Kärlek & Vänskap

Så fick de då ÄNTLIGEN träffa varandra igen. Efter ungefär en och en halv månad ifrån varandra. De två Sötnosarna. Dagar av längtan och saknad. Trots att Lill-Skruttan fortfarande inte är på topp utan hostar, snörvlar och är ganska mycket tröttare än vanligt så var hon så glad så glad över att hennes R skulle komma och hälsa på. Det lektes, tittades på TV, åts, pratades, lektes lite mer tills Lill-Skruttan däckade av förkylningströtthet till stackars R's besvikelse som ju ville leka mer. Men Lill-Skruttan orkade inte mer utan förkunnade att hon var trött och ville gå och lägga sig. Fast när R stod med skorna på sig i hallen smög hon fram till honom. I nattlinne. Och liksom drog sådär lite småförsiktigt i hans ena tröjärm och sa "I don't want you to leave". Sedan kramades de och R tröstade henne med att de ju skulle ses igen redan nästa dag. Efter ytterligare kramar i hallen sa vi sedan hejdå till Familjen K och vissheten om att vi kommer ses igen imorgon gjorde att avskedet inte kändes så svårt. För även jag och M hade haft en otroligt bra kväll tillsammans våra vänner. Så som vi saknat dem! Och så roligt det var att ses igen. Nästan som "förr". Med fika och senare take out från "Social Eatz". Prat och kaffe och prat och prat och prat och middag och prat och öl och prat och te och lite barnkaos och mer prat och mer att äta.

Av R's mamma fick jag veta att R dikterat ett brev till Lill-Skruttan när de körde hit till NYC och jag tyckte det var så sött att jag måste visa det här:

"Dear E, Thank you for being my best friend. I love you. You have never been to my city. You can come and visit me. Love, R."

Och det vill vi verkligen göra! Åka och besöka dem. Förhoppningsvis om inte alltför länge.