Ett tag sedan

Det var ett tag sedan jag bloggade. Har inte funnits tid eller ork till bloggen de senaste dagarna. Kom till mamma i fredagskväll. Härligt att få gå av tåget. få komma hem till en god middag. Prata. Dricka te på kvällskvisten.

Helgen har vi varit "hemma". Promenerat, pratat, besökt lekplatserna runt mammas radhus. Som tur är finns ett dagis med en enorm och jättefin gård alldels bakom mammas hus. Där tillbringade jag och Ella åtskilliga timmar nu under helgen. Söndagen var dock regnig så få blev det mest inomhusaktivitwter. På eftermiddagen åkte vi till en av mina bästa vänner och hälsade på. Så himla roligt och mysigt!

I måndags packade vi och åkte ut med båten. Har nu haft två sköna dagar i skärgården. Trots skurar och en del åska har jag njutit! För mig är skärgården så speciell. Att somna på båten är så rofyllt. Att återse en del öar fårn min barn- och ungdom känns som en ynnest. Många minnen gömda långt in kommer upp till ytan.

De enda sakerna jag just nu tycker känns jobbiga är:
1) Min längtan efter lite "egen tid". Som ensam förälder på resa med ett mycket mammigt barn i trotsåldern börjar min buffert av tålamod nu sjunka drastiskt. Kan säga att jag tillbringar ca 98% av min vakna tid tillsammans med Lill-Skruttan. Och med "tillbringar" menar jag att jag knappt är längre bort än Max 5 meter, om ens det... De andra 2 procenten av min vakna tid (när dottern sover) är jag social med familj eller vänner. Självfallet är detta underbart och vad jag vill nu när jag är här, men visst känner jag av att i stort sett aldrig tillbringa någon tid för mig själv.
2) Jag har börjat inse att jag ändå har alltför många jag skulle vilja träffa men att tiden inte räcker till. Som vanligt. Jag vet även av tidigare erfarenhet också att det inte fungerar att ha saker inbokat varenda dag. Inte heller för många olika aktiviteter på en och samma dag. Surt, men jag måste nog tänka om lite vad gäller antalet personer jag skulle vilja träffa nu under mina återstående två veckor här.
3) Jag har faktiskt hemlängtan. Rejäl sådan också. Längtar efter min egen säng, att få ha mina saker omrking mig. Få gosa med Katterna. Och framförallt saknar och längtar jag efter M. Att kunna prata om ditt och datt. Mysa i soffan tillsammans med en mugg te. Kramas. Ta en promenad. Laga middag ihop. Att återigen få vara två. Två men ändå tillsammans. Och att återigen få vara två föräldrar. Att dela ansvar, jobb och tid med vår Lill-Skrutta. Att jag ska kunna gå in i rummet bredvid, ja till och med lämna huset, utan att hon ska få en gråtattack.

Men trots att jag känner såhär njuter jag fortfarande av att vara här. Det känns som en lyx. Och jag vet att jag kommer se tillbaka på den hör Sverigevistelsen med glädje senare under hösten och vintern. En bit svensk sommar är ändå något alldeles speciellt. Oavsett om vädret har varit väldigt ostadigt som de här veckorna. Jag har ändå njutit. Tystnaden, lugnet, suset i björkkronorna, klucket av vågor mot bordläggningen, frasandet av torr mossa och lav mot skosulan, måsarnas skrin, daggigt gräs mot min bara fot, humlornas surr, sommarblomster och lukten av kor i hagen. Och så naturligtvis alla möten!