lördag, augusti 22, 2009

Dagen

En underbar morgon.
Lugn, skön.
Frukost utan avbrott.
Fantastiskt!

Jobb.
Kattfix.
Telefonsamtal till Sverige.
Projekt Rensning av garderober har börjat.

Men nu.
Nu känns det plötsligt sådär tomt igen.
Läser både Svägerskans och M´s mosters blogg.
Läser även gårdagens inlägg. Igen. Både "gårdagens Svägerska" och "gårdagens Moster". Igen och igen. Och så ytterligare en gång.
Återigen den där lite underliga känslan av att sitta på "fel" sida och titta ut. Eller kanske in.
Bilder på Lill-Skruttan. Det värmer.
Men det gör lite ont i mammahjärtat när jag läser att hon är så ledsen.
Vi pratade en del om det i telefon jag och M.
Troligen omställningen. Allt nytt. Ny miljö. Nya personer.
Och ingen mamma.
Kanske saknar hon mig Lill-Snorpan?

Så många tankar och frågor i hennes lilla huvud.
Men ännu alltför liten för att kunna formulera det så att omgivningen kan förstå.
Att inte kunna fråga. Inte kunna få några svar.
Vad hemskt egentligen. Att vara fylld av undran och kanske oro. Men ändå inte riktigt kunna förstå.
Svårt och jobbigt.
Det känns även i mig.
Lilla gumman.
Just nu vill jag bara hålla henne tätt tätt intill mig.
Känna tyngden i mina armar.
Känna värmen från hennes kropp som ett litet kraftverk.
Lyssna till hennes babbel.
Trösta och torka tårarna när hon gråter.
Finnas.
För henne.
Nära.

Visst har det varit en bra dag.
Jag har njutit.
Jag har hunnit med en hel del saker och ändå allt i egen takt.
Men jag är inte hungrig!
Har knappt ätit något på hela dagen.
Och det är inte likt mig!
Så visst är något annorlunda.
Jag tror att saknaden och längtan fyller mig även när jag njuter.
Och mina tankar vandrar alltsom oftast till andra sidan Atlanten.
Till mitt lilla Gosetroll.

Nu ska jag försöka vara lite "mamma" iallfall och fixa mig lite mat. Trots att jag fortfarande inte är särskilt hungrig.
"Men man måste ju äta!" säger jag strängt till mig själv.
Så nu ska längtansbollen och saknadstrasslet i magen få sällskap av lite middag.




5 kommentarer:

underytanjag sa...

Å så sorgligt men samtidigt fint beskrivet. Saknad och längtan. Jag hoppas verkligen att Skruttan blir gladare eller åtminstone mindre ledsen. De små lever ju i nuet och kan inte greppa om det tillfälliga är för evigt eller ej. Det kniper i mammahjärtat!

KARLAVAGNEN sa...

Förstår att det river i dig. Men hon har ju också roligt, så hon är ju inte ledsen hela tiden. Pappa har hon ju med sig och de båda kommer tillbaka till dig! Hon är i goda händer och kommer tillbaka till dig!

Hur går det med utsortering av garderoben? Å där sa du nåt det borde jag också göra!

Suzesan sa...

Så där är det att vara mamma. Igenkänningsfaktor.

Jag minns när man lämnade barnen på dagis och de grät hjärtskärande floder av tårar och personlaen osm är van bra gå nu det ordnar sig snart. OCH det gjorde det alltid. Sen kom tårarna på mig ute i bilen. Sen när man hämtade så var det ofta skrik för man kom alltid och störde MITT I EN LEK. Vill inte gå hem. Men så fort man kom ut så vips var det inga problem.

Jag tror på jetlag jag ..och nya ansikten. För nya är de nästan hela tiden tills LillSkruttan minns dem tydligt. Gullungen;)

Låter osm du har det skönt ändå i ditt nyvunna gräsänklings-mamma-semesterliv.

Kram
/Susanne

Suzesan sa...

*personalen som är van sa bara gÅ nu* ...

Ska det vara. Tangentbordets fel IGEN! Hahaha.
Kram
/Susanne

Saltistjejen sa...

underytanjag,
nej det är väl det som är jobbigast. Både för henne själv och omgivningen. Att hon ännu inte kan uttrycka vad hon tänker och känner så att omgivningen kan förstå. Och därmed blir det även svårt att förklara för henne varför det är så mycket nytt och även att mamma finns kvar men att det dröjer ett tag innan hon kan träffas igen.
Kram!


Karlavagnen,
ja jag vet såklart att hon har roligt också. och jag är jätteglad att hon är i Sverige nu och får träffa M´s familj. Men visst känns det lite. Både saknad och längtan. Helst vill jag bara att hon ska vara glad mest hela tiden där borta. Än är vi inte riktigt där men kanske snart....?
Och jodå rensningen av garderoberna har gått riktigt bra!! Jag började igår med egna kläderna. Idag blev det E´s och även en del andra grejer som vi förvarar i garderoberna. Jag är nöjd även om det inte är riktigt klart än.
Kram!


Suzesan,
jo det är nog både jetlag samt allt nytt som gör henne lite "orolig" och pappig. Men jag hoppas att det ska gå bättre snart.
Kramar!