Mätt mätt mätt... och lite trött...

Nyss hemkommen från lunch.

En jättegod lunch på en italienare en bit bort.

Det var min chef som bjöd hela labbet för att fira Sekreteraren som fyller år. En lite större födelsedag för henne eftersom hon i och med den blev "Senior citizen" här i NYC. Nästa år blir det pension och hon kan äntligen lämna staden för sin efterlängtade lägenhet i Santa Fe som hon nyss köpt. Gissa om hon längtar.

Hon är verkligen en supergo kvinna tycker jag. Gillar henne skarpt. Hon har alltid en hel del historier att dela med sig av. Om förr och om nu. Om New York. För hon är riktig New Yorkbo ut i fingerspetsarna. Född och uppvuxen i Brooklyn. Men nu på äldre dagar har hon fått nog av staden. Nog av buller, massa folk, höga priser, heta fuktiga somrar och kalla blåsiga vintrar. Hennes nya paradis är alltså Santa Fe.

Det kommer bli tomt utan henne. Men självklart är jag glad att hon lyckades hitta en lägenhet där som hon trivs med. Glad för hennes skull. Och jag gläder mig också åt att vi faktiskt får ha henne kvar hos oss fram till och med nästa sommar. Alltså ytterligare ett år. 

Gjorde ett kort till henne. Tycker det är så roligt när man har lite tid över och även tillfälle att vara lite mer kreativ. Förr älskade jag ju pyssel men det finns inte alls lika mycket tid till det längre. Men ibland dyker det upp tillfällen. och då får man passa på.

Detta var verkigen inget märkvärdigt kort, utan gjort lite i en hast nu innan jag skulle iväg på lunchen. Men jag blev ändå nöjd. Med tanke på den lilla tid jag hade på mig så blev det helt okej. Och föremålet för kortet blev glad vilket ju är huvudsaken!

Nu ska jag ta tag i min presentation. Även om jag känner mig helt däst....

Trots kaffet så är hjärnan lite slö såhär efter en braklunch. Och inte hjälper vädret till. Det är hett hett hett ute nu. Just nu 32 grader och temperaturen stiger. Ska bli runt 34 grader och fuktigt igen. Puh! AC:n går och persiennerna är nedfällda. Vattenglaset är fyllt och jag hoppas att jag ska kunna vara lite effektiv de här två timmarna fram tills att Lill-Skruttan ska hämtas på dagis. Jaja, hoppet är det sista som lämnar människan så jag hoppas att det ska gå. 

Senaste uppdateringen ang hennes utslag är förresten att en av hennes lärare på dagis tittade på dem i morse och sa att hon tyckte det såg ut som värmeutslag. Så nu tror vi på detta. Hon är i vilket fall fortfarande pigg som en mört så någon feber eller annat sjukdomssymptom har vi inte sett röken av. Alltså är det vanliga dagar på dagis som gäller om inget förändras.

Men oj, presentation var det ju!!!

*) På fotot högst upp syns nästan alla i gruppen. Dock gömmer sig min ena kollega upptäckte jag när jag tittade på fotot i datorn. Min chef sitter längst bort till höger och födelsedags"barnet" sitter bredvid honom. Närmast kameran är min kompis J som är den enda i detta labb som jag umgås med lite utanför jobbet. Bakom mig syns B och bakom henne gömmer sig E. Det är de två som är koreaner och som har sin "egen klubb" på jobbet. 

Förresten om någon av er läsare sett andra säsongen av "The wire"; tycker ni inte att min chef påminner väldigt mycket om "Greken" till utseendet??? Det tycker nämligen jag....