tisdag, november 06, 2012

Överraskningarnas Överraskning

Ja idag fick jag en överraskning så stor att jag nästan tror att jag aldrig någonsin blivit så överraskad förr. Det började med ett email. En inbjudan till ett födelsedagskalas. Men eftersom de som bjudit in borde befinna sig i San Francisco blev jag lite förundrad och skickade ett sms. Svaret jag fick var att de, våra kära vänner, som flyttade till San Fransisco i september nu är TILLBAKA!! Och inte enbart på tillfälligt besök utan de har helt enkelt bestämt sig för att flytta tillbaks. På riktigt! Helt otroligt! 

Efter att min första oro lagt sig då jag fått veta att allt är bra med dem och att orsaken till denna tillbakaflytt inte handlar om att något "allvarligt" hänt dem, utan att de helt enkelt inte trivdes alls (vare sig med jobb eller bostad eller familjesituation*) så kände jag i stort sett enbart glädje. Jag vet att detta kommer att betyda hur mycket som helst. Både för Lill-Skruttan och för oss. Hon har gråtit så många kvällar vid nattningarna den senaste tiden just för att hon saknar sina vänner. Och då är just O den hon nämnt om och om igen. Hon var varit arg på O's mammas jobb som tvingade dem att flytta så långt. och hon har gråtit, saknat och varit otroligt ledsen. Inte lätt att vara förälder då. Att försöka trösta. Förklara. Peppa och samtidigt låta de få känna det de känner. Stora känslor. Svåra känslor. För henne är det ju första gången hon förstått att världen är föränderlig. Att folk man tycker mycket om inte alltid kommer att finnas hos en. Längtan. Saknad. Sorgsenhet. Vemod. Ilska. Stora känslor första gången man träffar på dem. Svåra att lära känna och förstå. Att hantera.

Men nu lär den största känslan för henne bli Lycka. Gissar jag. Än vet hon inte om att O är tillbaka. Och hon vet inte att jag snart ska gå och hämta henne på dagis (lite tidigare) och att vi då ska gå hem till O och fira hennes födelsedag. Som råkar vara just idag. Å, det känns som om det är VI som fått den bästa present man kan tänka sig! Härligt!




VÄLKOMNA TILLBAKA!!!


*) Vid flytten var det endast O och hennes lilla halvåriga syster som flyttade tillsammans med mamma A. Medan pappa M stannade kvar här i NYC. Detta för att han inte var färdig med sin läkarutbildning än, men A hade fått en ST-tjänst i San Francisco. Inte optimalt alls såklart. För någon i familjen. Men de räknade med att det skulle vara endast ett år. Men efter att saker och ting inte blivit så som de hoppats är alltså de tre fjärdedelarna av familjen som flyttade iväg tillbaka här igen. Och vi välkomnar dem varmt!

15 kommentarer:

Sahra sa...

Men det är ju fullkomligt fantastiskt. Tänk va. Så sorgsna ni var. Med all rätt. Åsså blir det så här jäkla bra. Så glad för er skull

Kram

Anne-Marie sa...

Men så roligt för er allihop. :) Tänk vad livet ändrar sig ibland. Kram!

olgakatt sa...

Tycker mig har hört samma historia helt nyligen om en annan familj..... Flytt som splittrat för en tid, jobb och omgivning som inte var det man hoppats på och så brutna kontrakt och återflytt och återförening.
Solskenshistorier båda två på sitt sätt och samtidigt insättning i "efabanken".*
Skulle vilja se flickorna när de möts!

(*Erfarenhetsbanken)

Lisa sa...

Vad glad jag blir...speciellt för Es skull! Ja, tänk hur saker & ting ändras...
Kramar, Lisa

Suzesan sa...

Fyfasen så roligt. TÄNK så glad Ella ska bli. HURRA. Vilken solskenshistoria för henne och för er. Men tänk så olycklig hon varit.

WOW det var det bästa jag kunde läsa just nu denna valvakanatt.

Kram
/Susanne

Charlie sa ... sa...

Underbart!! Vilken glädje och så härligt för er alla. Toppen!!!!!!


Glad för er skull, vet ju hur mycket ni alla tycker om varandra.

Kram!!!
Lotta

Annika sa...

Härligt.
Glad för er skull!!
Kram

Saltistjejen sa...

Sahra,
ja det var helt otroligt! och otippat!
Nu är glädjen stor.
Kram!


Ane-Marie,
ja det känns verkligen underbart!
Kram!


olgakatt,
ja du det är så ibland att livet tar vägar man inte alls tänkt sig.
Och visst, om de fortfarande är kvar här nästa gång du kommer kan vi säkert träffas! O's mamma har dessutom samma yrke som du hade innan pension. :-)


Lisa,
ja det känns så otroligt att jag nästan inte förstått. E blev helt chockad först när hon fick veta att O var tillbaka. Chockad men lycklig.
Kram!


Suzesan,
ja det är helt fantastiskt!!! För E framförallt men även för oss som ju är väldigt bra vänner med föräldrarna.
Kram!!


Lotta,
ja det känns otroligt roligt!
Särskilt som det var helt oväntat.
Kram!!


Annika,
ja det var nog det roligaste och mest oväntade jag varit med om sedan jag fick mitt jobb, hahaha!
:-)
Kramar!

Anonym sa...

Så underbart för er alla och allra mest för Ella!
Ni kan ju inte ha fått en bättre höstpresent än så!
Och jag antar att O är glad att fira sin födelsedag med sin kära vän Ella också.

Underbart!
KRAM!

Anna, Fair and True sa...

Ah, ni fick jag svar på frågan i ditt senare inlägg om hur länge de bott borta. Låter ju som en tråkig situation så förstår deras beslut.

Anna K sa...

Å vad härligt för er!! Jag vet precis vad du pratar om gällande barn som saknar och sörjer. Fast då var det ju förstås vi som flyttade. Det finns liksom inget vi kan göra förutom hålla kontakt via mail och skypa men låta dem sörja och längta sina vänner är ju viktigt. Vi har dessutom bestämt att åka tillbaks och hälsa på i sommar!!! Och det känns ju superlyxigt!

Kram på dig!

SweFlo sa...

Vilken härlig nyhet!

Emma sa...

Underbart! Jag minns ju hur ledsna ni var och det var ju alldeles nyss! Härligt för E att få sin vän åter

Saltistjejen sa...

Anna Fair and True,
ja det var inte optimalt för dem, men jag tror detta kommer bli bra i slutänden.

Anna K,
ja det är helt fantastiskt. jag har nog inte riktigt förstått det än dock. :-)
Att låta sina barn sörja tror jag är jätteviktigt, men det känns för j-gt rent ut sagt när man är så maktlös. Usch! Härligt att ni kommer hit i sommar!!!! Tror det känns jättebra för er alla och bra att barnen har det att se fram emot också.
kramar!!


SweFlo,
ja det var det verkligen! :-)


Emma,
ja lika ledsna och sorgsna som vi kände oss då lika glada är vi nu!
:-)
Kram!

Saltistjejen sa...

Västmanländskan,
ja det är det verkligen!
:-)