fredag, november 23, 2012

Kärlek & Vänskap

Så fick de då ÄNTLIGEN träffa varandra igen. Efter ungefär en och en halv månad ifrån varandra. De två Sötnosarna. Dagar av längtan och saknad. Trots att Lill-Skruttan fortfarande inte är på topp utan hostar, snörvlar och är ganska mycket tröttare än vanligt så var hon så glad så glad över att hennes R skulle komma och hälsa på. Det lektes, tittades på TV, åts, pratades, lektes lite mer tills Lill-Skruttan däckade av förkylningströtthet till stackars R's besvikelse som ju ville leka mer. Men Lill-Skruttan orkade inte mer utan förkunnade att hon var trött och ville gå och lägga sig. Fast när R stod med skorna på sig i hallen smög hon fram till honom. I nattlinne. Och liksom drog sådär lite småförsiktigt i hans ena tröjärm och sa "I don't want you to leave". Sedan kramades de och R tröstade henne med att de ju skulle ses igen redan nästa dag. Efter ytterligare kramar i hallen sa vi sedan hejdå till Familjen K och vissheten om att vi kommer ses igen imorgon gjorde att avskedet inte kändes så svårt. För även jag och M hade haft en otroligt bra kväll tillsammans våra vänner. Så som vi saknat dem! Och så roligt det var att ses igen. Nästan som "förr". Med fika och senare take out från "Social Eatz". Prat och kaffe och prat och prat och prat och middag och prat och öl och prat och te och lite barnkaos och mer prat och mer att äta.

Av R's mamma fick jag veta att R dikterat ett brev till Lill-Skruttan när de körde hit till NYC och jag tyckte det var så sött att jag måste visa det här:

"Dear E, Thank you for being my best friend. I love you. You have never been to my city. You can come and visit me. Love, R."

Och det vill vi verkligen göra! Åka och besöka dem. Förhoppningsvis om inte alltför länge.

13 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Åh så fint! Äkta vänskap! :) Man kan inte låta bli att le och bli alldeles varm i hjärtat!

Anne sa...

Men åh så sött, jag får nästan en tår i ögat. Tänk att det kan vara så sant, så äkta och stort med vänskap och kärlek för små barn. Klart det kan, de är ju människor de med. Men ibland kan jag ändå inte låta bli att förvånas över hur stora känslor de ju faktiskt kan ha för mångt och mycket. Underbart de fick träffas igen. Nåt att vara tacksam för :)

Saltistjejen sa...

Trillingnöten,
javisst är det så. Man blir varm om hjärtat!
:-)


Anne,
ja det är verkligen stort för dem. Visst, vi har ingen aning om hur det kommer att utveckla sig så småningom men just nu har de verkligen speciella känslor för varandra. Det är helt klart. :-)
Kram!

Emmama sa...

Härligt! De som underskattar barns känslor och relationer vet inte vad de pratar om! :) Kram!

Desiree sa...

Åh vad gulligt. Man blir alldeles varm i hjärtat av att läsa R brev men också det du skrivit. Vilka sötnosar. Ha en fin fortsättning på Thanksgiving helgen.
Kram!

Sahra sa...

Vilka sötisar. True friendship. Orkar inte skriva kommentar med iPhone så jag säger bara kram kram

Annika sa...

GULLIGT!!
OCH kul att ni ska ses idag igen.
OCH visst bor de i DC?
DÅ kan ni slå två flugor i en smäll :-)
Kram!

Anonym sa...

Får tårar i ögonen nu! Så himla fint med kärlek och vänskap som håller sig så stark. Man ska inte underskatta hur mycket barn kan älska varandra, det är ju inte endast menat för oss vuxna <3

Hur ofta kan ni ses? Tycker det låter helt fantastiskt att er Thanksgiving verkligen firades med de allra bästa bästisarna! Kram Mimmi

bettankax sa...

Vänskap när den är som bäst:) Urgulliga båda två.
KRAM!

olgakatt sa...

Tycker mig ana ett eko från Skruttans fars tidiga år...
En gång klagade han för mig att hans mamma inte velat hjälpa honom med ett kärleksbrev. Vilket hans ömma moder hävdade var lögn. Men som vi alla vet är han en kärleksfull person hur det än stod till med sanningshalten;)

Martina sa...

Men a sa söta dom är! Riktig kärlek och riktig vänskap. Hoppas det haller i sig. Och att ni snart kan aka och hälsa pa dem i deras nya stad!
Kramar

ExPIAtriate sa...

Ah vad gulligt! Visst ar det underbart med denna vanskap! Hoppas det haller i sig langre!!!
Kram!

Anna, Fair and True sa...

Vad gulligt! Vet ni när ni ses igen?