna jag just nu tycker känns jobbiga är:
1) Min längtan efter lite "egen tid". Som ensam förälder på resa med ett mycket mammigt barn i trotsåldern börjar min buffert av tålamod nu sjunka drastiskt. Kan säga att jag tillbringar ca 98% av min vakna tid tillsammans med Lill-Skruttan. Och med "tillbringar" menar jag att jag knappt är längre bort än Max 5 meter, om ens det... De andra 2 procenten av min vakna tid (när dottern sover) är jag social med familj eller vänner. Självfallet är detta underbart och vad jag vill nu när jag är här, men visst känner jag av att i stort sett aldrig tillbringa någon tid för mig själv.
2) Jag har börjat inse att jag ändå har alltför många jag skulle vilja träffa men att tiden inte räcker till. Som vanligt. Jag vet även av tidigare erfarenhet också att det inte fungerar att ha saker inbokat varenda dag. Inte heller för många olika aktiviteter på en och samma dag. Surt, men jag måste nog tänka om lite vad gäller antalet personer jag skulle vilja träffa nu under mina återstående två veckor här.
3) Jag har faktiskt hemlängtan. Rejäl sådan också. Längtar efter min egen säng, att få ha mina saker omrking mig. Få gosa med Katterna. Och framförallt saknar och längtar jag efter M. Att kunna prata om ditt och datt. Mysa i soffan tillsammans med en mugg te. Kramas. Ta en promenad. Laga middag ihop. Att återigen få vara två. Två men ändå tillsammans. Och att återigen få vara två föräldrar. Att dela ansvar, jobb och tid med vår Lill-Skrutta. Att jag ska kunna gå in i rummet bredvid, ja till och med lämna huset, utan att hon ska få en gråtattack.

Men trots att jag känner såhär njuter jag fortfarande av att vara här. Det känns som en lyx. Och jag vet att jag kommer se tillbaka på den hör Sverigevistelsen med glädje senare under hösten och vintern. En bit svensk sommar är ändå något alldeles speciellt. Oavsett om vädret har varit väldigt ostadigt som de här veckorna. Jag har ändå njutit. Tystnaden, lugnet, suset i björkkronorna, klucket av vågor mot bordläggningen, frasandet av torr mossa och lav mot skosulan, måsarnas skrin, daggigt gräs mot min bara fot, humlornas surr, sommarblomster och lukten av kor i hagen. Och så naturligtvis alla möten!



9 kommentarer:

Loppan flyttar västerut... sa...

Vad fint du har skrivit, känner nästan lite tårsvid. Hoppas din sista tid i Sverige blir fin, o att tålamodet får ny kraft. Snart är du hemma o allt är som vanligt igen. Kände igen mig i vad du skriver, trots att mina kiddos är större än skruttan så äter dom upp mig ibland.
Heja dej Anna, du är så bra!
Kram

Saltistjejen sa...

Loppan,
Vad söt o rar du är! Tack!
Kramis!

Lotta sa...

Ja...hjärtat är både här och där, konstant tycker jag.

Hoppas du kan få lite egen tid också, några timmar i stan och strosa runt lite, sitta på något mysigt cafe. Det behövs, egen tid!

Två veckor går snabbt...snart är du back in the Big Apple med M. Önskar dig fina dagar av de som är kvar!

kram

Taina sa...

Fattar PRECIS! Att försöka hinna träffa alla man vill GÅR INTE för då blir det ju ingen tid över till en själv för att verkligen njuta. Jag stressar otroligt mycket och så blir jag stressad när folk här av sig och frågar varför jag inte träffat just DEM när jag ändå var "hemma". It sucks ibland.

Men hopas du nu får en riktigt bra vistelse de två sista veckorna.

Snart syns vi väl? Hahahaha lägger på lite mer "måste planera in" men det ligger ju på den här sidan av pölen.

KRAMAR

Jess sa...

Jag förstår precis vad du menar med egen tid. Nått som jag knappt haft på 3 år nu!!
Och att tro att man ska lyckas få det när man är i Sverige är verkligen tvärtom.

(Apropå klistermärkes-ungar, nu sitter Leon brevid mig och vill att jag ska se tv med honom!)

Visst är det underbart att bara suga i sig alla intryck av Sverige som man förknippar med "hemma".
Men längtan till sitt riktiga hem kommer såsmåningom smygandes på en. Egen säng, egna grejer och framför allt egna RUTINER!

Jag hann inte heller sista svängen till Sverige träffa alla jag skulle velat träffa. Men det får ju bli en annan gång plus som någon sa. Vägarna går ju åt bägge hållen så folk får se till att besöka en själv också ibland. :)

Hoppas att ni får fint väder er resterande tid i Sverige.

KRAM!

Emma sa...

Ja-visst blir det stressigt i Sverige! Man vill ju så gärna hinna med allt och alla men...det gör man aldrig. Jag har varit här i 1 1/2 månad och ändå inte hunnit med. "Borde" ha åkt till GBG, Luleå och Malmö. Nu blir det så att vi åker ner till Spanien redan på fredag och sedan därifrån till Kanada och sen i slutet av oktober först kommer jag hem till Sverige igen. För ett tag. Suck. visst är det fantastiskt att få resa men jag vill mest vara gravid och hemma nu...men du vet, det är ju inte mina vÄnner som är prioritet utan dotterns (släktingar).

Ett bra knep för att träffa folk är att ordna ngn slags fest eller bara möta många på ett och samma ställe. Jag hade en tre-dagars återtrÄff men eftersom jag arrade passade jag på att bjuda in några som inte hade studerat tillsammans med resten. Gick bra och på så vis slog jag en hel massa flugor i en smäll.

Men bäst är det bara att ta det lugnt och acceptera att det är så det är. Du måste få någon tid för dig också.

Stor kram!

Saltistjejen sa...

Tack alla för era fina och förstående kommentarer! Har inte riktigt tid att svara alla så flitigt som jag brukar. Hoppas ni har överseende med det. Jag blir iallafall väldigt glad!
Kramar!!

Petra H sa...

Jag kan tänka mig att du både njuter av den svenska sommaren, längtar hem till M och katterna och till att vara två om ansvaret om Lill-Skruttan. Det är ändå imponerande den resan du har gjort, över Atlanten och sedan mellan Sthlm - Skåne - Sthlm helt ensam med en 3-åring! Det är väl inte konstigt om du längtar efter lite egentid..
Emmas idé är väldigt bra, att anordna någon större träff - jag hade grillfest på min födelsedag i juli för några år sedan när jag var hemma i Skåne och kunde träffa en hel del kompisar som jag annars inte "hunnit med". Ibland får det blir kvantitet istället för kvalitet ;-)
KRAM!

Anne sa...

Åh så bra och träffande du skriver. Du kan verkligen uttrycka känslor och stämningar så bra, samt bjuder på dig själv. Jag måste instämma med Petra H också, det är otroligt imponerande allt du gjort under den här semestern ensam med en 3-åring. Läste på din svägerskas blogg där hon i nåt skede skrev att du är så otroligt lugn och tålmodig med Ella. Det är min känsla också, att du är en otroligt tålmodig och lugn förälder. Bästa Saltis-Anna. Men även sådana blir ju trötta och behöver egen tid... Kramis!