Dagen

En underbar morgon.

Lugn, skön.

Frukost utan avbrott.

Fantastiskt!

Jobb.

Kattfix.

Telefonsamtal till Sverige.

Projekt Rensning av garderober har börjat.

Men nu.

Nu känns det plötsligt sådär tomt igen.

Läser både Svägerskans och M´s mosters blogg.

Läser även gårdagens inlägg. Igen. Både "gårdagens Svägerska" och "gårdagens Moster". Igen och igen. Och så ytterligare en gång.

Återigen den där lite underliga känslan av att sitta på "fel" sida och titta ut. Eller kanske in.

Bilder på Lill-Skruttan. Det värmer.

Men det gör lite ont i mammahjärtat när jag läser att hon är så ledsen.

Vi pratade en del om det i telefon jag och M.

Troligen omställningen. Allt nytt. Ny miljö. Nya personer.

Och ingen mamma.

Kanske saknar hon mig Lill-Snorpan?

Så många tankar och frågor i hennes lilla huvud.

Men ännu alltför liten för att kunna formulera det så att omgivningen kan förstå.

Att inte kunna fråga. Inte kunna få några svar.

Vad hemskt egentligen. Att vara fylld av undran och kanske oro. Men ändå inte riktigt kunna förstå.

Svårt och jobbigt.

Det känns även i mig.

Lilla gumman.

Just nu vill jag bara hålla henne tätt tätt intill mig.

Känna tyngden i mina armar.

Känna värmen från hennes kropp som ett litet kraftverk.

Lyssna till hennes babbel.

Trösta och torka tårarna när hon gråter.

Finnas.

För henne.

Nära.

Visst har det varit en bra dag.

Jag har njutit.

Jag har hunnit med en hel del saker och ändå allt i egen takt.

Men jag är inte hungrig!

Har knappt ätit något på hela dagen.

Och det är inte likt mig!

Så visst är något annorlunda.

Jag tror att saknaden och längtan fyller mig även när jag njuter.

Och mina tankar vandrar alltsom oftast till andra sidan Atlanten.

Till mitt lilla Gosetroll.

Nu ska jag försöka vara lite "mamma" iallfall och fixa mig lite mat. Trots att jag fortfarande inte är särskilt hungrig.

"Men man måste ju äta!" säger jag strängt till mig själv.

Så nu ska längtansbollen och saknadstrasslet i magen få sällskap av lite middag.